Ny forskning ådagalägger kvinnornas amerikanska basebollhistoria

Hans Bolling
Historiska institutionen, Stockholms universitet

Dnder de senaste dryga 20 åren har jag spelat fotboll i Frescatihallen vid Stockholms universitet en gång i veckan. Det har skett i olika sammanhang, med omväxlande antal spelare, många typer av bollar och varierande regler. Jag tror dock inte det finns en enda deltagare genom åren som förnekar att det är just fotboll vi har spelat. Trots detta kommer vårt idoga spelande troligtvis inte att avsätta några spår i historiker om svensk fotboll eller i Svenska fotbollförbundets sammanställningar över fotbollsspelandets utbredning i landet. Detsamma gäller för en stor del av den idrott som utövats genom historien. Det är egentligen ingen annan än utövarna som bryr sig om den. Idrottens historia är till stor del synonym med den organiserade elitidrottens historia. I fallet Ranke Rockets och efterföljande reinkarnationer gör det varken till eller från. Men det finns mycket annan, mer förtjänt, idrottsutövning som på grund av bristande intresse bland forskare och av tillgänglighets- och finansieringsskäl hamnat i bakvattnet eller helt ignorerats.

En viss breddning av det historiska intresset – historikers möjligheter att forska om annat än segrarnas historia – har tack och lov uppstått. Ambitiösa forskare har givits möjlighet att ge sig i kast med tidigare inte utnyttjat och arbetskrävande källmaterial. En av dessa forskare är den nordamerikanska historikern Debra A. Shattuck som i Bloomer Girls: Women Baseball Pioneers tagit sig an den oerhört arbetskrävande uppgiften att kartlägga och analysera kvinnors basebollspelande i USA före sekelskiftet 1900. Det kan inledningsvis konstateras att det var en långt vanligare förekommande företeelse än vad press och historieskrivning velat göra gällande; idén om uniciteten i kvinnors basebollspelande har förstärkts av att det oftast omnämnts som något unikt varje gång det omnämnts vare sig det handlat om basebollspelande kvinnor på 1860-talet eller senare. Det faktum att kvinnors basebollengagemang har ”glömts” innebar att Shattuck varit tvungen att gå igenom ett enormt källmaterial för att ro sin forskargärning i hamn. Det har handlat om spridda omnämnanden och belägg över tid och rum snarare än sammanhållna arkiv eller klippsamlingar.

De frågor Shattuck föresätter sig att besvara med sin studie är: Hur och varför kom det sig att det genusneutrala barnspelet baseboll blev så hårt kodat som ett maskulint spel? Vilka historiska aktörer – manliga och kvinnliga – var det som medvetet och omedvetet bidrog till denna utveckling? Hur kommer det sig att denna maskulint kodade identitet bestått, och kan den någonsin dekonstrueras så att baseboll åter blir en idrott för alla?

Shattuck har valt att disponera sin undersökning traditionellt kronologiskt, fem kapitel som tar läsare från basebollens barndom till sekelskiftet 1900. De olika kapitlen följer dock en gemensam tematik som inte bara uppmärksammar de olika sammanhang inom vilka kvinnor spelat baseboll, utan även hur baseboll (framför allt det manligt professionella spelet) utvecklades till att bli det spel som framför andra definierat den nordamerikanska manligheten. Detta upplägg innebär att det inte krävs några egentliga förkunskaper om basebollhistoria för att följa framställningen, vilket ur ett skandinaviskt perspektiv kan ses som ett mycket lyckat val.

Att slagbollspel skulle vara något annat än spel för barn och social samvaro är inte helt lätt att spontant greppa för en person som växt upp i en kultur där de inte är något annat. Svensk ordbok definierar således baseboll som ”ett amerikanskt spel som liknar brännboll el. långboll”. Shattuck lyckas också visa att spelets utveckling i USA inte har något med dess inneboende egenskaper att göra, utan att det handlade om ett målmedvetet arbete från en mängd av grupper med intressen i spelet: media, idrottsentreprenörer, tillverkare av basebollrelaterat material. Att resursstarka intressen samverkade för att skapa en maskulin amerikansk nationalidrott råder det alltså inget tvivel om. Och om en aktivitet ska hjälpa till att skapa riktiga män så gör det sig inte att kvinnor kan utöva den med liv och lust.

Det råder dock inte heller något tvivel om att kvinnor spelade baseboll i USA under 1800-talets andra hälft. Det är däremot inte helt självklart i vilket sammanhang detta spelande bör sättas in. Till viss del handlar det om barnspel och social samvaro men även som en del i fysisk fostran vid utbildningsinstitutioner. Inga konstigheter där. Men Shattuck lägger också mycket krut på ”professionell” kvinnlig baseboll. I dessa avsnitt är författaren inte helt övertygande i sin argumentering för att det verkligen handlar om idrott. Frågan som infinner sig är var gränsen mellan idrott och marknadsgyckel går, när övergår det ena till att bli det andra? När en fysisk aktivitet visas upp inför betalande åskådare så krävs rudimentär kunskap om den för att ska vara meningsfullt att se på den som idrott. Det tycks dock långt ifrån ha varit fallet för den professionella kvinnliga basebollen. Det är möjligt att frågan är av mindre betydelse i USA än den har varit i Skandinavien som så starkt präglats av det sydengelska amatör-/gentlemannaidealet rörande idrott.

Professionell när det handlade om kvinnlig baseboll syftar inte mot prestation och formell organisation utan innebar endast att få betalt för att som kvinnor visa upp sig i ett sammanhang som påminde om baseboll. Att få betalt har i och för sig mer än väl räckt till för idrottens makthavare när det gällt att proffsförklara idrottsutövare och utestänga dem från deltagande. Idrottens professionsdebatt har ju aldrig legat i fas med professionaliseringsdiskussioner inom det övriga arbetslivet. Trots detta utgör avsnitten om den professionella kvinnliga basebollen några av bokens mest intressanta. De ger nämligen en iskall inblick i hur värnlösa unga kvinnor exploaterats – fysiskt, ekonomiskt och sexuellt – av hänsynslösa nöjesentreprenörer.

Till sist. Bokens kanske mest imponerade del utgörs av dess appendix, där Shattuck givmilt delar med sig av vad hon funnit i sin forskning. Kronologiskt från 1850-talet redovisas belägg för att flickor/kvinnor har spelat baseboll i olika delar av USA. Från Poughkeepsie och Kalamazoo till Pensacola och Benicia. Appendix, noter och källförteckning med mera tar för övrigt sin början redan på sid 183 och utgör en dryg tredjedel av bokens omfång. Den kartläggning av kvinnlig baseboll som ges i Bloomer Girls visar klart och tydligt att det var långt ifrån unikt att kvinnor spelade baseboll, men att det funnits manliga nätverk som velat osynliggöra det. Deras arbete har tack vare Shattucks forskning nu en gång för alla omintetgjorts.

Copyright © Hans Bolling 2018