Bristfällig avhandling om motorik och lärande

Vivian Grønfeldt (VG) disputerade den 1 juni 2007 vid Institut for Idræt, Det Naturvidenskabelige Fakultet vid Københavns Universitet, på avhandlingen Børn, fysisk aktivitet og læring. Avhandlingen består av 116 sidor inklusive en engelsk sammanfattning (två sidor), och referenser. Åtta bilagor på sammanlagt 61 sidor ingår också.

Som lektor i idrottsvetenskap vid Lärarutbildningen i Malmö erbjuds jag då och då att recensera böcker av idrottsvetenskapligt intresse för nättidskriften idrottsforum.org. Det är inte ovanligt att en opponent ombeds att skriva en recension av den avhandling han/hon opponerat på, och då jag tillsammans med Thomas Moser från Høgskolen i Vestfold och Laila Otttesen vid Institut for Idræt, ingick i såväl opponentgrupp som betygsnämnd för nämnda avhandling, fick jag frågan, och tackade ja, till att recensera Grønfeldts avhandling.

Syfte

Avhandlingen representerar den humanistiska delen av det tvärvetenskapliga Ballerup- projektet och har två övergripande syften:

1. Att undersöka effekterna av en treårig intervention med utökad undervisningstid i skolämnet idrott (2 x 90 min i stället för 2 x 45 min) på barns utveckling av utvalda akademiska, kroppsliga och sociala kompetenser.
2. Utvärdering av en teoretisk socialpsykologisk modell över självuppfattning.

Tre hypoteser och en frågeställning formuleras på följande sätt:

• Intervention vil medføre bedre kropslig kompetence i interventionsgruppen end i kontrolgruppen
• Intervention vil medføre bedre akademisk kompetence i interventionsgruppen end i kontrolgruppen
• Intervention vil medføre bedre sociale færdigheder og mindre problemadfærd i interventionsgruppen end i kontrolgruppen (s. 32)
• Er der relation mellem børnenes selvopfattelse med hensyn til kropslig kompetence og akademisk kompetence og vurderinger af disse områder fra forskellige kategorier af kilder i børnenes umiddelbare omgivelser? (s. 34)

Det är således ingen lätt uppgift VG ger sig i kast med. Arbetet med undersökningen beskrivs ha varit, på grund av det longitudinella perspektivet och den epidemiologiska designen, långvarigt, omfångsrikt och tidskrävande. Såväl övergripande syften som hypoteser och frågeställning är mycket omfattande och frågan är om det inte utlovas lite väl mycket i det formulerade syftet. Här hade det underlättat för läsaren att få definitioner av centrala begrepp, det vill säga att få reda på vad som avses med kropslig kompetence, akademisk kompetence, sociale færdighederrespektive problemadfærd samt hur det är tänkt att dessa ska mätas. Om läsaren ska kunna förstå hur kriterierna för studiens validitet uppnås behövs en mer konkret beskrivning av vad det är som ska undersökas. Aningen förbryllande är det att begreppet intervention skrivs i obestämd form i hypoteserna, vilket kan få läsaren att börja undra över vilken typ av intervention det handlar om. Skulle det möjligen kunna gälla en intervention vilken som helst?

Bakgrunden för interventionen i fråga är att man i Ballerup kommun, i utkanten av Köpenhamn, beslutade att från och med augusti 2000 fördubbla tiden för idrottsundervisning, från två till fyra lektioner per vecka. En förutsättning för att kunna undersöka effekterna av interventionen var att finna en kontrollkommun så lik Ballerup som möjligt. Författaren skriver att ”Tårnby og Ballerup kommuner …  kan med rimelighed sidestilles på en række forhold” (s. 11), men tyvärr framgår det inte riktigt om kommunerna var lika eller inte när det gäller storlek, antalet invånare, andel barn och invånare med olika etnisk bakgrund, antal skolor, befolkningens utbildningsnivå, inkomst, socioekonomisk status mm. Alla data är hämtade från 2005, så vad visste man om kommunerna innan projektet startade? Här hade varit bra med en sammanfattande konklusion om i vilka avseenden kommunerna kunde anses vara lika och i vilka avseenden det fanns betydande skillnader.

