Den globala fotbollens maktrelationer och organisationsförhållanden

Bill Sund
Historiska institutionen, Stockholms universitet

CIES, alltså International Center for Sports Studies, har nu genom Tallec Marston, Camille Boillat och Fernando Roitman kommit ut med en mycket viktig vetenskaplig bok om makt och relationer i den professionella världsfotbollen. Studien fokuserar bland annat styrningsrelationer inom fotbollsorganisationerna alltså hur management–labour-strategierna och -scenarierna, ser ut mellan fotbollens klubbarbetsgivare, ligor, nationella organisationer och deras spelare på både herr- och damsidan som numera också är organiserade i spelarföreningar. Detta fokus är en viktig del av studien och dess analyser liksom givetvis av resultaten i det globala perspektivet. Urvalet av länder i studien är generellt sett stort, i vissa delar snävare. Också de övergripande internationella organisationerna i de olika världsdelarna och globala FIFA finns med. Projektet har fått stöd av FIFA och det är det tredje forskningsprojektet om styrningsrelationer i fotboll från CIES/FIFA.

CIES, med dess forskning och högskoleutbildning, har funnits i Schweiz sedan 1995 och tillkom med stöd av FIFA och universitet i Neuchâtel, där de nu är etablerade. CIES Football Observatory är ett forskningscentrum med tvärvetenskaplig tonvikt utifrån juridiska, sociologiska, geografiska, historiska och ekonomiska aspekter av fotboll. Det tillkom år 2005 på initiativ av Raffaele Poli och Loïc Ravenel. Syftet är att främja kunskapen om en hållbar utveckling av fotbollen över hela världen. Sedan 2015 har CIES Football Observatory publicerat viktiga månadsrapporter samt information på nätet om bland annat klubbar, ekonomi och spelaröverföringar i Europa. Man kan följa forskningsorganisationens rapporter via www.football-observatory.com. Överhuvudtaget har CIES en viktig roll när den rapporterar och analyserar fotbollens utveckling och då ofta genom statistiska redovisningar.

Det viktigaste och mest intressanta

Boken, med den tydliga titeln Governance Relationships in Football Between Management and Labour består av ett massivt kunskapsinnehåll. Studies innehåller 37 viktiga tabeller om fotbollens organisationer, relationer och sammanställningar, samt 31 redovisande sammanfattande figurer som även har statistiska uppgifter. Boken är en tydlig lärobok med inledande listor över antal figurer och tabeller. Dessutom, vilket också är mycket bra, finns en inledande lista över de undersökta organisationernas förkortningar och definitioner av viktiga begrepp.

Studien innehåller som framgått en mängd viktiga problematiseringar och resultat; vilka är då de mest givande kunskapsmässigt? Kort sagt så ger boken ökad förståelse av de system, modeller och maktrelationer som finns i fotbollsvärlden, med fokus på ledningen på olika nivåer och anställda, samt även kunskap om spelarnas perspektiv och deras fackliga organisationer gällande besluten i klubbarna om förhandlingar om samarbete, kontrakt, marknadsföring och tvistlösning.

Genomgång av bokens huvudsakliga innehåll

1 Fackföreningar

Spelarorganisationerna, som är ett slags fackföreningar, behandlas först för damfotbollen i 15 länder runtom i världen, där samtliga, till exempel Indien med sitt spelarfack EPAI, Nigeria med NANF och Danmark med Spillerforeningen, samt Frankrike med UNFP organiserar de professionella spelarna i de högsta serierna. Däremot är det endast i Kenya (KEFWA), Nigeria, Colombia (ACOLFUTPRO), Italien (AIC), Norge (NISO), Rumänien (AFAN) och Spanien (AFE) som spelarfacket också organiserar spelarna i lägre divisioner. På den manliga sidan ser det som väntat annorlunda ut och i en undersökning av 25 länder ställer samtliga fackliga organisationer utom USA:s, MLSPU, upp för såväl elitspelarna som övriga professionella. Intressant är också att såväl kvinnliga som manliga spelare som väljer att spela utomlands också går med i respektive fack och då framförallt i de högsta serierna. I princip i samtliga fack väljs ordförande av medlemmarna via en verkställande kommitté.

