My Blomberg & Daria Mezerdzhi
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet
SVEBI-konferensen 2025 har gått av stapeln och vi tackar Örebro universitet för ett väl genomfört och trevligt arrangemang! SVEBI firade dessutom sitt 50-årsjubileum vilket uppmärksammades under konferensens öppningsceremoni genom en tillbakablick på SVEBI:s idrottsvetenskapliga utveckling under fem decennier.
Förutom 50-årsjubileet var årets tema för konferensen Övergångar och förändringsprocesser inom idrottsutbildning, idrottspraktiker och idrottsorganisationer. Ett tema som var märkbart genom hela konferensen där huvudtalare såväl som forskningspresentationer i parallella sessioner knöt an till temat genom att ge en bred och intressant bild av idrottens historiska och pågående utveckling. Vi djupdyker i några av dessa presentationer nedan.
Årets keynotes
Professor Ann MacPhail, Department of Physical Education & Sport Sciences, University of Limerick, lyfte hållbarhetens framtid inom idrott och utbildning i sin presentation ”Cultivating Sustainability Through Physical Education and Sport Pedagogy: Advocacy, Research and Belonging”.
MacPhail har länge intresserat sig för frågor som rör idrottslärarutbildning, ungas erfarenheter av idrott, läroplansutveckling samt undervisnings-, lärande- och bedömningsprocesser i skolämnet idrott och hälsa. I sin presentation fokuserade hon på tre centrala målsättningar för hållbarhetens framtid inom idrott och utbildning. För det första betonade hon vikten av att utbilda aktörer inom idrott och idrottspedagogik i hållbar utveckling, och att ge dem verktygen för att föra arbetet vidare som förespråkare i sina respektive samhällen. För det andra lyfte hon fram behovet av en innovativ forskningsagenda som fångar både stora utmaningar och möjliga samverkansmodeller mellan idrottspedagogik och hållbar utveckling, med målet att vägleda framtida forskning och policyskapande. Slutligen underströk hon betydelsen av att bygga ett långsiktigt, internationellt nätverk där akademi, civilsamhälle, lokalsamhällen, praktiker och beslutsfattare samverkar. Hon förklarade att ett sådant nätverk kan vara avgörande för att stärka kapaciteten för hållbarhet inom idrott och utbildning och driva utvecklingen framåt.
Docent Dean Barker, Hälsovetenskapliga institutionen, Örebro universitet, belyste i sin presentation ”Why physical educators need to explore movement” vad det egentligen innebär att röra på sig och varför idrottslärare måste utforska rörelse på ett djupare sätt.
Barker har under lång tid och i fyra olika länder arbetat som idrottslärarutbildare och forskat om rörelseförmåga, inkludering och hälsa inom skolämnet idrott och hälsa. Ett genomgående drag i hans arbeten är ett tydligt fokus på lärande, vad det innebär, hur det utvecklas och vilka former av kunskap som räknas som legitima i utbildningssystemet. Enligt Barker bör rörelseutforskande, som att pröva, variera och reflektera över exempelvis ett bollkast, få en större plats i idrottsundervisningen. Utan detta utforskande riskerar undervisningen att enbart bli teknikinlärning, utan att eleverna utvecklar en djupare förståelse för hur rörelser fungerar. Med stöd av tio års forskning visade han hur rörelseutforskande kan förstås, praktiseras och utvecklas. Han adresserade också de farhågor som många idrottslärare uttrycker, exempelvis tidsbrist och osäkerhet kring hur sådant utforskande ska bedömas i klassrummet.
Ett tydligt budskap riktades mot idrottslärarutbildningen själv. Barker påpekade att blivande lärare ges alltför få möjligheter att själva experimentera med rörelse, något som i förlängningen begränsar deras förmåga att stödja elevernas rörelseutveckling. Hans poäng var att om målet är att elever ska bli fysiskt kunniga, kreativa och trygga i sin rörelseförmåga, måste skolan ge dem utrymme att utforska, inte bara utföra.