Det är en imponerande undersökning som genomförts med en omfattande intervention i en hel kommuns alla skolor. Interventionen innebar att eleverna de tre första skolåren fick 2 x 2 idrottslektioner per vecka inklusive sundhetsundervisning (mot normalt två lektioner). Innehållet i undervisningen beskrivs inte närmare. Dessutom ingick 21 timmars kompetensutbildning av skolornas idrottslärare. Ballerup-projektet har en del likheter med Bunkefloprojektet i Malmö, varifrån några resultat kortfattat redogörs för. Här behövs dock ett förtydligande. De positiva effekter av ökad fysisk aktivitet och motorisk träning som resultaten i Bunkefloprojektet visade, gäller intehuvudsakligen för barn med låg utgångspunkt i motorisk status och det var inte bara i några av de undersökta variablerna som det fanns signifikanta skillnader. Undersökningen var en totalundersökning och omfattade alla skolans elever de tre första skolåren (n=251). Signifikanta skillnader mellan hela interventionsgruppen (n=152) och hela jämförelsegruppen (n=99) fanns i flera variabler, såsom läsförmåga, skrivförmåga, svenska totalt, taluppfattning/tankefärdigheter, rumsuppfattning och matematik totalt. För pojkarna fanns signifikanta skillnader även i logiskt tänkande/kreativitet, dvs i alla de undersökta variablerna i matematik. När det gäller skillnaderna i svenska mellan interventions- och jämförelsegrupp så var de större för pojkarna än om man enbart jämförde elever som bedömdes ha motoriska brister (Ericsson, 2003). Sedan är det en helt annan fråga om huruvida det finns kausala samband eller ej och om resultaten kan generaliseras till att gälla för en större population än den undersökta.

Metod

En av flera viktiga reliabilitetsaspekter handlar om att så noggrant som möjligt beskriva hur metod och mätningar genomförts så att studien ska kunna upprepas av andra. I beskrivningen av interventionen hade man därför kunnat förvänta sig att få en mer detaljerad information om hur interventionen genomfördes. En svårighet med experimentella studier är att se till att interventionen verkligen genomförs som planerat och att kontrollgruppen verkligen är en kontrollgrupp, dvs. inte ändrar på förutsättningarna medan undersökningen pågår. VG skriver att ”Tårnby kommune har gennem hele perioden fastholdt det af undervisningsministeriets fastsatte lektions tal for faget idræt for den involverede årgang” (s. 12). Vad innebar det och hur kontrollerades det? Hur många minuter per vecka och hur ofta var eleverna fysiskt aktiva? Som läsare vill man veta hur mycket och vilken typ av fysisk aktivitet som eleverna i praktiken hade i de båda kommunerna. Hur stor del av undervisningen var sundhetsundervisning och varför genomfördes den utökade tiden som dubbellektioner? Hur många idrottslärare medverkade i studien och var de utbildade idrottslärare? Deltog alla lärare i hela kompetensutbildningen? Vad innehöll undervisningen? Fokuserades motoriska färdigheter? Fick barn med motoriska problem något extra stöd? Lärarna skulle fylla i loggböcker efter idrottslektionerna. Gjorde alla det, även i Tårnby, och vad visade de? Denna typ av frågor har betydelse för hur man kan förstå resultaten och eventuella effekter av interventionen.

De mätinstrument som används i studien är motoriktestet KTK (4 övningar), ett sociologiskt frågeformulär med 53 frågor till barn och föräldrar, 30 frågor ”Om mig själv” till barnen (sociometri), 60 frågor om sociala färdigheter och problembeteende till lärarna samt två olika läsfärdighetstest. I en bilaga framgår att även en motorikövning från Allgemeiner Sportmotorischer Test für Kinder använts, men det finns inte beskrivet i metodkapitlet och referens till testet saknas i referenslistan. När det gäller lästesten skriver VG att de används överallt i landets skolor. Här hade man velat veta om testen är obligatoriska och hur vanligt det är att de används. En tydligare beskrivning av testen hade varit önskvärd; av vem de är konstruerade samt om och i så fall hur de är validerade, exempelvis.

Data om barnens fritidsaktiviteter och attityder till fysisk aktivitet har samlats in, framgår av en bilaga, men tyvärr redovisas de inte. Det hade varit intressant att få veta om kommunerna var lika eller inte när det gäller elevernas fritid. Vidare saknas en beskrivning av hur mätningarna genomfördes, exempelvis motoriktesten. När och hur genomfördes de, av vem/vilka och hur lång tid tog de per grupp/barn?

Undersökningsgrupp och bortfall

Antal barn som skulle kunna ingå i studien i de båda kommunerna uppgår till 1024 och av dem tackade 704 ja till att vara med. Som kriterier för undersökningen gäller att elever som har gjort läsprov och motoriktest både vid base- och endline ingår i studien, totalt 480 barn. Bortfallet är alltså mer än 53%. Ännu större är det när det gäller mätningen av självuppfattning (62%), föräldrars svar (68%) och i lärarnas svar där endast 305 elever har värderingar i alla items. Trots de stora bortfallen är VGs bedömning att ”frafaldet ikke giver specielle problemer” s. 72). Även om argument förs fram för att bortfallen inte skulle ge speciella problem, så ställer man sig som läsare undrande över hur pass representativt ett urval som inte ens uppgår till 50% av populationen kan vara. En fråga som infinner sig är om något, och i så fall vad, gjordes för att minska de stora bortfallen. Vidare saknas förklaringar till att antalet barn som redovisas i olika tabeller inte alltid stämmer överens.

