Fysiskt aktiva utrikesfödda kvinnor i Sverige: Vad motiverar dem att börja och att fortsätta?

Ellis Janzon, Hannele Piirainen, Ingrid Bolmsjö
Fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö högskola

---

Bakgrund

Vikten av fysisk aktivitet för hälsa är väl känd och dokumenterad. Sedan industrialiseringen har människan blivit mera inaktiva och stillasittande (1). Många i Sverige är dock flitiga motionärer, men det finns grupper i befolkningen som är inaktiva och därmed löper risk för dålig hälsa till exempel utrikesfödda kvinnor (2, 3).

Historiskt har kvinnor i Sverige och andra länder haft fysiskt ansträngande hushålls- och/eller lantbruksarbete (3, 4). Det har inte funnits möjlighet till ett eget fysiskt aktivt liv på grund av dåtidens kvinnosyn, som förespråkade kvinnligt beteendemönster som stillsamt och tillbakadraget och klädseln sedesam. Detta har ändrats i takt med kvinnors emancipation i Sverige och i övriga länder i Västvärlden, där kvinnor börjat utöva organiserad motion även utanför hemmet. Kunskapen om gymnastikens hälsobringande effekter växte fram under 1900-talets första decennier i Sverige, samtidigt som modet med löst sittande kläder gjorde sitt intåg, och tillsammans gav detta kvinnorna större rörelsefrihet (5).

Idag är fysisk aktivitet ett av de elva övergripande målområdena som ligger till grund för folkhälsoarbetet i Sverige (2), då otillräcklig fysisk aktivitet medför allvarliga riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar, cancer, övervikt, fetma, benskörhet, typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter, sjukdomar i rörelseorganen och psykisk ohälsa (1).

Bakomliggande faktorer för inaktivitet kan vara socioekonomiska, utbildningsmässiga, etniska, arbetslöshet, sjukskrivning, dålig ekonomi och låg utbildning (6, 7).

Svenska Folkhälsoinstitutet rekommenderar minst 30 minuters fysisk aktivitet dagligen (8) och 65 % av den svenska befolkningen följer den rekommendationen. Ungdomar mellan 16 och 29 år är mest aktiva (9). Personer födda utanför Europa motionerar mindre än infödda svenskar. Endast 33% av utomnordiska kvinnor motionerade oftare än två gånger i veckan; motsvarande värde för svenskfödda kvinnor är 52% (9).

Omgivningsfaktorer som kan påverka utövandet av fysisk aktivitet negativt är till exempel lågt stöd från partner, familj, vänner, skola och arbetsplats (10). De personer som är mest fysiskt aktiva har präglats tidigt i livet, med stöd från föräldrar, syskon och vänner. De är även benägna att prova nya motionsformer (11, 12).

Den fysiska miljön påverkar också människors intresse positivt för fysiska aktiviteter. Trygghet, tillgänglighet och säkerhet i närmiljön är viktiga faktorer, särskilt för kvinnor, barn och äldre (2).

Forskning visar att viktminskning och utseende är vanliga motivationsfaktorer, framförallt för yngre, nordiska kvinnor (10, 13-14), men motiven för att vara fysiskt aktiv kan även vara andra: önskan om att förbättra den fysiska och/eller psykiska hälsan, kroppskontroll, intresse för speciella motionsaktiviteter, prestationskänsla, kompetensutveckling, avkoppling, social interaktion samt glädje (12, 15-16).

Det finns yttre och inre motivationsfaktorer för motion (13, 15-16); till exempel upplever personer som styrs av inre motivation en ökad kompetents, energi, glädje, tillfredsställelse, samt bättre självförtroende och uppskattning av den sociala samvaron. Den yttre motivationen kan för vissa vara önskan om viktminskning eller andra utseendemässiga faktorer. Yttre motivation räcker sällan för att upprätthålla regelbunden fysisk aktivitet över tid, för det krävs även inre motivation. Det har visats att personer som precis börjat motionera ofta gör det av yttre motiv, och efter längre tids motionerande har detta förvandlats till inre motiv (15, 17). Samtidigt saknas studier som efterforskar om hur olika motivationsfaktorer ser ut beroende på vart man är född och uppvuxen.