Postdoktor Pascal Stegmann, Department of Sport Sociology and Management, University of Bern höll en presentation om hur idrottsorganisationer hanterar förändring när trycket från samhället ökar, med rubriken ”Caught in Transition? Organisational Change in Sport Between Systemic Pressures and Institutional Inertia”.
Stegmann forskar inom sportorganisationers sociologi, och har fokuserat på digital transformation och hållbarhet inom både professionell och ideell idrott. Sammanfattningsvis handlar hans forskning om hur teknologisk innovation och ekologiska utmaningar påverkar idrottsorganisationers strukturer, kulturer och arbetsmetoder. I sin presentation lyfte han fram två centrala trender som idag formar idrotten: digitalisering och hållbarhet. Stegmann visade hur implementeringen av digitala verktyg ofta bromsas av organisatoriska begränsningar och förklarade att digitalisering och hållbarhet inom idrott även påverkas av politik och näringsliv, och belyste således hur klimat- och hållbarhetsfrågor hanteras inom idrotten.
Ett återkommande mönster som framkommer som resultat av Stegmanns forskning är att många idrottsorganisationer upplever sig vara begränsade i frågor som rör digitalisering och hållbarhetsfrågor, med bristande resurser och ett behov av ledarskap från andra aktörer. Budskapet från föreläsningen var att det behövs medvetna strategier och resurser för att idrottsorganisationer ska ha möjlighet att ”hänga med i” samhällsförändringar där krav på digitalisering och hållbarhet blir allt starkare.
Professor Henrik Gustafsson, idrottsvetenskap, Karlstad universitet höll presentationen ”Passion, press och prestation – Hur unga högpresterande idrottare kan behålla lågan” med fokus på hur man kan undvika utbrändhet samtidigt som man jagar framgång.
Gustafsson har under lång tid forskat kring utbrändhet bland unga elitidrottare. Hans studier visar hur en obalans mellan höga prestationskrav, begränsat inflytande över träning och tävling, samt otillräcklig återhämtning kan leda till både emotionell och fysisk utmattning, minskad motivation och i vissa fall avhopp från idrotten. I presentationen belyste Gustafsson hur resultat och förväntningar från tränare, föräldrar eller omgivningen kan skada den inre motivationen att idrotta. För att unga ska kunna utvecklas hållbart behövs miljöer där prestation kombineras med trygghet, återhämtning och psykologiskt stöd. Under presentationen delade han centrala insikter om hur press, passion och prestation kan balanseras, och hur unga idrottare kan behålla motivationen och engagemanget till idrotten. Gustavsson har också praktisk erfarenhet som idrottspsykologisk rådgivare vilket ger honom en förmåga att översätta forskningsresultat till konkreta verktyg för tränare, aktiva och stödpersoner. Sammanfattningsvis visar hans forskning att hållbarhet ses som en allt viktigare förutsättning för talangutveckling och långsiktig framgång för högpresterande idrottare.
Parallella sessioner
Förutom huvudtalarnas keynotes presenterade forskare och doktorander från Sverige och Norge en rad spännande studier och projekt, avslutade, pågående och framtida, inom områden som idrottslärarutbildning (PETE), idrott och hälsa (PE), idrottspraktik, coaching och träningsmiljöer, sport management, barns rörelse samt säkerhet och trygghet inom hästsektorn. Eftersom dessa hölls i parallella sessioner hade vi inte möjlighet att delta i alla och lyfter därför här fram tre sessioner som vi tog del av under konferensen.
Coachning och träning
I denna session stod tränarrelationer, lärande och jämställdhet i fokus och belyste viktiga frågor om hur idrottsutveckling och coachning kan förbättras på både individ- och organisationsnivå. Sammanfattningsvis visade presentationerna hur relationer, lärande, historiska perspektiv och praktiska metoder samverkar för att utveckla både idrottare och tränare i moderna sportmiljöer.
