Dags för ett historiskt grepp på svensk dopning och antidopningspolitik | Dopning i Sverige: ett historiskt forskningsprojekt

Print Friendly

Jens Ljunggren, Paul Sjöblom och Bill Sund
Historiska institutionen, Stockholms universitet


drugsForsknings- och kunskapsläget

Det har inte saknats vetenskapligt intresse för att forska om dopning. Föga förvånande har medicinvetenskapen dominerat fältet. Inom den medicinvetenskapliga forskningen är man intresserad både av dopningsanalys, dvs. hur tester ska göras bättre och mer tillförlitliga, och av dopningspreparatens verkan. Dessutom ägnar man sig åt dopningsetiska frågor om varför dopning är fel, ett område som förstås också intresserar många filosofer. Dopningens etiska dimensioner är något som i stort sett samtliga vetenskapsdiscipliner ägnat sig åt att dryfta och problematisera.

Utmärkande för samhällsvetare och historiker är att de försöker förstå och förklara varför människor dopar sig och varför dopning överhuvudtaget kan förekomma. Sådana studier har genomförts på individnivå bland både elitidrottare och motionärer, t.ex. i gymkulturen. I analysens blickfång har då stått sådant som självbild, kroppsuppfattning, skönhetsideal och manlighetsideal. (Hoff & Carlsson, 2005, s. 22) Frågan om varför dopning förekommer undersöks emellertid också på samhälls- och processnivå. Då gäller inte frågeställningen vilka motiv individen kan ha för att dopa sig utan vilka strukturella ekonomiska, sociala, kulturella och organisatoriska fundament och processer som ligger bakom. Ett antal sådana lyfts ofta fram. Samhällets medikalisering är en. Under senare hälften av 1900-talet har medicinvetenskapen exploderat och allt fler både mänskliga och samhälleliga fenomen har medikaliserats och börjat betraktas som sjukdomsfenomen. Idrottens kommersialisering är en annan vanlig förklaring.

Till följd av att idrotten professionaliserats och byråkratiserats via marknadsanpassningen, och samtidigt allt större pengasummor flutit in i verksamheten, har den kommit att bedrivas på allt större allvar. Då stora ekonomiska värden står på spel har betydelsen av att segra och nå framgång blivit allt viktigare och lockelsen att fuska ökat. Man har talat om att det inom idrotten råder en vinnarideologi som handlar om ”seger till varje pris”. Kritiska forskare har pekat på att inom elitidrotten är inte dopningen en främmande fågel som kommer utifrån utan en följdriktig konsekvens av verksamhetens inneboende logik, det vill säga prestationsnormen. Ytterligare en vanlig processförklaring är att idrotten politiseras. Inte minst tänker man då på hur sporten utnyttjades som propagandamedel under kalla kriget. Det låg och ligger mycket prestige i att vinna ett stort mästerskap. Men dessa praktiker har inte upphört: alltjämt satsar stater av propagandaskäl stora pengar på att nå framgångar inom elitidrott. Inte bara diktaturer använder idrotten som propagandamedel utan också många demokratiska stater, vilket främjar dopning.

Nyligen har det publicerats intressant historisk forskning som närstuderar processerna och försöker förstå hur dopningspraktiker blivit möjliga och kunnat spridas. Mot bakgrund av kontextuella och strukturella faktorer analyserar denna forskning de inblandade aktörernas sätt att agera. Det gäller då inte bara idrottarna, utan nätverk bestående av, förutom de tävlande, också tränare, läkare, sponsorer, klubbar, förbund, politiker, och nationella och internationella organisationer. Samtidigt som forskningen går i närkamp med empirin och aktörerna pekar den också på de transnationella relationernas betydelse för både dopningen och antidopningspolitiken. En viktig uppgift för denna forskning är att kartlägga vilka de centrala aktörerna var och vad som drev dem samt att empiriskt kartlägga hur utbredd dopningen har varit och i vilka former den har förekommit. Inte minst det sista är en granlaga uppgift.

Samtidigt som forskningen går i närkamp med empirin och aktörerna pekar den också på de transnationella relationernas betydelse för både dopningen och antidopningspolitiken.

