Ett veritabelt praktverk!

Tobias Stark
Institutionen för idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet

I ett avsnitt av TV-serien Seinfeld skämtar komikern Jerry Seinfeld om supporterskapets vedermödor. Att följa ett idrottslag i vått och tort handlar till syvende og sidst om att heja på tvätt (”rooting for laundry”), konstaterar han:

Loyalty to any one sports team is pretty hard to justify. Because, the players are always changing, the team can move to another city. You are actually rooting for the clothes, when you get right down to it. You know what I mean, you are out there standing, and cheering, and yelling for your clothes to beat the clothes from another city. Fans will be so in love with a player, but if he goes to another team they boo him. This is the same human being in a different shirt, they hate him now. Booo, different shirt! Booooo!¹

Det är lätt att dra på smilbanden åt Seinfelds poäng. Spelaromsättningen inom elitidrotten är idag så pass stor att även den mest inbitne supportern kan ha fullt sjå med att hålla sig uppdaterad med namnen i favoritklubbens laguppställning. I förhållande till sådant som en lycklig nedkomst eller cancerns gåta torde idrottsprestationer dessutom framstå som ytterst triviala händelser för folk i gemen.

Icke desto mindre kan sägas att Seinfelds resonemang endast skummar på ytan. Som en snabbt växande idrottsvetenskaplig forskning kunnat visa har supporterskap nämligen djupt existentiell betydelse för många idrottsvänner. En forskare som varit inne på detta är Beth Pamela Jacobson, under det att hon slagit fast att:

Fan identity, as with any group identity, is beneficial to the individual in that it may provide a sense of community. Zillmann et al. (1989) highlight other benefits of fandom (or spectatorship), including the development of diverse interests, the minimal skill level necessary for participation, and the low cost. They also note that fandom brings activities, such as football, to more sectors of society, including the very young, the very old, the ill, and those who simply lack the necessary skills to play. This allows individuals to be a part of the game without requiring any special skills […]. In addition, fandom offers social benefits, including feelings of camaraderie, community and solidarity, as well as social prestige and self-esteem benefits […]. Sports fandom further affects individual personal development by helping people learn to cope with emotions and feelings of disappointment […].²

Urvalet kan alltid diskuteras, men känns ändå rimligt med tanke på det bitvis bistra källäget och de klubbmärken som de flesta presumtiva läsarna kan tänkas vara intresserade av att läsa om med vissa spännande ”överraskningar”.

Dessa tankar ekar i mitt huvud när jag läser journalisten Leonard Jägerskiöld Velanders bok, Hockeyns heraldik: Klubbmärkenas historia. Jägerskiöld Velander kommer själv in på saken redan i bokens inledning:

En ishockeyklubbs identitet kan ta många olika former. Genom spelarna på isen och deras inställning, genom arenan och dess ofta lika svettiga som slitna omklädningsrum och genom supportrarnas svallande känslouttryck. Spelarnas glädje, sorg och uppgivenhet blandas med supportrarnas sånger, ramsor och eufori. För klubbens DNA och identitet bärs av både spelare och supporter. Klubbens färger pryder matchtröjorna som i sin tur bärs av den målglada forwarden lika mycket som av den hänförda tioåringen på läktaren. Färger och plagg som vittnar om en gemenskap mellan klubb, spelare och supporter. Men tröjor är i regel föränderliga. De byts ofta ut, uppdateras eller kommer i flera varianter. Däremot är klubbmärket, det som sitter på tröjan, mer beständigt. Trots detta är frågan om emblemet inte är den mest förbisedda faktorn när det kommer till en klubbs identitet? För även om klubbmärket pryder matchprogrammet och återfinns högst upp på hemsidan, trots att det sitter på arenafasaden och trots att det stolt bärs av både spelare och supportrar är det få som vet vad det står för. Vad det faktiskt betyder. Klubbmärket, som till syvende och sist är klubbens minsta gemensamma nämnare, tas därmed för givet. Detta trots att märket ofta berättar en historia om klubbens ursprung, om samhället som det kommer ifrån och supportrarna som hör hemma där. [—] Från att ha varit en symbol för lokala traditioner och regional historia har klubbmärket fått ett anat värde i dagens globaliserade värld. Idag representerar märket även själv idrottsindustrin. Emblemet har blivit ett varumärke. Något som innebär att klubbmärkena är mer föränderliga idag (s. 7).