En av presentationerna visade exempelvis att interventioner för att förbättra relationen mellan tränare och idrottare ökade medvetenhet och engagemang, men hade begränsad effekt på faktiska idrottsresultat. Här betonades behovet av fortsatt stöd och justeringar för att implementeringen ska bli effektiv. (Louise Davis & Marius Sommer, Umeå universitet; Daniel, J. Brown, Portsmouth University; Sophia Jowett, Guildhall School of Music and Drama and Tandem Performance Consulting; Rebecka Ekelund, Umeå universitet; Tove Mårs, Umeå universitet och Swansea University; Svenja Wachsmuth, Eberhard Karls Universität Tübingen)
En annan föreläsning tog upp spänningen mellan idrottarens förmåga att ta emot coachning, så kallad coachability, och tränarens ansvar att skapa förutsättningar för lärande. Diskussionen lyfte skillnader mellan traditionella, teknikfokuserade perspektiv och mer sociokulturella modeller som betonar deltagarstyrt lärande. (PG Fahlström & Filip Andersson, Linnéuniversitetet)
En tredje presentation tog upp fysiologisk testning av unga idrottare och diskuterades hur tester används i praktiken för att stödja lärande och utveckling, snarare än som enbart mätverktyg för fysisk prestation. (Runa Westerlund & Tor Söderström, Umeå Universitet)
Sessionen inkluderade också en historisk analys av två kvinnliga ledare inom internationell skididrott, Elsa Roth och Inga Löwdin, som arbetade för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor inom idrotten. (Nils Widmer, Universität Luzern; Daniel Svensson, Malmö Universitet)
Barns rörelse – från förskola till skola
Sessionen belyste hur fysisk aktivitet kan främjas hos barn i olika åldrar och miljöer, med tonvikt på pedagogiska strategier, barnens egna erfarenheter och miljöns betydelse.
En presentation introducerade begreppet physical literacy och visade hur det kan förändra både pedagogers attityder och barns rörelsevanor i förskolan. (Beatrix Algurén, Göteborgs universitet och Fredrik Bergsbo, Riksidrottsförbundet–SISU Västra Götaland)
En annan studie lyfte fram hur daglig rörelse i skolan kan integreras som en del av skolans verksamhet. Genom samarbete mellan ledning, personal, elever och närsamhället kan en hållbar rörelsekultur skapas som stärker barn och ungas livsstil. (Veronica Jägerbrink, Linnéuniversitetet & Malmö universitet)
Fokus riktades också mot barn med adhd där en presentation belyste deras egna upplevelser av mat, måltider och fysisk aktivitet. Resultaten pekade på behovet av att synliggöra barnens perspektiv för att skapa balans och stödja deras hälsa och deltagande i idrott. (Karin Grahn, Göteborgs universitet)
Sessionen tog även upp skillnader i fysisk aktivitet under skoldagen hos tonåringar och diskuterade hur kön, ålder, religion och socioekonomi påverkar deltagande i idrottsaktiviteter i skolan. (Mulki Haji, Andreas Fröberg, Suzanne Lundvall & Beatrix Algurén, Göteborgs universitet)
Slutligen diskuterades utomhuslek i förskolan, där skillnader mellan traditionella och nybyggda förskolegårdar visat sig påverka barns aktivitetsmönster. Säkerhet behöver balanseras mot barns behov av fri rörelse och lek. (Andreas Fröberg, Göteborgs universitet; Jonas Markström, Umeå universite;, Johanna Annerbäck & Håkan Löfgren, Linköpings universitet; Fredrika Mårtensson, Sveriges lantbruksuniversitet; Therese Eskilsson & Annika Manni, Umeå universitet)
Trygghet inom hästsektorn
Denna session visade tyvärr en dyster verklighet men belyste viktiga frågor för att skapa säkra, inkluderande och hållbara miljöer för unga ryttare och deltagare i ridsport.