Kroppstrenden i Norden och västvärlden förespråkar idag smala kvinnokroppar, ett perfekt utseende, och ett hälsosamt leverne. Dessa faktorer har blivit allt viktigare för kvinnors motionerande i västvärlden idag (16). Kvinnors kroppsideal formas främst av media och modebranschen som via reklam och tidningar exponerar smala, ibland underviktiga, och vältränade kroppar (19). Personer som kommer från andra kulturer bär med sig ett annat kroppsideal. Det förespråkar en rundare kvinnokropp med högre BMI. I Sydeuropeiska, Sydamerikanska och Afrikanska länder har kvinnliga fotomodeller i media ett högre BMI än i västvärlden. I traditionella afrikanska kulturer ses ökad vikt som bevis på rikedom, attraktion och hälsa (20).

Inaktivitet bland utrikesfödda kvinnor har tidigare visats bero på ovana att motionera, brist på kulturanpassade motionsaktiviteter, som till exempel tar hänsyn till klädsel och avskildhet, dålig ekonomi, tid och möjlighet på grund av barnpassning och familj (3). Dock finns det utrikesfödda kvinnor som är hängivna motionsutövare. Därför var det intressant att undersöka varför vissa utrikesfödda kvinnor motionerar, för att få fram kunskap om vilka stödjande faktorer som ur ett folkhälsoperspektiv skulle kunna få fler utlandsfödda svenska kvinnor att börja motionera för att uppnå bättre hälsa.

Syfte

Syftet var att undersöka varför utrikesfödda kvinnor tränar, vad som motiverar dem att fortsätta och om deras motionsvanor har ändrats efter deras ankomst till Sverige.

Definitioner

Regelbunden fysisk aktivitet för vuxna innebär enligt internationella, nordiska riktlinjer minst 30 minuters fysisk aktivitet av måttlig intensitet per dag, alternativt minst tre gånger per vecka om aktiviteten är högintensiv (1, 2).

I studien används ”utrikesfödda” om personer som invandrat till Sverige och således är födda utomlands. Personer med utländsk bakgrund definieras enligt Statistiska centralbyrån (SCB) som personer som antingen själva är utrikesfödda eller personer födda i Sverige vars båda föräldrar är utrikesfödda (21). Samtidigt har de utrikesfödda, invandrade kvinnor som ingår i denna studie bott längre än tio i Sverige, vilket var ett kriterium för deltagande i studien.

Metod

Design

Då syftet med studien var att få en förståelse för människors livsvärld har studien en kvalitativ design (22). För att studera fenomenet fysisk aktivitet bland utrikesfödda kvinnor har intervjuer genomförts.

Urval

Inklusionskriterier: Kvinnorna skulle vara utrikesfödda (icke nordiska), tidigast immigrerade vid 18 års ålder, samt vara regelbundet fysiskt aktiva på sin fritid.

Informanter

Fem kvinnor från Litauen, Nordirland, Skottland, Ungern, och USA intervjuades. Alla motionerade, genomförde på olika sätt motionspass på Friskis & Svettis, samt cyklade. Åldern var 27–56 år och alla flyttade till Sverige mellan 19 och 30 års ålder. Därmed hade de bott olika länge i Sverige, två av dem två till åtta år och övriga tre 22–28 år. Alla hade högskola till universitetsexamen och arbetade inom sjuk- och äldrevård, socialtjänst samt administration/försäljning. Samtliga var gifta eller sambor. Två hade barn som var i eller över tonåren, två var katoliker och en var protestant.

I resultatredovisningen gavs de följande namn: Elena (43 år), Anna (30 år), Heather (47 år), Diane (54 år) och Kim (27 år).

Genomförande

Rekryteringen av intervjupersoner skedde via idrottsföreningen Friskis & Svettis i Malmö. Efter tillstånd från verksamhetsansvarig sattes informationsblad om studien upp på några av Friskis & Svettis träningsanläggningar och fem frivilliga intervjupersoner anmälde sitt intresse.

En intervjuguide utarbetades med övergripande frågeteman. Intervjuguiden testades därefter i en pilotintervju vilket ledde till mindre justeringar; testintervjun ingick därför inte i studien.

Intervjuerna pågick under mars och april 2011 efter att kvinnorna frivilligt anmält intresse samt valt tid och plats för intervju. Vid mötet erhöll kvinnorna muntlig och skriftlig information om studien och undertecknade en samtyckesblankett till deltagandet. Intervjuerna spelades in på band och varade ca 45 minuter.