2 Spelarorganisationernas representation

Hur såg då spelarnas representation ut i serieorganisationerna enligt studien – i Asian Football Confederation (AFC), Confédération africaine de football (CAF), Confederation of North, Central American and Caribbean Association Football (CONCACAF), Confederación Sudamericana de Fútbol (CONMEBOL) Oceania Football Confederation (OFC),och Union of European Football Associations (UEFA)?Liksom i Liga Indonesia fanns de i disciplinkommittén och i spelarnas statuskommitté. I marockanska ligan var de med i flera kommittéer som competition scheduling, statutes and regulationsoch youth competittions. I Major League Soccer (USA och Kanada) fanns de i Health and Safety Committeeoch Disciplinary Committee.I kvinnornas NWSL (USA, Kanada and Mexiko) var de även med I Disciplinary Committeeoch i Player Advisory Committee. I Frankrike återfanns de i Legal Committee, Disciplinary Committeeoch Commission Sociale et d’Entraide.

I de internationella organisationerna som ingår i studien fanns förstås också spelarrepresentation via deras organisationer, alltså i AFC, CAF, CONCACAF, CONMEBOL, OFC och UEFA. Här var det dock vissa skillnader i den manliga sidan. I Indien och Kanada var endast landslagspelarna representerade, medan det i Nederländerna och Danmark handlade om samtliga professionella spelare. I Japan och Marocko var det både och. Spelare utan distinction, som det heter i studien, fanns representerade i följande länder (alltså de övriga som ingick i urvalet): Sydkorea, Botswana, Kamerun, Elfenbenskusten, Kenya, Nigeria, USA, Nya Zeeland, England, Frankrike, Italien and Spanien. I Saudiarabien och i Rumänien fanns ingen spelarrepresentation alls. I AFC:s och de övrigas exekutivkommitéer var representationen klart mindre. Landslagspelarna var representerade i Indien och Saudiarabien och professionella spelare i Marocko. De utan distinctionfanns med i Sydkorea, Kenya, USA, Italien, Rumänien och Spanien.

På damsidan var studien mer begränsad och där var det endast i Kanada som landslagsspelarna var representerade i huvudorganisationen. I Norge tillkom de professionella spelarna. I resten av länderna inkluderades spelarna utan distinction, alltså i Sydkorea, Botswana, Kamerun, Nigeria, USA, Nya Zeeland, Frankrike, Rumänien och Spanien.

I andra nationella kommittéer, som Players Status Committeeoch övriga som varierade mellan de internationella organisationerna, så var det också så att herr- och damspelarna utan distinctionvar mycket bättre representerade, utom i Indien, Saudiarabien, Mexiko, Marocko och Nederländerna. Där var manliga landslags- och professionella spelare, men inte motsvarande kvinnliga spelare, representerade i flera organisationer som Technical Committees, Competition Committee, Direction Technique Nationale, National Dispute Resolution Chamber, Comisión del Jugadoroch Central Player’s Council.

3 Kopplingar

I studien ingår även en undersökning av de nationella organisationernas kopplingar med ex-professionella och ex-internationella dam- och herrspelare via deras organisationer. Bäst på damsidan av 13 länder är Franska FFF med de fyra kopplingarna till international bodies,ambassadors, legendsand ”andra”. Därefter kommer Japanska JFA, Amerikanska USSF och Nya Zeelands NZF, som alla har de tre första delarna. Mindre bra är Indiens AIFF, Kanadas CSA, Jamaicas JFF, Colombias FCF och Englands FA. På den manliga sidan där 20 länder undersökts, så är Frankrike också bäst med fyra kopplingar och därefter kommer de övriga med tre eller två. Sämst är Elfenbenskusten, Kanada, Jamaica, Mexiko, Colombia och England med antingen international bodieseller ”annat”.

En statistisk undersökning finns också av seriekopplingar med tidigare professionella och internationella spelare både för damer och herrar. Urvalet som studeras är 12 länder, fyra i UEFA, tre i AFC och CAF och två i CONCACAF. Japan är bäst både på den manliga sidan och på damsidan med fyra respektive tre kopplingar. Sedan kommer Nigeria och Spanien på den manliga sidan. Damerna har bara en koppling till och det är i USA. Här är det således en stor skillnad mellan damer och herrar.

Vidare kontrollerades förhållandet till icke sportsliga organisationer. Större urval med tillägg av bland annat sydamerikanska CONMEBOL gjordes samt UEFAs Danmark och Norge. Samtliga 16 länders spelare hade relationer med sådana organisationer. Partirelation fanns i några fall med det nationella förbundet och med serien. Damerna fanns dock inte med.