Flera presentationer fokuserade på sexuella trakasserier och övergrepp (SHA) inom ridsporten. Studier visade att över hälften av deltagarna, framför allt kvinnor, rapporterat erfarenheter av SHA, ofta från personer i auktoritetspositioner som tränare eller stallägare. Resultaten pekade på strukturella risker kopplade till maktrelationer och beroendeförhållanden, och lyfte behovet av kultur- och kontextspecifika åtgärder för att förebygga trakasserier och skapa tryggare miljöer. (Nina Sølvberg, Norges idretthøgskole; Åse Strandbu, Norges idrettshøgskole; Susanne Johansson, Gymnastik- och idrottshögskolan)
En annan presentation belyste den vanliga förekomsten av överbelastningsskador hos unga ryttare, där både ridning och stallarbete kan leda till repetitiva belastningsskador. Studien visade på betydelsen att övervaka skador och stödja säker och hållbar idrottsdeltagande. (Klara Boije af Gennäs, Malmö universitet)
Avslutningsvis lyftes ridsportens kultur och framtid, där man diskuterade hur tydligare begrepp och bättre förståelse av hästsektorn kan skapa en mer enhetlig och tvärvetenskaplig syn. Ridsporten är viktig både ekonomiskt och socialt i Sverige och Norge, men området är i förändring, från ett fokus på traditionellt arbete med hästar till rekreation och fritidsaktiviteter. (Therese Waerner, Gymnastik och idrottshögskolan/Sveriges lantbruksuniversitet; Lovisa Broms, Gymnastik- och idrottshögskolan & Malmö universitet)
Posterpresentationer
Traditionsenligt hölls också posterpresentationer under konferensen där forskare och doktorander ges möjlighet att mötas över fika och fördjupa sig i planerade och pågående projekt. Årets posterutställning visade upp en variation från folkhälsa och skolämnet idrott och hälsa till tränarutveckling och barns rörelsemönster.
En av postrarna belyste de hälsoklyftor som finns i Sverige där vissa grupper i samhället har lägre hälsolitteracitet och sämre tillgång till fysisk aktivitet. Samtidigt varierar hälsoprofilerna stort mellan olika grupper, något som visar hur viktigt det är att utforma hälsofrämjande insatser som tar hänsyn till komplexa livsvillkor och olika bakgrunder. (My Blomberg, Malmö universitet)
Vidare lyfte en poster de särskilda utmaningar som finns i bedömning inom idrott och hälsa. Eftersom undervisningen sker i miljöer som gympasalar, simhallar och skolgårdar, och kretsar kring rörelse, krävs både forskningsbaserad och ämnesspecifik förståelse för att utveckla rättvisa bedömningsformer. (Lars Fischer & Tobias Vogt, Deutsche Sporthochschule Köln)
Hållbar utveckling stod också i fokus. Här diskuterades behovet av att stärka lärarutbildningens arbete med att integrera hållbarhetsfrågor i ämnet idrott och hälsa. Potentialen är stor, men undervisningen varierar kraftigt, vilket pekar på behovet av mer strukturerade och långsiktiga satsningar. (Andreas Fröberg, Göteborgs universitet; Erik Backman, Högskolan i Dalarna; Marie Larneby, Malmö universitet; Suzanne Lundvall, Göteborgs universitet)
En annan poster lyfte en studie som jämför hur coachning inom rytmisk gymnastik har utvecklats i Sverige och i tidigare sovjetiska länder. Studien undersöker skillnaderna mellan en svensk, mer holistisk och hälsocentrerad träningsmodell och de mer prestationsorienterade system som länge präglat delar av Östeuropa, i syfte att identifiera de mest effektiva tränarmetoderna. (Daria Mezerdzhi, Malmö universitet)
Barns rörelsevanor under skoldagen behandlades också. Trots att många faktorer påverkar barns aktivitetsnivå, som årstid, väder, skolgård och idrottslektioner, vet vi fortfarande lite om hur aktivitetsnivåer följs över tid och om barn som rör sig lite kompenserar under idrottslektionerna. (Peter Pagels, Linnéuniversitetet)
En annan poster lyfte bollspelens centrala roll i idrott och hälsa, ett inslag som uppskattas av vissa elever men kan exkludera andra. Forskningen visar att undervisningen ofta riktas mot redan idrottsaktiva, vilket väcker frågor om likabehandling. (Fredrik Svanström, Gymnastik- och idrottshögskolan)
Slutligen presenterades en studie om vägarna till att bli elittränare på internationell nivå. Här framkom att karriärvägarna är både mångfacetterade och präglade av avgörande vändpunkter. Postern delade även med sig av råd till unga tränare och pekade ut områden där det svenska idrottssystemet kan stärkas. (Leon Strömberg & Axel Nordborg, Gymnastik- och idrottshögskolan)
Priset för bästa masteruppsats
Avslutningsvis vill vi även uppmärksamma priset för bästa masteruppsats i idrottsvetenskap, som varje år delas ut under SVEBI-konferensen. Årets pris tilldelades Jenny Rönnblad, Umeå universitet, som skrev en uppsats om idrottens potential att förebygga ungas väg ut ur i kriminalitet och utanförskap. Studien visar att idrotten kan utgöra en viktig skyddsfaktor, men också att effekterna varierar beroende på hur verksamheten organiseras. Studien lyfter därför behovet av mer systematiska och samordnade arbetssätt inom föreningar och organisationer, liksom en ökad medvetenhet, utbildning och tydligare kommunikation kring hur idrotten kan användas som ett socialt verktyg för att minska kriminalitet.