Analys

Efter transkriberingen analyserades materialet enligt Burnard’s modell för innehållsanalys (24). I korthet innebar analysen att intervjuerna först genomlästes noggrant för att få en helhetsuppfattning om innehållet. Därefter kondenserades texten i meningsbärande enheter så att teman framkom. Alla intervjuerna genomfördes av samma person, men diskuterades gemensamt i forskargruppen innan teman fastslogs. Analysen fick både en manifest och latent ansats vilket innebär att förutom den beskrivande textnära analysen har även frågor som ”vad ger detta för innebörd” och ”vad menas med detta” ställts vilket ger analysen en tolkande dimension. Studiens teoretiska ansats är beteendeteorierna Social Cognitive och Self Determination Theory som resultaten diskuterats utifrån (24).

Etiska överväganden

Då denna studie var en delstudie av projektet ”Kvinnor Migration och Hälsa”, blev studien granskad och godkänd vid både Regionala etikprövningsnämnden i Lund och Etikrådet vid Fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö högskola (2011 diarienummer HS 61-2012/639).

Resultat

Följande teman har framkommit:

• Glädje och social samhörighet
• Psykiska och fysiska hälsoeffekter
• Utseendemässiga faktorer
• Fysisk aktivitet i ungdomen
• Motionsvanor i Sverige, samt
• Övriga faktorer.

Glädje och social samhörighet

Glädjen att motionera var en central drivkraft för samtliga intervjupersoners motionerande. De påpekade uttryckligen att deras motionsformer var lustfyllda.

Alltså, det är jättekul, det är verkligen så kul, det är bara wow wow wow. Man blir så glad och det ger så mycket energi. (Elena)

Fyra av kvinnorna motionerade huvudsakligen på egen hand, eller tillsammans med någon vän eller familjemedlem. Alla utom en tyckte att umgänget och gemenskapen med övriga deltagare var en del av glädjen med att motionera.

Det är ett bra sätt att vara peppad och så, att det är lite mer motiverande när man vet att andra kommer vara där. Det är lite roligare helt enkelt. (Kim)

Psykiska hälsoeffekter

Respondenterna upplevde främst att de uppnådde ett psykiskt välmående. De kände sig uppiggade under motionstiden och upplevde sedan en inre ro, avslappning, tillfredställelse med sig själv och behaglig trötthet.

Man kan slappna av. Man tänker inte för mycket. Efteråt det känns både psykiskt och fysiskt att man mår bättre. Man mår definitivt inte bättre psykiskt om man inte rör på sig, de är kopplade till varandra tycker jag. (Diane)

Fyra av kvinnorna uttryckte ett behov av att röra på sig på fritiden och tre av dem varvade ner psykiskt och upplevde en möjlighet att återfå kraft och energi. En av kvinnorna uttryckte att den regelbundna motionen var botemedel mot nedstämdhet under vinterhalvåret.

Sedan har jag genom åren haft arbete som ibland varit väldigt ansträngande psykiskt. Och då har jag märkt att jag mår betydligt bättre. Jag kan släppa arbetet och fokusera på någonting, alltså det hjälper mig att ladda batterierna. (Heather)

Jag tycker att den timmen man tar på gymmet är kanske en extra timme man vinner någon annanstans, för man får ju energi av det och det är ett bra sätt om man är stressad med skolan och så får man ut det på gymmet. Det ger mig energi till att orka nästa dag. (Kim)

Fysiska hälsoeffekter

Kvinnorna var inte överens om att hälsoeffekterna av motion var drivkraften. Två av dem tyckte inte det. De motionerade främst för att det var roligt och för att uppnå psykiskt välbefinnande. De tre övriga kvinnorna angav dock att också den fysiska hälsoeffekten motiverade dem. De ville känna sig starka, ha bra kondition, muskulatur och en ville förebygga fysisk ohälsa.

