Om sport och medier i väl uppkörda spår

Det finns många intressanta rubriker när man börjar läsa innehållsförteckningen till andra upplagan av Power Play av Raymond Boyle och Richard Haynes. Vad sägs om ”Power game: Why sport matters to Television”, ”Games Across Frontiers”, ”Mediated Sport and National Identity”, ”Consuming Sport: Fans, Fandom and the Audience” – för att inte tala om ”Conclusion: Sport in the digital age”. Egentligen finns det ingen rubrik som inte verkar intressant. Det första intrycket jag får som läsare är att jag har kommit över en bok som på ett överskådligt sätt tar upp några av de viktigaste fälten inom Idrott och medier och jag börjar läsa den med stort intresse.

Första kapitlet är ganska givande, men jag reagerar på att det finns en hel del referenser som är ganska gamla. Gary Whannels tidigare böcker refereras det till en hel del, till exempel. Det känns inte helt uppdaterat och jag tänker att nästa kapitel kommer att vara av en nyare version. Men, nej inte heller det ger en känsla av att det är det senaste utan man nickar mest igenkännande och konstaterar att det här har jag läst i ett antal andra böcker. Dock ser jag en fördel och det är att det som jag har läst i ett antal böcker tidigare finns med i en och samma bok här, och vill man gå till några av originalkällorna för att få mer djup så är det möjligt genom att följa referenserna.

I början av boken diskuteras olika teorier om hur förhållandet mellan makt och sport är relaterat till varandra. Som förväntat presenteras marxistiska och feministiska perspektiv. I diskussionen om makten i samhället och sporten konstaterar man att media blir ytterligare en ingrediens som påverkar den relationen i hög grad, vilket det också har genomförts en del studier på. Media producerar, reproducerar och förstärker de diskurser som är relaterade till idrotten och dagens moderna samhälle. Det positiva med boken är att medan man ofta saknar teorier och akademiska diskurser i böcker om idrott och medier, vågar man här visa att idrott och medier är ett akademiskt område.

Första kapitlet är ganska givande, men jag reagerar på att det finns en hel del referenser som är ganska gamla. Gary Whannels tidigare böcker refereras det till en hel del, till exempel.

Kapitel tre består av den alltid återkommande presentationen av medieidrottshistoria under det senaste decenniet. Det är viktigt, det är bra, men det finns ett otal andra böcker som beskriver detsamma. I det här fallet är det från ett brittiskt perspektiv. Det är perspektiven som skiljer böckerna åt. Förutom själva historien tar man även upp frågan om vem som egentligen har makten, idrotten eller sponsorerna – en alltid aktuell fråga i dagens idrottssamhälle. Vem som har makten är en fråga som på sätt och vis är aktuell även i det fjärde kapitlet som behandlar idrotten och TV. Kapitlet svarar på frågan varför sporten är viktig för TV. Boken tar överhuvudtaget upp hur viktig sporten är för medierna och författarna hänvisar till en undersökning där man har kommit fram till att om sporten försvinner från medierna så försvinner 25 procent av läsarna/tittarna.Den mest intressanta delen i kapitlet, anser jag, med reservationen för att jag arbetar som sportkommentator på TV, är den del som handlar om kommentatorns betydelse och hur en kommentator kommer fram. Det är ett ämne som alltför sällan tas upp i böcker om idrott och medier. Författarna förklarar kommentatorns viktiga uppgift; det gäller att förmedla idrotten och händelserna som utspelar sig på teveskärmarna på rätt sätt. Han diskuterar hur det kan vara för en ny kommentator, som kanske till och med ska ta över efter någon som har varit väldigt tongivande, och hur en kommentator måste arbeta för att hitta sin egen stil. Något som jag reagerar på är dock att boken inte tar upp att förväntningarna på kommentatorerna varierar kraftigt mellan olika länder, idrotter och kulturer, vilket är en viktig insikt för både arbetsgivarna, publiken och inte minst kommentatorerna. Det hade varit givande med en djupgående analys i ämnet.

Efter att TV:n har fått ta stor plats följer ett kapitel som handlar om utvecklingen som har lett fram till dagens sportstjärnor och hur idrotten är representerad ur ett etniskt och ur ett genusperspektiv. Ämnen och perspektiv vi känner igen från tidigare litteratur. Det mest intressanta är dock att man fastslår att man inom idrotten har intagit en låg nivå i diskussionen om kvinnans biologiska lämplighet för idrottandet, vilket i sin tur har lett till männens dominans och att kvinnorna ofta har varit och fortfarande blir kraftigt nervärderade.

Även ett kapitel om idrott, media och identitet kommer med, precis som det brukar. Den här gången tar man bland annat upp hur Sovjet och DDR såg på idrotten, och hur idrotten och idrottsliga framgångar var direktlänkad till staten. Jag vill inte låta negligerande på något sätt då de ämnen som boken tar upp är några av de som jag själv fokuserar på inom mitt arbete, men det är inte mycket som inte redan har skrivits.

Det som jag ännu en gång dock vill framhålla är att om man inte har läst speciellt mycket litteratur om idrott och medier så är det här en bra bok att börja med för att få en överblick. Boken tar nämligen upp journalistikens och teknikens utveckling och även hur publiken är, beter sig och har utvecklats under åren, förutom tidigare nämnda teman .  Boken avslutar med att försöka beskriva framtiden och idrottens plats i de digitala medierna. Den beskriver även hur makten över medieidrotten förändras och diskuterar scenarier om vad som händer när rättigheterna blir så dyra att kanalerna som de flesta har tillgång till inte har råd att köpa in idrottsevenemangen och idrotten plötsligt måste försöka balansera å ena sidan den kommersiella marknaden och å den andra sidan ta hänsyn till idrottens kulturella påverkan och vad det blir för konsekvenser om det är den största plånboken som vinner slaget om TV-rättigheterna.  Kapitlet är framför allt deskriptivt skrivet och ur ett brittsikt perspektiv och utan några större överraskningar om vad som kommer att hända den närmaste tiden.

Men jag vidhåller att boken är bra för till exempel en grundkurs i medier och idrott för studenter utan kunskap inom ämnet så att de kan sätta in idrott och medier i en komplex kontext och så att de kan få förståelse för vad som händer och hur utvecklingen har varit de senaste tio åren. Men jag konstaterar samtidigt att boken nog var bättre som edition ett än som edition två.