Han skrattade hela vägen till målsnöret

Dan Madson är familjefadern som 42 år gammal beslutar sig för att genomföra en Ironman, det vill säga 3 860 m simning, 180 km cykel samt 42,2 km löpning i en följd. Efter att ha sett en av sina före detta elever framgångsrikt genomföra Wisconsin Ironman bestämmer han sig. Hans egen meritlista inom sporten sträcker sig förvisso inte längre än till en kort tävling för runt 20 år sedan, vilket han inte ser som något problem.

Swim, Bike, Run, Laugh: A lighthearted look at the serious sport of triathlon and the Ironman experiece är författarens andra verk. I introduktionen nämner han att han i sin strävan att genomföra en Ironman förgäves sökte efter en bok som belyste hans livssituation. Ett liv präglat av rollen som jäktad äkta man, trebarnsfar med ständig sömnförlust och utan egentlig tid för träning. Eftersom sådana böcker om triathlon saknades bestämde han sig att fylla det tomrummet. Resultatet blev en kontrast till många andra triathlonböcker på marknaden som präglas av seriösa träningsupplägg, kost- och teknikråd. Talande rubriker såsom ”Köp en trevlig cykel – men bli inte förvånad ifall du inte har pengar kvar till löpskor” eller ”Bli en snabbare löpare – det är möjligt att springa snabbare genom att springa FORTARE” vittnar om bokens lättsamma och humoristiska anda. Det är om inte med ett gapskratt så i alla fall med ett leende på läpparna som vi får känna författaren och ta del av hans framgångar och motgångar på vägen mot hans första Ironman. På ett personligt sätt guidar författaren läsaren genom att bjuda på återblickar från barndomen blandat med anekdoter från sina försök att lära sig bemästra sportens samtliga grenar.

Vi får bland annat möta författaren i simhallen där han som barn försökt lära sig simma i det iskalla morgonvattnet, ihärdigt coachad av den stränga badvakten Molly. Många år senare försöker han återuppliva sina simfärdigheter genom att läsa en bok, tills en simtränare förbarmar sig över honom. Vi får även ta del av Madsens otaliga misstag som till exempel vid sitt köp av en våtdräkt. När författaren efter en lång kamp, med svetten rinnandes längs med pannan, äntligen lyckats få på sig den synnerligen tajta gummidräkten påpekar expediten att den sitter bak och fram. Genom att läsa boken får läsaren även insikt i en rad triathlonspecifika frågor. Hur viktigt är det till exempel att organisera sin tävlingsdag? Hur överlever man en simstart? Behöver man smörja in bröstvårtorna med vaselin innan en mara? Hur vet man om njurarna har lagt av? Medan läsaren får svaren levererade i en bok har författaren erfarit dem den hårda vägen. Över huvud taget presenteras en mängd råd och vanliga fel många nybörjare gör. Det är högst troligt att alla som någon gång genomfört en Ironman på ett eller flera ställen i boken kan nicka igenkännande.

Till vem vänder sig då författaren? Är det en bok för dem som redan genomfört en Ironman och som kan nicka igenkännande över hutlöst tidiga mornar, tidvis sviktande motivation, konstant trötta ben med snudd på övertränig och strejkande tävlingsmagar? Eller kanske en bok för dem som går i Ironman-tankar men ännu är lyckligt ovetande om vad det innebär i praktiken? Naturligtvis är det både och, men det är inte alldeles självklart att det stannar med den målgruppen. Swim, bike, run… är en lättsam bok för alla målgrupper. Även för dem som inte har några som helst ambitioner att genomföra någonting så dumt som en Ironman är boken läsvärd på grund av sitt underhållningsvärde. Innehållet presenteras på ett lättsamt sätt att det är svårt att inte fatta tycke för och småle åt den smått naiva författaren, som verkar göra alla misstag som finns. Det är detta som gör boken läsvärd för samtliga målgrupper. Men saknar du Ironman-planer är det inte alls säkert att boken verkar avskräckande. Därmed bör det övervägas att sätta ut en varningstext på utsidan av boken: personer utan ambitioner att genomföra en Ironman bör inte läsa denna bok; det kan sluta med att de gör det!