Jag har än så länge inte haft något kroppsligt besvär som jag måste ta hand om, men jag vill förebygga så att jag inte får det. Kroppen blir ju starkare, jag orkar ju mer och det ger mig också en tillfredsställelse. (Heather)

Tre av kvinnorna menade att motionen var orsak till att de sällan var förkylda, sov bättre, kände sig starka och orkade mer. En som hade ett tungt fysisk arbete ansåg att motionen gav henne bättre kroppsställning under arbetet. En annan berättade att motionen hade förbättrat astman och förväntade sig även lindring av symptom i övergångsåldern. De tre kvinnorna som angav fysisk hälsa som motivation, arbetade inom vårdsektorn. Två av dem menade att deras yrken hade gett dem kunskap om hälsoeffekterna av fysisk aktivitet.

Utseendemässiga faktorer

Samtliga kvinnor påpekade att utseendemässiga faktorer och viktminskning inte var de främsta drivkrafterna till deras motion. En person sade specifikt att hennes motionerande inte handlade om utseende.

Det känns inte som att jag måste vara den smalaste, den finaste eller den snyggaste. (Kim)

Ändå nämnde kvinnorna vikt och utseende. Fyra av dem medgav att de inte var beredda att gå upp i vikt, att kroppens utseende hade viss betydelse och att motionen hjälpte med det. En nämnde att hon ville kunna använda samma jeans som förra året. En annan berättade att fast hon inte ville tänka på kroppens utseende gjorde hon det ändå och det var viktigt för henne.

Jag vill inte vara överviktig. Och jag kan lätt bli. Man kan inte hjälpa bli påverkad av alla tidningar och sådant som gå ner i vikt och hur det påverkar hälsan. Men det är också utseende, hur man ser ut. Man ser bättre ut om man inte är överviktig. (Diane)

Kvinnorna tyckte inte det fanns någon nämnvärd skillnad i det kvinnliga kroppsidealet mellan deras hemländer och Sverige. Samma slags tidningar och reklam med smala kvinnor fanns där som här. Däremot tyckte två av dem att folk i genomsnitt föreföll mer vältränade i Sverige än i deras hemländer, men en uttryckte att det fanns lite mer press på att inte vara överviktig från samhällets sida i Sverige.

Här i Sverige känner jag att det är lite mer ditt eget ansvar. Folk tycker att ja, men det är ditt fel att du kanske är överviktig och att du bör göra någonting åt det. Och att samhället liksom är uppbyggt på ett bättre sätt kanske, att man kan cykla, man kan ju få den motion man behöver. Man behöver inte gå på gym, men ändå finns det valmöjligheter. Men jag tycker inte det är fel. Jag tycker inte det känns som att man måste vara så himla smal eller så, bara att man inte ska vara överviktig känns det som, utan normalviktig. (Kim)

Fysisk aktivitet i ungdomen

Samtliga intervjupersoner hade under uppväxten sysslat med olika sporter. Tre ansåg att motionerandet därmed blivit en självklar och naturlig del för dem även som vuxna. Det hade blivit ett vanemässigt beteende och behov.

Sen om man har tränat hela sitt liv, så är det faktiskt någonting som sitter i som man känner att man ju måste göra och som man vill göra också” (Kim)

Tre kvinnor nämnde motionskulturen under uppväxttiden och fyra hade upplevt uppmuntran och möjligheten att prova på olika former för motion i skolan.

När vi växte upp på sjuttiotalet, då hörde det väl nästan till att var man frisk, då skulle man utöva någon sport. /…/ Det började i skolan och sen man gick på olika sporter. Man testade olika grejer, det var alltid något hela tiden /…/ För att det var så att det alltid kom olika klubbar till skolan som presenterade sina olika träningsformer, så då kunde man bara räcka upp handen och anmäla sig till nästa träningstillfälle, så prova på. (Elena)

Fyra kvinnor framhöll vikten av att någon inom familjen i barndomen hade uppmuntrat dem till fysisk aktivitet. Det hade funnits positiva rollmodeller inom familjen, som mamma och syskon. En av kvinnorna hade uppmuntrats av föräldrarna som hon ibland hade deltagit i motionsaktiviteter tillsammans med. Två andra kvinnor berättade om indirekt uppmuntran till idrott från mamma och mormor som båda var fysiskt aktiva. För en annan var det den aktiva vänkretsen där umgänget var friluftsliv. En bodde i barndomen nära en simbassäng och därmed började hon och systern att tävlingssimma.

