Om att skapa motivationsklimat

Med mottot “Eleven i centrum” har 29 experter från sju europeiska länder författat den andra upplagan avPsychology for Physical Educators med målsättningen att ge idrottslärarna den psykologiska kunskapen och praktisk vägledning för att förverkliga läroplanen för ämnet ”idrott och hälsa”. Som viktiga mål framhålls att skapa positiva känslor hos eleverna för fysisk aktivitet och ett positivt inlärningsklimat. Ambitionen har varit att hitta en väl avvägd balans mellan teori, forskningsresultat och praktisk tillämpning.

Att främja en fysiskt aktiv livsstil är enligt författarna den viktigaste utmaningen för idrottslärarna i hela Europa. Därvid gäller det att individualisera metoderna på grund av att olika personer motiveras av olika saker. Författarna hävdar att det finns fyra punkter som är gemensamma för läroplanerna om fysisk aktivitet i Europa, två som har fysiska mål (fysisk och motorisk utveckling respektive hälsa och välbefinnande) och två som har psykologiska mål (utvecklingen av en positiv självbild respektive social kompetens).

Boken omfattar fyra delar med totalt 14 kapitel. Del 1 handlar om hälsa i ett livsloppsperspektiv och är främst inriktat på motivationsklimatet och målsättning. Del 2 tar upp sociala färdigheter såsom relationen till andra människor och förmågan att arbeta i grupp på ett effektivt sätt. Del 3 belyser hur idrottsläraren kan främja självuppfattningen och kognitiva färdigheter genom fysisk aktivitet. Del 4 handlar om hur viktiga motoriska färdigheter är, inte bara för att utöva idrott utan också för att klara av vardagslivet bättre genom god kroppskontroll och koordination. Kapitlen är uppbyggda på följande sätt: Först anges ett antal lärandemål, varefter följer en definition av det begrepp som kapitlet handlar om, bakomliggande teorier, presentation av forskningsresultat och praktisk tillämpning. Som avslutning följer repetitionsfrågor, frågor som stimulerar till kritiskt tänkande, redovisning av nyckelbegrepp och slutligen referenser.

Boken är välstrukturerad, lättläst och överskådlig med upplysande tabeller och figurer. En av höjdpunkterna är enligt mitt förmenande kapitlet om motivationsklimat. Man skiljer mellan ett uppgiftsinriktat motivationsklimat och ett jaginriktat motivationsklimat. Det förstnämnda kännetecknas av samarbetsinriktad inlärning, eleven i centrum och individuell utveckling, medan det jaginriktade motivationsklimatet kännetecknas av bestraffning för misstag, ojämn fördelning av beröm och konkurrens. Interventionsstudier har visat att idrottslärare kan förändra motivationsklimatet i en klass och att en betoning på ett uppgiftsinriktat motivationsklimat har samband med positiva förändringar av kognitiva, känslomässiga och beteendemässiga funktioner. Därefter redovisas åtta punkter som kan tillämpas praktiskt för att främja ett positivt motivationsklimat. Ett praktiskt exempel inom ramen för hur målsättning kan läras ut är det följande: Idrottsläraren låter eleverna skjuta straffkast i basket och därefter får de sätta upp individuella mål för nästa tillfälle. Sedan får de bedöma i vilken utsträckning som målet är realistiskt, utmanande, kontrollerbart, specifikt och mätbart för att på grundval av sin självskattning eventuellt ändra sina mål. Med ett sådant tillvägagångssätt övas autonomi och självuppfattning. Några poänger: 1) Många idrottslärare påstår att de inte har tid att lära ut sociala färdigheter. Studier har emellertid visat att elever i klasser där man har ägnat tid åt sociala färdigheter, inte har sämre fysisk eller motorisk förmåga jämfört med elever med traditionell undervisning. 2) Forskningsresultat visar att en alltför stor betoning på tävlingsaspekten och på att vinna resulterar i regelbrott, ojuste spel och andra icke önskvärda beteenden. För att främja positivt beteende lanseras idén om att domare även bör utrustas med ett grönt kort, som skall användas för att förstärka fair play i lagidrotter.

Lever boken upp till sin målsättning att ge praktiska verktyg? Nej, inte konsekvent. Upplägget av varje kapitel hade underlättat lärandet med gemensamma, övergripande rubriker t ex definition, teori, forskningsresultat och praktisk tillämpning. Då hade det varit enkelt att gå till det avsnitt som man för tillfället är mest intresserad av. I en utbildningssituation, med en undervisande lärare, kan den nuvarande strukturen vara acceptabel, men som guide för yrkesverksamma idrottslärare hade det varit bättre med en tydligare ”hands on”-struktur. På vissa ställen utgörs de praktiska rekommendationerna av principer, men praktisk vägledning saknas. Som exempel nämns att man kan använda lekfulla övningar och basera dem på basis av elevernas förmåga. Det låter bra, men hur man gör detta i en klass med 30 elever sägs inte. I kapitlet om socioemotionella färdigheter ges några exempel, men jag saknar problematisering av förslagen och efterlyser forskningsresultat som stöder slutsatserna.

Dessutom saknas redovisning av praktiska erfarenheter av vissa tillämpningsövningar. Som ett konkret exempel på hur man kan undervisa om fair play nämns att alla elever i ett lagspel har 10 lappar i vänster respektive höger ficka. För varje positiv sak de gör i form av fair play skall de föra över en lapp från vänster till höger ficka och tvärtom vid negativa beteenden. När matchen är slut kan varje elev konstatera om det negativa eller det positiva överväger. Jag kan se åtminstone två svagheter med den här metoden 1) Man kan glömma att föra över lappar och 2) Själva handlingen stör spelet.

Mitt huvudomdöme av boken är helt klart positivt. Att systematiskt föra in psykologiska metoder i idrottsundervisningen berikar både den idrottsliga och den personliga utvecklingen hos eleverna och gör sannolikt undervisningen mera stimulerande för idrottslärarna. Psychology for Physical Educators får definitivt en plats i litteraturlistan för fortbildningskursen “Idrott och hälsa – Att mötas och utvecklas i teori och praktik” för idrottslärare i åk 7-9, som Lunds universitet erbjuder Skolverket inom ramen för Lärarlyftet.