Idrottare som avviker

De så kallade idrottsskandalerna blir fler och fler. Var och varannan dag publiceras det nya tidningsartiklar och vevas nya TV-inslag rörande idrottsfolk inblandade i skattefiffel, slagsmål, sexuella övergrepp mm. Hur kommer sig detta? Det försöker cultural studies-teoretikerna Tony Blackshaw och Tim Crabbe belysa i New Perspectives on Sport and Deviance: Consumption, Performativity and Social Control. Syftet är dock inte att ge någon heltäckande redogörelse för förekomsten av ”idrottsskandaler”, utan författarna hoppas vitalisera forskningsfältet genom att visa på vikten av att anamma nya teoretiska handgrepp.

Framställningen är uppdelad i tre större delar. I den första delen granskar Blackshaw & Crabbe den vetenskapliga litteraturen rörande begreppet ”deviance”[1] med tonvikt på den idrottsrelaterade forskningen. Författarna konstaterar att forskningsfältet i hög grad präglas av funktionalistiska och positivistiska förklaringsmodeller. Denna slagsida menar de vara beklagligt, eftersom ”deviance” därmed tenderar att reduceras till ”essentialised ’deviant’ practises of ’men’”.[2] Blackshaw & Crabbe uttrycker däremot stort gillande för de poststrukturalistiska forskningsinsatser som har gjorts på senare år, inte minst genom att kasta ljus på språkets och maktens betydelse för konstruktionen av ”kunskap” och ”sanning”.

I bokens andra del redogör Blackshaw & Crabbe för sina teoretiska och metodiska ställningstaganden. Bland annat operationaliserar de begreppen ”consumptive deviance” och ”performativity”. En grundtanke i framställningen är att ”because individuals’ emotional engagement with consumer culture is now so pervasive it is not surprising that the ’deviance’ in sport it spawns tends to be fascination with the consumption of a style of ‘deviance’ – of sex, perversity, sickness, filth and violence of a ‘consumer’ kind; so much so that the ‘performativity’ it encourages might best be termed consumptive ‘deviance’.[3]

I den tredje och sista delen presenterar Blackshaw & Crabbe sina vetenskapliga rön mer ingående. Först diskuteras förekomsten av ”consumptive deviance” och ”performativity” i anslutning till engelsk proffsfotboll. Bland annat uppmärksammas den forne Manchester United-stjärnan Eric Cantonas ”kung-fu-liknande” attack på en häcklande motståndarsupporter under en match mot Crystal Palace 1995 – en händelse som repriserats otaliga gånger i TV-kanaler världen över. Inspirerade av Jean Baudrillards tänkande argumenterar Blackshaw & Crabbe för att allmänhetens förståelse för skandalomsusade händelser av detta slag formas av de mediadiskurser i vilka de ingår. Detta eftersom våra tolkningar av händelserna ifråga styrs av de redigerade, och för allmänkonsumtion paketerade, budskap som medierna kablar ut.

Hur står sig då New Perspectives on Sport and ’Deviance’? Glädjande nog kan Blackshaw & Crabbe sägas ha lyckats med sin föresats. Deras framställning visar klart och tydligt hur det med hjälp av nya teoretiska ingångar går att befrukta ett vältröskat forskningsfält. Med stöd i postrukturalistisk teoribildning argumenterar författarna övertygande för att vår förståelse för ”deviance” formas på ett långt mer komplicerat sätt än vad som vanligen görs gällande. Författarna framhåller att handlingar såsom sexuella övergrepp, slagsmål och verbala påhopp är ”verkliga”, och innebär stor smärta för de drabbade. För att nå djupare insikt om vår förståelse av vad som är ”rätt” och ”fel” menar de ändå att det är nödvändigt att fästa uppmärksamheten vid själva ”etiketteringen” (”the naming”) av handlingarna som sådana. Detta eftersom de enskilda handlingarna i sig inte har några inneboende moraliska kvaliteter; handlingarnas etiska innebörd konstrueras i ett bestämt socialt sammanhang där såväl tidigare erfarenheter som de olika aktörernas/opinionsbildarnas skilda maktbaser spelar in. Extra intressant blir Blackshaw & Crabbes resonemang genom att de så pass tydligt väger in mediernas, till synes alltmer spekulativa, förhållningssätt till idrottares – liksom andra offentliga personers – ”snedsteg”, många gånger med kommersiella intressen som primär drivkraft.

Blackshaw & Crabbes analys hade dock gått att vässa ytterligare genom att problematiken försetts med en tydligare historisk förankring. En sak som inte uppmärksammas i tillräckligt utsträckning är att föreställningen om att idrottsrörelsen präglats av moralisk upplösning aktualiserats med (o)jämna mellanrum under i princip hela idrottens historia. Idrotten behöver med andra ord inte ha gått in i ett stadium av moralisk moras på senare tid, vilket man lätt leds att tro att författarna menar genom deras problemupplägg. Tvärtom kan det mycket väl vara så att frekvensen av ”deviance” var högre förr, men att media i och med den fortlöpande tabloidiseringen ger allt större utrymme för pikanta detaljer om idrottares liv och leverne. Detta uppmärksammar Blackshaw & Crabbe inte ordentligt, vilket är särskilt syn då det ligger i linje med deras argumentation i övrigt.

Allt sammantaget är detta en tänkvärd studie som mer än väl fyller sitt syfte. Faktum är att Brackshaw & Crabbes arbete torde kunna stimulera till teoretiskt nytänkande inom idrottsforskningen i stort – det är i sanningen imponerande.

©  Tobias Stark 2006 

	Köp boken från AdLibris.se
	Kjøp boken fra Akademika.no
	Køb bogen fra Akademika.no