Resultat

Den valda framställningsformen med en kort avslutande diskussion efter varje resultatavsnitt underlättar reflektion och förståelse för hur resultaten kan tolkas. Det framgår tydligt att arbetet med datainsamling och databearbetning varit ytterst omfattande.

Pojkarna har en mer positiv självvärdering när det gäller kroppslig kompetens. Inom det akademiska området märks ingen skillnad mellan pojkar och flickor och det finns inga skillnader mellan de båda kommunerna som kan relateras till interventionen. Den enda registrerade skillnaden är en mer positiv värdering av barnens samarbetsfärdigheter i Ballerup, vilken troligtvis kan associeras till interventionen.

Det finns ingen signifikant köns- eller åldersskillnad i någon av läsprovsresultaten, men en positiv korrelation mellan familjernas utbildningslängd vid baseline och resultat av läsprovet vid endline kan påvisas. Det visar sig att barnen i Ballerup redan vid baseline har bättre läsfärdighet än barnen i Tårnby. Denna skillnad beror förmodligen på ett målmedvetet arbete med läsinlärning i Ballerup, vilket startade redan 1994 och som intensifierades under interventionsperioden. VG skriver att hon inte varit informerad om detta och att det innebär att undersökningen måste justeras för dessa kommunala skillnader.

Undersökningen påvisar, enligt VG, ett svagt men konstant sammanhang mellan motorisk funktionsnivå och läsfärdigheter. Om det handlar om ett signifikant samband framgår dock inte.

Märkligt nog visar resultaten inga mätbara effekter på motoriska färdigheter. Kan det vara så att mätinstrumentet inte varit tillräckligt känsligt för att fånga upp de eventuella förbättringar som kan finnas? En del av den bristande precisionen kan skyllas på att interventionen inte hade specifika krav på färdighetsnivå eller motoriska grundelement, konstaterar VG. Enligt motoriktesten har pojkarna signifikant bättre motorik än flickorna både vid baseline och endline. Det gäller för båda kommunerna. Hur väl stämmer detta överens med resultat från andra motoriktest som visar att flickor har bättre motorik än pojkar, exempelvis Bruininks-Oseretsky Test of Motor Proficiency (Bruininks, 1978), Folke Bernadottehemmets FBH-prov (Bille, Brieditis, Steen, Ekström & Esscher, 1985) och MUGI observationsschema (Ericsson, 2003)? Holle, Bønnelycke, Kemp och Mortensen (1984) har funnit att flickor tycks vara tidigare utvecklade när det gäller hoppövningar och färdigheter som kräver koordination och neurofysiologisk utveckling. Även Keogh och Sugden (1985) redovisar en skillnad mellan pojkars och flickors motoriska utveckling, särskilt när det gäller olika hoppövningar såsom svikthopp, hoppsasteg, hopp på ett ben och att hoppa rep. Kadesjö (2000) har i sina studier funnit att motoriska problem är betydligt vanligare hos pojkar än flickor. I resultaten märktes stora skillnader mellan pojkars och flickors motorik. 8% av studiens 224 pojkar bedömdes ha mycket stora motoriska problem och 12,9% moderata problem. Motsvarande värden för studiens 185 flickor var 1,1% respektive 3,2%. Gillberg (1996) konstaterar att problem med motorik och perception tycks vara ungefär tre gånger vanligare bland pojkar än flickor.

Resultaten från motorikobservationer i Bunkefloprojektet med MUGI observationsschema visade att flickors motorik var signifikant bättre än pojkarnas. Vid jämförelser mellan pojkars och flickors motorik uppdelad i de två komponenterna balansförmåga/bilateral koordination och öga-hand-koordination framkom att skillnaderna mellan pojkar och flickor var ganska stora i balansförmåga/bilateral koordination (Ericsson, 2003). Resultatet stämmer väl överens med den så kallade Kristianstadundersökningen (Ericsson, 1998) där samma mätinstrument användes. Även andra studier, exempelvis Gillberg (1996) och Kadesjö (2000) samt Ericsson (2002), visar att flickor oftare än pojkar har god motorik skolår 1-2.