Spelarorganisationernas, alltså facket, relationsanslutning till den nationella organisationen och serien var total med vissa undantag och då bestod urvalet av organisationerna i AFC, CAF, CONACAF, CONMEBOL, OFC och UEFA. Urvalet var här 30 länder, men bara för damer i Kanada. Med i den nationella organisationen var inte spelarorganisationen i Indien, Kanada, Costa Rica, USA, Colombia, Kroatien, Danmark and Nederländerna. I Palestina and Sydkorea var det okänt och i nio fall fick CIES forskarna inget svar. När det gällde anslutningen till serieligan var läget annorlunda med fyra ja-svar från Indonesia, Botswana, Nigeria and USA. Övriga 26 hade ingen anslutning eller så erhölls inget svar, vilket är egendomligt.

4 Kollektivavtal

Kollektivavtal (Collective Bargaining Agreement, CBA) är naturligtvis viktigt för spelare i alla länder. Urvalet i undersökningen är 31 länder och dess fackliga organisationer på såväl den manliga som kvinnliga sidan inom AFC, CAF, CONCACAF, CONMEBOL, OFC and UEFA. För männen fanns kollektivavtal i Sydafrika, Kanada, USA, Nya Zeeland, Danmark, England, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge and Spanien, men inte i Indien, Indonesien, Japan, Palestina, Sydkorea, Botswana, Kenya, Marocko, Nigeria, Costa Rica, Mexiko, Chile, Colombia, Kroatien, Tyskland och Rumänien. I några länder var det okänt, som i Kamerun, Elfenbenskusten och Guatemala. I några länder var det bara nationella lag som i USA, New Zeeland, Danmark and Frankrike. I resten av länderna var det inte så eller så angavs inga svar eller i ett fall okänt. På damsidan fanns kollektivavtal, enligt tillgängliga fakta, endast i USA, New Zeeland, England, Frankrike och Norge. Nationella klubbar var genom samma metoder med i samma länder utom Frankrike and Norge. Uppgifter finns också med om de mest viktiga delarna i kollektivavtalen och det var bland annat ekonomisk kompensation, skadeförsäkring, problemlösningar och semester.

5 Maktrelationerna mellan fotbollens parter

Bland de professionella spelarna var det klart vanligare med kontrakt för männen. Däremot var det likartat på landslagsnivå för kvinnor och män. När det gällde ledningens relationer till utvalda landslagsspelare dominerade kollektiva lösningar för män medan det för kvinnorna handlade om individuella avtal. I en studie av 34 länder handlade spelarnas uppgörelser huvudsakligen om lön, kontraktslängd och andra kompensationer samt kontrakt om beskattning och anti-doping. I mindre utsträckning ingick avtal rörande medicinsk second opinionoch respekten för mänskliga rättigheter. På damsidan var det likadant.

I en stor undersökning har även de professionella spelarnas kontrakt studerats både för herrar och damer. För männens del handlar studien om 33 länder inom AFC, CAF, CONCACAF, CONMEBOL, OFC och UEFA. För samtliga gällde det lön och kontraktslängd med mera. Likheterna var således tydliga. Respekt for mänskliga rättigheter finns också med i undersökningen och där var det bara länder som också saknade annat i kontrakten som inte hade det. Anti-doping är också en viktig idrottsfråga och den saknades i följande sju länders kontrakt: Saudiarabien, Sydkorea, Botswana, Elfenbenskusten, Kenya, Namibia and Guatemala. Den avslutande problematiken om spelarnas rättighter gentemot medicinsk bedömning fanns endast i kontrakten i AFC-länderna Indien and Indonesien, i CAF-länderna: Marocko och Nigeria, i CONCACAF-länderna utom Guatemala, i inget av CONMEBOL och OFC-länderna. I UEFA saknades detta i kontrakten i Danmark and Spanien. Det var alltså enligt urvalet länder i UEFA i Kroatien, England, Frankrike, Tyskland, Italien och Rumänien som de flesta kontrakten fanns. Andra sådana länder var Japan i AFC, Marocko i CAF and Kanada, Costa Rica and USA i CONCACAF

På damsidan var urvalet mindre med 15 länder, och dessa länders organisationer som hade samtliga sådana kontrakt var Japan, Kroatien, England and Frankrike. I samtliga länder fanns dock som på herrsidan avtal om lön och avtalslängd. I tre frågor var det bara tre länder som avvek och inte hade avtal och det var Elfenbenskusten i andra former av kompensation, Spanien gentemot andra kontrakt and Elfenbenskusten i anti-doping. Största avvikelser stod följande länder för Elfenbenskusten med 8, Spanien med 7, Danmark med 5 och Sydkorea med 4. Inga avvikelser alls hade Japan, Kroatien, England, Frankrike och Rumänien. Bara en avvikelse hade Nya Zeeland, Tyskland och Nederländerna. Två stycken fanns i USA and Norge och tre i Marocko. Det fanns inga större skillnader mellan damernas och herrarnas avtalsinnehåll, vilket säger mycket om utvecklingen inom den internationella fotbollen.

