Idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet
Jonas Fahlman
KHL – en hockeyresa i öst
152 sidor, inb., ill.
Västerås: Idrottsförlaget 2010
ISBN 978-91-977326-6-6
För många är rysk ishockey alltjämt intimt förknippad med sovjettidens bländande klapp-klapp-spel, då stjärnor som Vsevolod Bobrov, Valerij Charlamov och Sergei Makarov fick både publik och motståndare att häpna över deras ishockeykonster. De senaste åren har dock formeringen av den eurasiska proffsligan Kontinental Hockey League (KHL) – uppbackad av bland annat den statliga ryska gas- och oljejätten Gazprom jämte ett antal egensinniga ogliarker – kommit att få allt större uppmärksamhet, under det att dess uttalade ambition att ta upp kampen med National Hockey League (NHL) om positionen som världens främsta ishockeyliga ömsom målats upp som ishockeyns framtid i Europa, ömsom stämplats som ett hot mot hela den etablerade ordningen inom sporten.
En av dem som nyfiket följt utvecklingen i Sovjet/Ryssland är ishockeyjournalisten Jonas Fahlman. Med hjälp av stipendier från Svenska Sportjournalistförbundet/Svenska spel och Kamratföreningen Hockeyjournalisterna förtog han i december 2009 en veckolång studieresa i österled, där han sökte tränga in i fenomenet KHL. Vad han ville var att:
Träffa kända och okända människor. Göra intervjuer på plats. Se matcher. Följa träningar. Komma in bakom kulisserna. Känna på miljöerna. Berätta utifrån vad [han] sett med […] egna ögon och hört med […] egna öron. Varken skönmåla eller svartmåla. Låta människor i och kring KHL komma till tals. Försöka sätta allt i en kontext. [sid. 11]
Resultatet av detta arbete har sedermera mynnat ut i boken KHL – en hockeyresa i öst. Framställningen är indelad i sex delar, varav den första är ett förord. Läsaren får där komma innanför västen på Fahlman och följa hans framväxande intresse för sovjetisk/rysk ishockey alltifrån uppväxtåren under 1970-talets senare del fram till idag. Han redovisar även de frågeställningar som styrt arbetet (”hur ser det ut där borta – egentligen”, ”[v]ad är det som händer”, ”[h]ur fungerar det?”).
För egen del hade jag gärna sett att Fahlman lagt ned större möda på att sätta in fenomenet KHL i ett vidare historiskt och socialt sammanhang.
|
Den andra delen är rubricerad ”Historik – och så spelas KHL”. Fahlman tecknar där KHL:s utveckling på ett övergripande sätt med fokus på seriesystemets uppbyggnad och antalet anslutna klubbar. Del tre utgör själva livsnerven i boken och består av en rapport från Fahlmans KHL-resa som presenteras på dagboksmaner kryddat med en del intervjuer enligt modell frågor-och-svar. Fahlman redogör där ingående för sina intryck under stoppen i Minsk, Moskva och Sankt Petersburg. Ett tydligt prov på hur det ser ut är följande rader saxade ur noteringarna från fredagen den 11 december 2009:
Jag är uppe med tuppen. Jag vill hinna med lite shopping, och startar på en marknad bredvid Röda Torget. Jag köper, utan prut, en klassisk matrojska-docka till min son Paul. Ute längre bort på gatan steppar en stylad, yngre kvinna ut ur en exklusiv klädbutik – samtidigt som en äldre tant några meter därifrån lommar ut från en bajamaja som hon uppenbarligen använt som sovställe och tillbringat natten i. En bild som etsar sig fast på min näthinna eftersom den så smärtsamt väl rymmer en beskrivning av hur de enorma klasskillnaderna i det moderna Ryssland ser ut. Jag fortsätter till andra kvarter och hamnar på den mer ungdomliga Arbat Street, där jag min vana trogen beträffande shopping hittar en t-shirt. Den här har ett gammalt OS-tryck med maskoten Misja från när spelen hölls i Moskva 1980. I ett souvenirstånd med hockeytröjor hänger ett gäng CSKA-modeller med ”2 Fetisov” tryckt [sic!] på ryggen. Dinamo Moskva finns också representerat på galgarna, men inte av någon av svenskarna – utan frontas av ”77 Zjitnik”. Efter en lika dyr som dålig hamburgare på Hard Rock Café hastar jag vidare. Jag misstänker att det kommer att krävas en hel del fixande och trixande innan jag verkligen kommer att vara på plats inne i CSKA Ice Palace. Det visar sig stämma. Jag väljer att trotsa Johan Harjus råd om färdmedel: ”Ta taxi i stället för tunnelbanna [sic!], det står bara på det kyrilliska alfabetet där nere och du kommer inte att fatta hur du ska åka”. Min äventyrslystnad, och det faktum att jag inte cashar in någon KHL-lön, gör att jag väljer t-banan. Bara fem spänn för en enkelbiljett under jord känns som fått. Däremot blir det ingen enkel match för mig att hamna rätt. Det kyrilliska alfabetet är svårtytt. Engelskan är rakt igenom dålig, alternativt obefintlig, bland dem jag stoppar för att få hjälp att hoppa på och av på rätt ställe. Efter många om och men hittar jag slutligen fram till CSKA Ice Palace. Det återstår fyra timmar till nedsläpp. Biljettköerna ringlar långa. Jag går in i CSKA:s souvenirbutik – men till min besvikelse säljer de bara grejer med anknytning till klubbens fotbollslag. ”Hockeyshopen är öppen inne i arenan ikväll när det är match”, informerar kvinnan bakom disken. Det cirkulerar en del människor bakom glasdörrarna i huvudentrén, men ingen fäster någon notis vid mitt ihärdiga bankande. Ett antal sms och telefonsamtal senare har jag ordnat ackreditering till kvällens match. Jag hinner med en hastig sväng tur och retur till hotellet, och återvänder med laptopen i hopp om att kunna vara uppkopplad under matchen och delge världen vad som sker live framför mina ögon. Det blir tydligt att vi nu är i CSKA:s militärland. För första gången någonsin ser jag ridande polis utanför en hockeymatch. Det är visitation redan före den, som det verkar, obligatoriska säkerhetskontrollen vid entrén. För att ens komma in till området nära arenan krävs egentligen biljett till den (utsålda) matchen. Jag har ingen – men klarar mig igenom nålsögat med hjälp av presskortet. [—] Två jättelika tröjor – med nummer 2 och kaptensbindeln – pryder ena väggen. Tröjorna rymmer dels en uppräkning av alla CSKA:s inhemska mästartitlar (31), dels alla Europamästerskap för klubblag (20). Det tydliggör hur arméklubbens sanslösa framgångsera hör ihop med Sovjet. Efter unionens fall har världens segerrikaste hockeyklubb aldrig blivit mästare igen. Både 1990-talet och 2000-talet har varit kliniskt befriade från titlar. [sid. 48–50]
Tilläggas skall att matchen ifråga var en sensationell tilldragelse så till vida att den före detta världsspelaren och idrottsministern – tillika nationalhjälten och KHL-höjdaren – Vjatjeslav Fetisov (51 år gammal) där gjorde comeback efter elva år som ishockeypensionär: en händelse som Fahlman faktiskt var den ende utländske journalist att bevittna.