En möjlig förklaring till den bristande överensstämmelsen med de ovan nämnda studierna kan vara att KTK-testet har könsspecifika normtabeller i två av de fyra testuppgifterna. Även Bierhoff-Altermann (1986) och Roth & Winter (1994) redovisar bättre motorikresultat för pojkar än flickor. Det hade varit intressant om VG hade diskuterat studiens resultat i förhållande till andra studier och reflekterat över om resultatet kunde ha förväntats bli annorlunda med ett annat mätinstrument. Det finns en möjlighet att KTK-testet inte är tillräckligt känsligt för att uppfånga förändringar efter träning, konstaterar VG. Andra undersökningar har dock dokumenterat en interventionsrelaterad förbättring av motorisk funktionsnivå mätt med KTK-testet (Moser, 2005).

Diskussion

I diskussionen av interventionen framkommer en rad problem som uppstått under genomförandet, inte minst läsfärdighetsinsatsen i Ballerup, vilken VG inte kände till. Utöver det framgår att de uteblivna resultaten kan bero på att interventionen inte har blivit genomförd enligt intentionen, att interventionen inte varit tillräckligt specifik eller att den inte varit tillräckligt omfångsrik.

Resultatdiskussionen är ganska kort och kunde ha varit mer ingående när det gäller brister i genomförandet av interventionen och vad det stora bortfallet kan ha haft för betydelse för resultaten. Ett mer kritiskt förhållningssätt till val av metod och mätinstrument hade kunnat passa här. Kan de skillnader som fanns mellan kommunerna möjligen haft betydelse för de uteblivna interventionseffekterna? Om studien skulle upprepas, vilka ställningstaganden och hänsyn skulle då tas utifrån den kunskap som nu finns?

VG föreslår att en eventuell framtida intervention borde skärpas både när det gäller att uppnå fysiologiska/biologiska effekter och att omfånget på den dagliga fysiska aktiviteten borde ha en varaktighet av minst 45 minuter. Här hade det varit logiskt att också lyfta fram betydelsen av att forskaren förvissar sig om att den fysiska aktiviteten verkligen innehåller moment med motorisk färdighetsträning om det är effekter på motorisk förmåga som ska mätas.

Sammanfattning

Under arbetet med att förbereda opponeringen på avhandlingen har jag flera gånger haft anledning att med tacksamhet tänka tillbaka på min egen doktorandtid. Den tydliga och stundtals petiga handledning jag då fick gav mig förståelse för hur viktigt det kan vara med noggrannhet och konsekvens, inte minst för att underlätta för läsaren att följa hur undersökningen genomförts och kunna värdera resultat och slutsatser. Min handledare professor Horst Löfgren uttrycker värdet av formalia på följande sätt: ”Innehållet är naturligtvis viktigast, men man får aldrig underskatta värdet av formalia, stringent skrivande och läsbarhet.”

Sammanfattningsvis kan sägas att svagheterna i avhandlingen inte beror på brister i den vetenskapliga ansatsen, utan snarare på själva planeringen och genomförandet av interventionens faser och insatser. I metodkapitlet saknas en detaljerad genomgång av hur interventionen genomfördes, exempelvis med fokus på följande frågor: Var alla lärarna utbildade idrottslärare? Hur många minuter fysisk aktivitet och motorisk träning hade eleverna i praktiken i de båda kommunerna? Varför genomfördes den utökade tiden som dubbellektioner? Fanns det något särskilt stöd för elever med motoriska brister?

I diskussionen om intervention som forskningsmetod hade det varit önskvärt med ett mer kritiskt förhållningssätt till de valda mätinstrumenten och genomförandet av interventionen. De uppställda hypoteserna kan inte bekräftas med de mätinstruments som använts. Innebär det att hypoteserna måste förkastas? Kan de uteblivna effekterna rentav vara resultat av att interventionen inte planerats tillräckligt detaljerat? Vilken betydelse har de stora bortfallen för resultaten? Går resultaten att generalisera? En fördjupad diskussion kring dessa frågor saknas.

Betygsnämndens skriftliga omdöme omfattar 12 sidor med ett tillägg, i form av ett rättelseblad med sju anmärkningar, vilka antingen ska bifogas eller rättas till i avhandlingen.

En av de viktigaste förtjänsterna med avhandlingen är att den tydligt visar betydelsen av, men också svårigheterna med, att genomföra tvärvetenskapliga studier med flera olika målsättningar. Tvärvetenskapliga projekt öppnar upp för nya perspektiv och frågeställningar för framtida forskning, där det förtjänstfulla med att genomföra longitudinella studier bör framhållas och inspirera till fortsatta studier.

Under det muntliga försvaret vid disputationen skingrades många frågetecken och VG redogjorde för flera av avhandlingens otydligheter på ett kvalificerat och övertygande sätt.

Trots de nämnda kritiska invändningarna på formella och innehållsmässiga delar i avhandlingen är den ett viktigt bidrag till diskussionen om och på vilket sätt skolämnet idrott och hälsa kan påverka psykosociala områden i barns liv.

Referenser