Jag växte upp med min mormor och vi bodde centralt i en stad och mormor hade ingen bil. Vi gick överallt och sprang för att man höll på att missa bussarna jämt och det var verkligen intervallträning i allra högsta grad. Men det var ju någonting vi fick med oss. Så den delen, den fick jag med mig, men det var inte medvetet. (Heather)

Motionsvanor i Sverige

Respondenternas aktivitetsnivå hade inte ändrats efter ankomsten till Sverige, men de hade fått möjlighet till nya motionsformer. Två av dem framhöll att det var billigare att motionera på motionsanläggning här. Samtidigt hade privatekonomin förbättrats. En av kvinnorna bodde en tid i Köpenhamn där gymkort var dyrare. Hon motionerade inte då. Efter flytten till Sverige bidrog det lägre priset till att hon började motionera på Friskis & Svettis. En annan styrkte den uppfattningen. Hon hade inte haft råd att motionera på gym eller liknande i sitt hemland. Efter flytten till Sverige fick hon råd att gå på gym, delta i gruppträning och få proffsvägledning. Nu motionerade hon på flera andra sätt än i hemlandet.

Jag hade inte råd att vara med i en sportklubb och gå på gym i mitt hemland. Där var man mer tvungen att gå ut och springa själv, du vet att springa ute! (Anna)

Cykling var en fysisk aktivitet som var ett gemensamt interesse för alla intervjupersoner. Tre cyklade regelbundet. En berättade att hon som nyinflyttad i Sverige saknade körkort och cyklade till och från arbetet, två mil dagligen. Senare blev detta till landsvägscykling på fritiden. En annan hade börjat cykla långa milsrundor på fritiden som nyinflyttad i Sverige. En tredje kvinna hade på senare år köpt hybridcykel, cykelkläder och såg cyklandet som en sport. Två av kvinnorna växte upp i städer som inte alls var anpassade till cyklister, men i Sverige kunde de använda sina cyklar som dagligt transportmedel.

Jag lärde mig cykla som barn, men jag försökte aldrig för det var inte lönt. Det är livsfarligt verkligen. Det är inte ens en del av kulturen, det finns inte ens cykelställ. Och sen kom jag hit och här cykeln det bästa sättet att ta sig fram /…/ Det är så smidigt, särskilt här i Malmö /…/ Det är bara billigt och bra och så får man gratis motion.” (Kim)

Övriga inverkande faktorer

Alla respondenterna menade att de själva valt sitt motionerande även om vänner och familjemedlemmar motionerade. De motionerade inte för omgivningens skull. Dock pekade två av kvinnorna på att deras svenska män hade stimulerat till mera motionscykling då dessa själva gjorde det. Två av kvinnorna berättade att de blivit inspirerade av svenska vänner till att prova nya motionsformer. En av dem nämnde att hon inte längre kände sig obekväm vid att vara naken inför andra, i omklädningsrum, bastu etc. Tre intervjupersoner fick friskvårdsbidrag från sina arbeten och utnyttjade den möjligheten.

Att gå i ett omklädningsrum eller gå in i en bastu naken, det tog mig många år innan jag gjorde det. Vi har en helt annan syn på den nakna kroppen i mitt hemland, den är ens egen. Stå framför andra utan att någon har någonting på sig är helt främmande, så det har tagit mig jättelång tid att göra det /…/ Det har en stor betydelse, men det har inte hejdat mig. Men att gå in i en bastu eller att bada naken i en sjö gjorde jag inte förrän jag varit här säkert tolv år. Och det är efter att jag umgicks med svenskar. Man blev påverkad av de andra som man umgås med, mycket starkt. (Diane)

För dem alla var närhet till motionsanläggningen viktig och de uppskattade att ha en ledare för passen. Någon cyklade de dagar hon inte hann till gymmet. Därmed fanns ingen ursäkt att inte motionera.

Det är inte svårt att sätta igång, då vet man att man måste vara där klockan fem. Det är inte så att man kan gå runt hela dagen och säga att jag ska träna och sen gör man aldrig det /…/Det är lite mer motivation också när man har någon framför sig och se hur man ska göra, man kan inte vara för lat eller så. (Kim)

Som hinder för motion nämndes yttre faktorer som förkylning, semester, trötthet, dåligt väder och opassande arbetstider. Ingen ansåg att det var dyrt att motionera i Sverige.