Bland annat finns en livaktig tysk dopningsforskning. Efter 1989 öppnades DDR-arkiven och forskare har kunnat belägga att det pågick en systematisk och statsdirigerad dopningsverksamhet i landet. Det har emellertid visat sig att även i Västtyskland bedrevs statsunderstödd dopningsforskning om än i annan skala och form än i DDR. Både Andreas Singlers och Gerhard Treutleins bok Doping im Spitzensport: sportwissenschaftliche Analysen zur nationalen und internationalen Leistungsentwicklung från 2006 och den från Bundesinstituts für Sportwissenschaft finansierade och nyligen publicerade rapporten Doping in Deutschland von 1950 bis heute aus historisch-soziologischer Sicht im Kontext ethischer Legitimation (DiD) är tongivande.

Av analytiskt intresse i DiD-studien är att där granskas dopningen, antidopningspolitiken och dopningsdiskursen tillsammans. För att förstå varför dopningen bredde ut sig måste man nämligen också begripa hur och varför antidopningspolitiken bedrevs, eller snarare inte bedrevs. Noggrant granskar forskarna hur det talades om dopning och vilka mediala berättelser som skapades om fenomenet. Ett viktigt resultat i studien är att det knappast bedrivits någon kritisk dopningsjournalistik värd namnet, och detta trots många upprörande skandaler. Media har inte på något konsekvent vis följt upp händelserna eller fördjupat bevakningen. På ett likande sätt har idrottens aktörer på utövar-, tränar- och förbundsnivå agerat. Ofta har dopningsbeteende tolererats, sanktioner uteblivit och förbunden varit både motvilliga till och långsamma med att såväl driva fram som att implementera regleringar på området.

Till det mest uppseendeväckande i DiD-studien hör vad den har att säga om relationen mellan förbund, stat och läkarvetenskap. I Västtyskland bedrevs statligt finansierad dopningsforskning i prestationsförbättringshänseende, om än under mycket hysch-hysch och falska förespeglingar. Tre viktiga faktorer låg bakom. För det första den statliga idrottsnationalismen. Tyska staten stödde elitidrottssatsningar och förväntade sig i utbyte framgång och segrar. För det andra rådde maktkamp på medicinforskningsfältet: Läkare kämpade om prestige, forskningsmedel, positioner och verksamhetsområden, vilket främjade både dopnings- och antidopningsforskning. För det tredje spelade det roll att sporten i Västtyskland, precis som i Sverige, skulle organiseras autonomt. Det gjorde det möjligt att på förbunds- och klubbnivå medvetet slarva med dopningskontrollverksamheten.

Förutom tysk forskning finns även en livaktig forskning i andra länder som sammanställts i rapportform vid två tillfällan på uppdrag av riksidrottsförbundet, nämligen rapporten Dopning- och antidopningsforskning; en rättssociologisk inventering av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning och publikationer (Hoff & Carlsson, 2005) samt en i princip likalydande uppdatering 2008 (Hoff). I detta sammanhang bör även det närmast makalösa fallet Lance Armstrong uppmärksammas (Albergotti & O’Conell, 2013, Hamilton & Coyle, 2012) samt genom närheten till Sverige de danska studier (exempelvis Vest Christiansen, 2005) som föreligger. I somras hölls också vid Aarhus universitet en viktig konferens om dopningsproblematiken, arrangerad av International Network of Humanistic Doping Research med deltagande av bland andra Susan Backhouse, Jay Coakley, John Hoberman och Ask Vest Christiansen (www.idan.dk.),

Ansats

De tyska studierna är givetvis intressanta också ur ett svensk perspektiv. De berör ju inte någon av stormakterna eller en diktatur utan en europisk demokrati med en självständig idrottsrörelse. Ännu har historiker inte tagit sig an dopningen i Sverige. Detta vill vi nu göra. Projektets syfte är att i ett internationellt och historiskt perspektiv undersöka både dopningen inom svensk idrott och den svenska antidopningspolitiken samt på vilket sätt dessa båda fenomen har korresponderat. Bill Sund har i sin studie av cykelsporten uppmärksammat, att dopning förekom redan 1950 (Sund, 2012). På diskursiv nivå möter man här i landet ofta något av en oskuldsinställning till dopning. Trots flera avslöjanden råder en anda av att vi nog ändå är bättre än ”de andra”; några enstaka beklagansvärda fall möjligen, men dopningen har inte satts i system. Och här har det ju i alla fall inte bedrivits någon statlig dopningsverksamhet, hävdas det vidare. Nu har vi kommit till en punkt där dopning framstår som normalfallet, i alla fall inom vissa elitidrottsgrenar. Om nu Sverige, eller delar av Idrottssverige, verkligen visar sig vara ett internationellt undantag är det både ett intressant och viktigt analytisk fynd, och uppgiften blir att i så fall förstå varför. Men detta återstår att ta reda på. Frågorna om dopningens utbredning samt om relationen mellan dopning och antidopningspolitik är komplexa och måste noggrant granskas empiriskt. Vi är intresserade av att utreda om det har funnits en särskild svensk dopningskultur eller inte samt hur detta, oavsett om svaret blir bekräftande eller nekande, ska förstås. Våra huvudfrågor lyder:

  • Hur utbredd har dopningen egentligen varit inom svensk idrott och hur ska graden av utbredning förklaras?
  • Hur har idrottens normsystems visavi dopningen sett ut och förändrats?
  • Finns det skillnader mellan olika idrotter och hur skall de i så fall förklaras?
  • Hur har den svenska antidopningspolitiken bedrivits på olika nivåer inom idrottsrörelsen, under vilka omständigheter, med vilka resurser och med vilka resultat?
  • Vad har sättet på vilket antidopningspolitiken bedrivits betytt för dopningens utbredning?

Copyright © Jens Ljunggren, Paul Sjöblom & Bill Sund 2013


Litteratur

  • ”Doping in Deutschland von 1950 bis heute aus historisch-soziologischer Sicht im Kontext ethischer Legitimation“. Gefördert mit Forschungsmitteln des Bundesinstituts für Sportwissenschaft aufgrund eines Beschlusses des Deutschen Bundestags. FKZ: 2509BI1904.
  • Albergotti, Reed & O’Conell, Vanessa, Wheelman: Lance Armstrong, the Tour de France, and the Greatest Sports Conspiracy Ever. Gotham Books, New York, 2013.
  • Dimeo, Paul, A history of drug use in sport 1876-1976: beyond good and evil, Routledge, London, 2007 Houlihan, Barrie, Dying to win: doping in sport and the development of anti-doping policy, Council of Europe publ., Strasbourg, 1999.
  • Hamilton, Tyler & Coyle, Daniel, The Secret Race: Inside the hidden World of the Tour de France: Doping, Cover-ups, and Winning at al Costs, Bantam Books, New York, 2012.
  • Hoff, David & Carlsson, Bo, Doping- och antidopingforskning. En rättssociologisk inventering av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning och publikationer, Riksidrottsförbundet, Stockholm, 2005.
  • Hoff, David, Doping- och antidopingforskning. En inventering av samhälls- och bettendevetenskaplig forskning och publikationer 2004-2007, Riksidrottsförbundet, Stockholm, 2008.
  • Humboldt-Universität zu Berlin/Westfälische Wilhelms-Universität Münster 17.04.2013.
  • Latzel, Klaus. Staatsdoping: Der VEB Jenapharm im Sportsystem der DDR. Köln: Böhlau Verlag Köln, 2009. 352 S. ISBN 978-3-412-20329-0.
  • Schneider, Angela Jo-Anne & Friedmann, Theodore (red.), Gene doping in sports: the science and ethics of genetically modified athletes, Elsevier Academic Press, San Diego, Calif., 2006.
  • Singler Andreas & Treutlein, Gerhard, Doping im Spitzensport : sportwissenschaftliche Analysen zur nationalen und internationalen Leistungsentwicklung, Meyer & Meyer, 2000.
  • Spitzer, Giselher; Eggers, Erik, Schnell, Holger J., Wisniewska, Yasmin, Siegen um jeden Preis: Doping in Deutschland: Geschichte, Recht, Ethik 1972-1990, 2013.
  • Sund, Bill, Backe upp och backe ner. Svensk cykelsport och cykelhistoria i ett internationellt perspektiv, Malmö Studies in Sport Sciences, Malmö.
  • Sund, B. Den fjärde cykelnormen – “omertá”. www.idrottsforum.org/sund302228/
  • Sund, B. Cykling och doping. www.idrottsforum.org/reviews/items/sunbil_christiansen.html
  • Vest Christiansen, Ask, Ikke for pengenes skyld. Et indblik i moderne cykelsport, Syddansk Universitetsforlag, Odense, 2005.
  • Waddington, Ivan, Sport, health and drugs: a critical sociological perspective, E & FN Spon, London, 2000.
  • www.idan.dk.
Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message