Jägerskiöld Velanders uttalade ambition med boken är att försöka ”ta hänsyn till just detta. Till konflikterna, till historierna, till berättelserna, till symboliken och traditionerna. Till det förgångna och det till det moderna” (s. 8). Rent konkret handlar annars Hockeyns heraldik om att belysa hur ett antal stora elitishockeyklubbars emblem har utvecklats genom åren och varför de ser ut som de gör.

Boken inleds med ett förord, där författaren Fredrik Backman sätter ord på sitt – och många andras – stora intresse för klubbmärken:

Jag brukade tro att jag älskade klubbmärken för att de gav mig svar. Men jag har lärt mig av Leonard att jag älskar klubbmärken av samma anledning som jag älskar den här boken: De ställer frågor. Många som verkar svåra men egentligen är enkla, men framför allt några som verkar enkla men egentligen är oändligt komplicerade. Som ’Vad är en klubb?’ Eller. ’Vad är ett samhälle”’ Allra mest: ’Vart är vi på väg? Vilka kan vi bli? Vilka vill vi vara?’ Men först och sist, allra starkast och viktigast, ställer den här boken förstås samma fråga som jag ställde mig själv som tioåring: ’Vilka hatar vi?’ Det är därför jag älskar klubbmärken (s. 5).

Därefter följer Jägerskiöld Velanders egen inledning, där bokens inriktning ritas upp jämte en del grunddrag i ishockeyklubbarnas heraldik i Nordamerika och Sverige. Framställningen i stort är sedan indelad i fyra delar. Den första delen rör NHL, i form av en genomgång i alfabetisk ordning av klubbmärken för dagens 32 NHL-klubbar. Upplägget inbegriper en kortare redogörande text om klubbmärkenas historia, ackompanjerat av en faktaruta med uppgifter om årtalet för klubbens grundande, smeknamn och kända spelare mm, samt en kronologisk berättelse i punktformat om centrala årtal vad gäller deras heraldik med illustrativa exempel.

Del två följer samma upplägg, men fokuserar i tur och ordning svenska elitklubbar från ishockeyns barndom i landet (Götatranebergs IK, AIK, Hammarby IF etc.) fram till idag (HV71, Malmö Redhawks, Växjö Lakers m fl). Den tredje delen innebär nedslag på motsvarande sätt i ishockeyvärlden i övrigt, i form av ett antal klubbar i Finland (HIFK, Jokerit och Pelicans), Ryssland (Avandgard Omsk, Severstal Tjerepovets och Spartak Moskva) och Tyskland (Adler Mannhim, Eisbären Berlin och Kölner Haie). Den fjärde och sista delen är en pendang, där Jägerskiöld Velander korthugget listar ett antal mindre bemärkta ishockeyklubbars emblem med tillhörande smeknamn, årtal för bildandet jämte hemmaarena och land.

Alla texter är välskrivna och vackert illustrerade, såsom det anstår en gemytlig coffee table-bok med ambition på att vara något mer än en dekorativ hyllvärmare. Urvalet kan alltid diskuteras, men känns ändå rimligt med tanke på det bitvis bistra källäget och de klubbmärken som de flesta presumtiva läsarna kan tänkas vara intresserade av att läsa om med vissa spännande ”överraskningar”.

Det enda som jag egentligen saknar i boken är en ingående analys av de kulturella och ekonomiska strömningarna inom sporten med avseende på hur detta har påverkat ishockeyklubbarnas heraldik. Det är å andra sidan inte att förstå som något minustecken för bokens utformning. Tvärtom! Bokens stora förtjänst är nämligen, precis som Backman slår fast i sitt ovan anförda förord, att den reser frågor, att den får läsaren att fundera på sådant som vad en klubb egentligen är, hur gemenskapsband skapas och vidmakthålls över tid och rum samt vilka konsekvenser det kan få. Så sett utgör Ishockeyns heraldik faktiskt ett veritabelt praktverk som bör göra sig lika väl i bokhyllan hemma hos läströtta ishockeyfantaster som mer kulturintresserade bokmalar. Det är inte illa för något som vid första påsyn kan te sig vara så trivialt som en bok om emblem för ishockeyklubbar.

Copyright © Tobias Stark 2022

[1] Monolog i Seinfeld, ”The Label Maker”, 19 januari 1995. Se även https://www.imdb.com/title/tt0697719/characters/nm0000632.

[2] Beth Pamela Jacobson, Rooting for laundry: an examination of the creation and Maintenance of a sport fan identity, UNIversity of Conneticut, 2003 [Diss.], s. 5.