Diskussion

Till studien anmälde sig endast fem kvinnor trots många och upprepade insatser för att väcka interesse. Att så få anmälde sig ställer frågan om antalet utrikesfödda kvinnor som är fysiskt aktiva är lågt, men den frågan kan endast en stor prevalensstudie svara på. I denna studie deltog således fem kvinnor vilket kan tyckas vara ett litet antal informanter, men det insamlade materialet visade sig innehålla både djup och bredd och gav upphov till flera intressanta fynd. Resultaten gäller givetvis endast de kvinnor som här intervjuats. Det finns dock fynd som kan antas vara giltiga för en större grupp kvinnor, men dessa antaganden måste underbyggas och prövas vidare. Intervjuerna och delar av analysen gjordes av samma person (HP), men hela forskargruppen med sin breda kompetens var involverad vid genomläsning av intervjuerna och i analysen som ledde fram till temana. Detta stärker studiens tillförlitlighet.

Enligt studiens syfte och avgränsningar skulle både europeiska som utomeuropeiska kvinnor ingå. Studien var inte inriktad på en specifik målgrupp, men de som anmälde sig till studien var kvinnor som kom från länder som till viss del liknar Sverige och har en likartad idrottskultur. Detta trots att många insatser gjordes för att fånga upp respondenter från både utom och inom EU-länder.

Södergren (3) har visat att en del utrikesfödda kvinnor motionerar i mindre omfattning. Intervjupersonerna i denna studie var alla flitiga motionärer och hade varit aktiva hela livet och alla hade en högre utbildning. Efter ankomsten till Sverige hade deras fysiska aktivitetsnivå snarare ökat än minskat. Erfarenhet av fysisk aktivitet skiljer också intervjupersonerna från fysiskt inaktiva utrikesfödda kvinnor.

Intressant var även att samtliga intervjupersoner introducerades till fysisk aktivitet under uppväxten och alla hade provat på flera olika motionsformer redan i barndomen. Forskning visar att fysisk aktivitet och deltagande i flera olika idrottsformer under uppväxten ökar sannolikheten för fortsatt fysisk aktivitet i vuxen ålder (11, 12). Sociala normer och tillgänglighet har varit av betydelse för kvinnornas fysiska aktivitetsnivå då som nu, till exempel nämnde en av kvinnorna att det rådde ett slags motionskultur när de växte upp. Vidare att skolan, utomhusmiljön, familjemedlemmar och kompisar hade inspirerat dem till fysisk aktivitet. Social Cognitive Theory betonar att miljö, sociala normer och förebilder i form av aktiva föräldrar, syskon och vänner påverkar människor till ett visst beteende, vilket blev bekräftat i föreliggande studie och samstämmer med andra studier (23, 24). I skolan får unga på ett jämlikt sätt färdigheter, kunskaper och självkänsla till idrott (11, 12, 25-26).

Intervjudata i denna studie pekar på att samtliga kvinnor motionerat länge och drevs av inre motivation, vilket stöds av motivationspsykologin (27, 28). Inre motivation skapas av faktorer som självbestämmande, kompetens, samhörighet och glädje. Dessa faktorer nämns av alla i samband med deras motionerande. Motivationsfaktorerna för deras motionerande var den fria viljan, glädjen och den sociala gemenskapen, vilket tyder på rätt inre motivation (27, 28). Annan forskning visar också att personer som upprätthåller sin motion länge gör det eftersom det är lustfyllt (15, 17, 29), men för att börja och upprätthålla motionsinteresset är känslan av kompetens viktig. Alla kvinnorna hade kunskaper om motion sedan barndomen, och några hade ytterligare kunskap från sina yrken. Motivationen förstärktes därutöver av kvinnornas själupplevda positiva fysiska och psykiska hälsoeffekter och tillfredsställelse av att de blev duktigare. Forskning pekar också på att hög tilltro till sin egen förmåga är viktigt för drivkraften (10). Vidare pekar teorin på att andra yttre faktorer spelar in, som tid och pengar, vilket i denna studie inte visade sig hindrande (23, 24).