6 Fotbollsarbetsgivarens rättigheter och professionella spelares skyldighet

På damsidandär urvalet var 14 länder när det gällde undersökningen av avtalsinnehållet mellan arbetsgivare och spelare så fanns i princip samma avtalsinnehåll med tio avtalspunkter i samtliga länder utom vissa när det gällde Danmark, Nederländerna, Norge och Spanien. Följande länder hade samtliga avtalsdelar: Japan, Sydkorea, Marocko, USA, Nya Zeeland, Kroatien, England, Frankrike och Tyskland.

PÅ herrsidan var urvalet klart större med 32 länder och Indien, Indonesien, Japan, Kamerun, Marocko, Nigeria, Sydafrika, Kanada, Jamaica, Kroatien, England, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Spanien hade samtliga 10 avtalspunkter. Norge, Italien, Saudiarabien, Namibia, Mexiko, Colombia, Botswana och Chile hade ännu fler. Avvek gjorde främst Sydkorea. Det globala perspektivet betyder således mycket. Skillnaderna finns inte bara mellan gamla och nya fotbollsländer.

7 Avtalsproblem

Avtalsproblem undersöktes också I CIES-projektet. På damsidan undersöktes 14 länder och deras spelarorganisationer. Resultatet visar att den största återkommande frågan var lön, där alla utom Marocko/UMFP, Danmark/Spillerforeningen, England/PFA och Frankrike/UNFP ofta hade problem med detta. Därefter kom kontraktsuppsägningar som samma länder och organisationer inte heller hade problem med utom Frankrike plus Kamerun/SYNAFOC, Namibia/NAFPU, Nya Zeeland/NZPFA, Italien/AIC and Norge/NISO. Övriga frågor, som de benämns, var också problem för sex länder.

När det gällde spelarövergångar var läget helt annorlunda och då var det problem för Kenya/KEFWA, Nigeria/NANF och NANPF, Italien and Rumänien/AFAN. I frågan om det medicinska gick det åt samma håll och bara Kamerun, Nigeria/NANF och Frankrike fanns med – liksom Kamerun, Nigeria/NANF and Frankrike när det gällde försäkringar. Minsta problemet handlade om det viktiga kollektivavtalet som endast Danmark då hade problem med.

På den manliga sidan var urvalet klart större med 25 länder och dess organisationer där Nigeria åter hade två. Likheterna mellan resultaten var stora. Enda skillnaden var att försäkringsfrågan var lite svårare än den medicinska. Frågan om lönen var även här mest problematisk, utom för USA/MLSPU, Nya Zeeland, Danmark and Tyskland. Uppsägning av avtal kom därefter och problem hade alla utom Indonesia/APPI, Marocco, USA/MLSPU och USNSTPA, Colombia/ACOLFUTPRO, Danmark, Tyskland /VDV, Italien, Norge and Rumänien. De så kallade övriga frågorna utgjorde problem för 13 länder. Med spelarövergångar minskade det till sju länder: Kenya/KEFWA, Namibia, Nigeria/NANF och NANPF, Costa Rica/ASOJUPRO, Italien och Norge. För försäkringar var det sex länder och dess organisationer: Indonesien/APPI, Kamerun, Nigeria/NANF, Croatien/HUNS, Norge och Rumänien. Det medicinska gällde fyra, Kamerun, Chile/SIFUP, Danmark and Italien. Om kollektivavtalsproblematiken var det som på herrsidan inte så många kontakter, endast då för USA/MLSPU, Danmark och Tyskland

Likheten mellan organisationernas kontakter i de olika ländernas på såväl herr-som damsidan är tydlig och intressant genom urvalet, som sträcker sig över hela världen och är särskilt stort, som sagt, på herrsidan. Kollektivavtalen finns där och är bestämda medan framför allt lönefrågan kräver mycket makt och kontakter.

Bokens betydelse

Denna forskningsstudie om den globala fotbollen och maktrelationerna mellan ledning och spelare på såväl herr-som damsidan har stor betydelse med alla de viktiga resultat som presenteras genom figurer och tabeller, samt författarnas analyser av dem. Studien bygger på många stora undersökningar och dessutom på viktig litteratur. Av dessa anledningar bör denna bok användas som lärobok och kurslitteratur i idrottsvetenskap och sport management. CIES har som sagt överhuvudtaget stor betydelse inte minst genom deras digitala utskick.

Copyright © Bill Sund 2018