Reflektioner och allmänna trender
Sammantaget visar innehållet från årets SVEBI-konferens att idrottsvetenskapen befinner sig i ett tillstånd av aktivt nytänkande. Det som förenar det mesta av den presenterade forskningen är inte en gemensam metod eller ett separat tematiskt område, utan en uppmärksamhet på hur idrott formas, omvandlas och ständigt omtolkas i samspel med bredare sociala processer. Idrott ses fortsatt alltmer som en social, pedagogisk och organisatorisk praktik som är känslig för förändringar i samhället.
En av de mest märkbara trenderna är att inte bara fokusera på prestation utan att också inkludera frågor som rör hållbarhet, välbefinnande och långsiktigt deltagande i idrott. I forskning som riktar sig till barn, unga idrottare, tränare eller idrottsorganisationer betonas alltmer behovet av en balans mellan krav och tillgängliga resurser, och mellan utveckling och återhämtning. Psykisk hälsa, säkerhet och en känsla av mening betraktas som grundläggande förutsättningar för hållbar utveckling och livslångt engagemang i idrott.
En annan trend är det växande intresset för att inkludera utövares egna erfarenheter i forskningen. Det vill säga att studenters inom idrottsvetenskap, elevers i idrott och hälsa och idrottsutövarens perspektiv blir alltmer centrala för analysen, vilket möjliggör en djupare förståelse för hur organisatoriska förändringar, ledningsreformer eller pedagogiska idéer implementeras i den dagliga praktiken. Detta indikerar en gradvis rörelse inom idrottsvetenskapen mot mer deltagande, reflekterande och kontextkänsliga forskningsmetoder.
Den växande betydelsen av etiska frågor, ansvar och maktrelationer, särskilt inom området idrottsledning, förtjänar också särskild uppmärksamhet. Digitalisering, professionalisering och kraven på hållbar utveckling framträder inte bara som verktyg för modernisering, utan också som källor till nya spänningar och utmaningar för idrottsorganisationer. Detta kräver mer medvetna strategier där värderingar, resurser och organisationsstrukturer beaktas i relation till varandra.
Sammanfattningsvis beskriver SVEBI-konferensen 2025 idrottsvetenskap som ett område som vidgar sina egna analytiska horisonter samtidigt som det fördjupar sin sociala relevans. Samtida forskning kombinerar i allt högre grad idrottens pedagogiska, sociala, organisatoriska och etiska dimensioner, vilket öppnar upp utrymme för nya vetenskapliga frågor och ytterligare dialog mellan vetenskap, utbildning och praktik. Men konferensen gav också utrymme för något som inte får glömmas som en viktig del av akademin, nämligen tid för samtal, skratt och fördjupade arbetsrelationer mellan universitet, forskare och doktorander. När vi nu blickar framåt gör vi det med inspiration. Utvecklingen inom idrotten och den idrottsvetenskapliga forskningen fortsätter att vara en central samhällsfråga. Vi ser med glädje och nyfikenhet fram emot kommande SVEBI-konferenser och de nya perspektiv, projekt och samarbeten som utan tvekan kommer att växa fram ur denna mötesplats.
Copyright © My Blomberg & Daria Mezerdzhi 2026