Fyra av fem intervjupersoner i studien var högutbildade och forskningen visar att högutbildade är mer fysiskt aktiva jämfört med lågutbildade personer (12). Man kan fundera på om deras sociala tillhörighet även gjorde dem mera benägna att delta som informanter. För dessa kvinnor var de sociala aspekterna och glädjen att träna de mest framträdande faktorerna för att delta i träning. Detta skulle mycket väl, möjligen än mera, vara viktigt för kvinnor med lägre utbildning och som möjligen är mera isolerade på grund av att de inte är aktiva på arbetsmarknaden. Av det skälet kan man fundera på att arrangera sociala fysiska aktiviteter i invandrarföreningar, gärna lokalt, med inslag av bildning om fysiska och psykiska effekter av att träna riktat till lågutbildade immigrerade kvinnor. Det skulle kanske främja deras interesseav och självkänsla och förståelsen för effekterna av fysisk aktivitet.

Bland många yngre nordiska kvinnor är önskan om viktkontroll motiv för motion. För äldre kvinnor har dessa faktorer mindre betydelse (13, 16, 29). Dock nämnde några kvinnor att de inte ville öka vikten, men det var av mindre betydelse för dem. Immigrerade kvinnor påverkas efter viss tid i nya hemlandet av landets normer (19) och kvinnorna i föreliggande studie hade varit i Sverige under en längre tid. De kan ha påverkats av den svenska synen på idealvikt och hälsa. De ansåg dock att det rådde ungefär samma västerländska kroppsideal för kvinnor i deras hemländer som i Sverige, men någon menade att svenskorna verkade vara mer vältränade.

En intressant upptäckt i denna studie var att cykling blivit en ny möjlighet till motion i Sverige för samtliga kvinnor. Detta erbjuder en utmaning och möjlighet för cykelsporten i Sverige.

Studien väcker även frågan om det huvudsakligen är vana motionärer som söker sig till etablerade motionscentra i Sverige, vilket vore en ny forskningsfråga.

Resultatet i denna studie överensstämmer med tidigare forskning om att fysisk aktivitet ska grundläggas under barndomen, vikten av stödjande familj, närmiljön, och av att skolan lär ut fysisk aktivitet. Kvinnorna i studien motionerade främst för att uppnå psykiskt och fysiskt välbefinnande, social samvaro, stresslindring och glädje. Viktkontroll var för dem inte den främsta drivkraften. De hade stimulerats till nya motionsformer i Sverige av ett rimligt pris och stödjande miljö. För långvarigt motionsutövande behöver aktiviteterna vara glädjefyllda, sociala och utspridda i lokalsamhället med trygg ute- och innemiljö.

Kvinnorna som deltog i studien hade bott i Sverige olika länge, mellan två och som längst 28 år. Därmed väcks tanken om hur det kan skilja sig mellan utrikesfödda kvinnor, om flertalet blir fysiskt aktiva efter en kortare eller längre tid i Sverige. Dessa frågor kan inte besvaras generellt i denna studie. För det behövs en kvantitativ prevalensstudie. Studien väcker tanken att aktörer, idrottsvetare och folkhälsovetare, som vill främja motionsutövande riktad till utrikesfödda kvinnor kanske i högre grad skulle använda ord som glädje och gemenskap framför orden hälsa och hälsofrämjande i sina erbjudande.

Konklusion

Motionserbjudande riktade till utrikesfödda kvinnor ska vara lustfyllda och sociala. Vikt och utseendemässiga faktorer är inga motiv att stimulera interesset med. Kostnaden ska vara låg och miljöerna ute och inne stödjande och trygga. Det är viktigt med närhet till motionsstället för att kvinnorna ska vilja komma. Cykelaktiviteter var för dem en ny och stimulerande aktivitet.

 

*  *  *

 

Tack till Migrationens Utmaningar, ett forskningssamarbete mellan Malmö Stad och Malmö Högskola, för stöd till denna studie.