Bokens fjärde del heter ”Svenskarna i KHL berättar”. I denna låter Fahlman 19 svenska spelare (Nils Ekman, Johan Harju, Mattias Weinhandl m.fl.) med KHL-erfarenhet komma till tals om deras syn på ligan och livet som KHL-proffs. Samstämmigheten bland dem är stor rörande spelstandardens höga kvalitet i förhållande till Elitserien, men också när det gäller att bristfällig organisation många gånger ställer till saker och ting för såväl ligan i allmänhet som enskilda lag och individer. Var och varannan spelare har också dråpliga historier att berätta om märkliga upplevelser som bottnar i vad som bäst kan beskrivas som rena kulturkrockar. Det gäller till exempel Josef Boumediennes berättelse om hur han under sin tid i Dinamo Minsk höll hela laget varmt under en samling med hjälp av en kupévärmare hans fru införskaffat, eftersom man i Minsk inte sätter på värmen förrän medeltemperaturen under en hel vecka understiger åtta grader, samt att klubben ibland tvingades ställa in sina träningar då den vitryske presidenten Aleksandr Lukasjenkos eget veteranlag hade företräde till ishallen.
Denna sektion följs av en statistisk sammanställning över KHL (del fem) samt en epilog (del sex) där Fahlman summerar sin syn på KHL i punktform. Hans slutsats är att KHL är något på en och samma gång både vackert och fult. Vad som avses är då sådant som att:
Å ena sidan: Hur politiskt inkorrekt det än må tyckas, så är det rätt underhållande när Vitjaz Tjechov bjuder upp till dans mot Avangard Omsk, och ett av tidernas värsta hockeyslagsmål renderar i 707 utvisningsminuter (världsrekord), att matchen bryts – efter 4.39 i första perioden, och att båda lagen döms till förlorare med 0–5. Å andra sidan: De totala böterna på 5,7 miljoner rubel, som KHL utdömde efter slagsmålet, hade det gått att göra mycket roligare saker för än att slå folk på käften.
Å ena sidan: Daniel Sperrle skriver på för Dinamo Riga och blir plötsligt förste svenske målvakt i KHL. Å andra sidan: Sperrle får chansen på grund av att den lettiske landslagsmålvakten Edgars Masalskis blir svårt skadad – när han på hemväg från en lagmiddag överfalls och misshandlas av sex män.
[—]
Å ena sidan: Den mest omfattande ungdomsidrottssatsningen inom rysk idrott, med YHL (Youth Hockey League) och det första nationella juniormästerskapet. Å andra sidan: Problem som finns under ytan med alkohol, droger och doping bland spelare, sådant som man inte vill tala öppet om. [sid. 143–144]
KHL – en hockeyresa i öst är en trevlig bekantskap och ett välkommet tillskott till floran av populära ishockeyböcker. Fahlman skriver en medryckande och lättläst svenska som bör kunna tilltala ishockeyintresserade i alla åldrar, åtminstone de som inte stör sig på texter kryddade med en hel del anglicismer och svengelska uttryck. Den stora fördelen med boken är också i mina ögon att den kan tjäna som en utmärkt introduktion till allehanda frågor rörande ishockeyns ställning i Ryssland, Baltikum och Vitryssland idag, samt ger en bild av hur det är att leva som svenskt utlandsproffs i österled. Den som söker mer än så riskerar emellertid att bli besviken på boken, i alla fall vad gäller KHL:s politiska ekonomi.
För egen del hade jag gärna sett att Fahlman lagt ned större möda på att sätta in fenomenet KHL i ett vidare historiskt och socialt sammanhang. Visst tangerar han de sociala och ekonomiska svårigheter som präglar stora delar av Ryssland och de forna sovjetstaterna jämte dess inverkan på KHL, men någon systematisk kontextualisering av problematiken blir det aldrig fråga om. Följden är att Fahlmans bild av KHL och de svenska utlandsproffsens göranden och låtanden blir hängande i luften. Förhoppningsvis kan den spirande idrottsvetenskapliga forskning snart bidra till att denna bild förses med en fastare socialhistorisk förankring.
© Tobias Stark 2011.
Hitta bästa pris på boken hos Prispallen.se | |
Kjøp boken fra Capris.no | |
Sammenlign priser på bogen hos Pensum.dk | |
Buy this book from Amazon.co.uk | |
Buy this book from Amazon.com |