Referenser

1. Schäfer Elinder, L. & Faskunger, J. (red). (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
2. Statens folkhälsoinstitut. (2010 c). Levnadsvanor. Lägesrapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
3. Södergren, M. (2009). Physical activity among Swedes in general and minority women in particular. Stockholm: Karolinska Institutet.
4. Bolling, H. (2005). Sin egen hälsas smed. Idéer, initiativ och organisationer inom svensk motionsidrott 1945–1981. Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis.
5. Zweiiger-Bargielowska, I. (2011). The making of a modern female body. Women’s History Review. 20, 299-317.
6. Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009. Hämtad 10 oktober, 2011, från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-71
7. Europeiska kommissionen. (2011). Kost och motion – Högnivågruppen för kost och fysisk aktivitet | Folkhälsa, Europeiska kommissionen. Hämtad 11 oktober, 2011, från http://ec.europa.eu/health/nutrition_physical_activity/high_level_group/index_sv.htm
8. Statens folkhälsoinstitut. (2010 a). Definitioner – Fysisk aktivitet. Hämtad 7 oktober, 2011, från http://www.fhi.se/sv/Vart-uppdrag/Fysisk-aktivitet/Definitioner/
9. Riksidrottsförbundet. (2010). Svenska folkets idrotts- och motionsvanor. Hämtad 12 december, 2011, från http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_18303/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
10. Eyler, A.E., Wilcox, S., Matson-Koffman, D., Evenson, K.R., Sanderson, B., Thompson, J., Wilbur, J. & Rohm-Young, D. (2002). Correlates of physical activity among women from diverse racial/ethnic groups. Journal of Women’s Health & Gender Based Medicine. 11 (3), 239-53.
11. Engström, L-M. (2008). Who is physically active? Cultural capital and sports participation from adolescence to middle age—a 38-year follow-up study. Physical Education & Sport Pedagogy, 13 (3), 319-343.
12. Tammelin, T. (2005). A review of longitudinal studies on youth predictors of adulthood physical activity. International Journal of Adolescent Medicine and Health, 17, 3–12.
13. Allender, S., Cowburn, G. & Foster, C. (2006). Understanding participation in sport and physical activity among children and adults: a review of qualitative studies. Health Education Research, 21 (6), 826-835.
14. Withall, J., Jago, R. & Fox, K.R. (2011). Why some do but most don’t. Barriers and enablers to engaging low-income groups in physical activity program: a mixed method study. BMC Public Health, 11:507.
15. Ryan, R.M., Frederick, C.M., Lepes, D., Rubio, N. & Sheldon, K.M. (1997). Intrinsic Motivation and Exercise Adherence. International Journal of Sports Psychology, 28, 335-354.
16. Rysst, M. (2010). ”Healthism” and looking good: Body ideals and body practices in Norway. Scandinavian Journal of Public Health, 38, 71-80.
17. Wester-Wedman, A. (1988). Den svårfångade motionären. Umeå universitet: Pedagogiska institutionen.
18. Meurling, B. (2003). Varför flickor? Ideal, självbilder och ätstörningar. Lund: Studentlitteratur.
19. Tovée, M. J., Swami, V., Furnham, A., & Mangalparsad, R. (2006). Changing perceptions of attractiveness as observers are exposed to a different culture. Evolution and Human Behavior, 27, 443−456.
20. Statistiska centralbyrån. (2002). MIS. Personer med utländsk bakgrund, Riktlinjer för redovisning i statistiken. Hämtad 20 oktober, 2011, från http://www.scb.se/Statistik/LE/LE0101/2007A01/X11OP0203.pdf
21. Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande – från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur.
22. Burnard, P. (1991). A method of analyzing interview transcripts in qualitative research. Nurse Education Today, 11 (6), 461–466.
23. Naidoo, J. & Wills, J. (2000). Health promotion – Foundations for practice. Harcourt Publishers Limited.616.
24. Nutbeam, D. & Harris, E. (2004). Theory in a Nutshell – a practical guide to health promotion theories. Second edition. McGraw – Hill Education.
25. Ståhl, T., Rütten, A., Nutbeam, D., Bauman, A., Kannas, L., Abel T., Lüschen. G., Rodriquez D.J., Vinck J., & van der Zee, J. (2001). The importance of the social environment for physically active lifestyle-results from an international study. Social Science Medicine, 52, 1-10.
26. Biddle, S.J.H. & Mutrie, N. (2001). Psychology of Physcial Activity. London: Routledge Publishing.
27. Deci, E.L. & Ryan, R.M. (1985). Intrinsic motivation and self-determination in human behavior. New York: Plenum Publishing.
28. Deci, E.L. & Ryan, R.M. (2000). The what and why of goal pursuits: Human needs and the Self-Determination of Behavior. Psyhological Inquiry, 11, 227-268.
29. Frederick, C.M & Ryan, R.M. (1993). Differences in motivation for sport and exercise and their relations with participation and mental health. Journal of Sport Behavior. 16, 125-145.