Christopher Engdahl
Gymnastik- och idrottshögskolan GIH
Skolämnet idrott och hälsa har länge varit unikt, inte minst för att lärandet sker i och genom rörelse. Men med en ökande akademisering av lärarutbildningen och en snabb digitalisering av samhället står ämnet inför stora utmaningar. Hur kan vi säkerställa att rörelse inte försvinner när undervisningen flyttar online?
Idrottsämnets unika roll och den akademiska trenden
Sedan 1960-talet har idrottslärarutbildningen genomgått en betydande akademisering. Tanken var att höja ämnets status och säkerställa dess plats inom akademin. Detta har dock ofta inneburit mer teoretiskt innehåll och mindre praktisk fysisk aktivitet i utbildningarna. Forskare som David Kirk (2010) betonar att idrottsämnet erbjuder enastående tillfällen för lärande genom rörelse. Detta är något inget annat ämne kan matcha. Men akademiseringen riskerar att marginalisera just detta rörelsebaserade innehåll. Om fokus flyttas för mycket mot kognitiva och intellektuella förmågor – ett lärande omrörelse snarare än i rörelse – finns en risk att vi utbildar individer som kan förklara och analysera rörelse teoretiskt, men som har begränsad kunskap i hur man faktiskt utför den. Kirk menar att idrottsämnets särställning, med dess unika bidrag till lärande genom rörelse, är något vi måste värna om.
När idrottsämnet blir helt digitalt – en utmaning
Med tanke på idrottsämnets fokus på rörelse är det kanske inte förvånande att det identifierats som ett av de ämnen som står inför störst utmaningar vid en övergång till helt webbaserad digital undervisning.
Nyberg och kollegor (2022) intervjuade svenska idrottslärarutbildare som undervisat helt digitalt och identifierade flera begränsningar:
- Att få studenter att utveckla sin rörelseförmåga blir svårare när de inte kan möta nya rörelsekulturer fysiskt.
- Studenterna går miste om att delta i idrottande, utveckla kroppslig förmåga och de viktiga relationella aspekterna av spel, exempelvis i bollspel. Fokus flyttas mot teoretisk kunskap och idrottstekniker.
- Utbildarna har svårare att bedöma studenternas praktiska förmågor, vilket begränsar möjligheter till interaktion, guidning och icke-verbal kommunikation.
Davis och Philips (2020) fann i sin studie om onlineundervisning under COVID-19 att elever och studenter blev mindre motiverade. De lyfte också fram risken för ojämlik tillgång till lärande för studenter med sämre digitala förutsättningar, funktionsnedsättningar eller språksvårigheter. Lärarna själva påverkades emotionellt då de saknade studentkontakten. Lärarna upplevde också ökad arbetsbelastning och att gränserna mellan arbete och fritid suddades ut. Även i Davis och Philips studie blev undervisningen mer teoriorienterad. Kroppslighet, närvaro och kollektivt agerande är centralt i praktisk-estetiska ämnen. Övergången från fysisk holistisk undervisning till en sorts kroppslös undervisning av fragment var den största utmaningen. Interaktionen mellan lärare och studenter, samt studenter emellan, försvårades. Lärarna hade svårt att “läsa av rummet” och fånga upp studenter med utmaningar. Det är tydligt att lärare och utbildare behöver omfattande stöd, till exempel genom professionell fortbildning, för att kunna hantera en digital omställning (se även Murtagh med kollegor, 2023).
Potential och framtidsperspektiv
Trots utmaningarna finns det också möjligheter med webbaserad digital idrottsutbildning:
- Undervisning i teoretisk kunskap begränsas inte på samma sätt online. Men här finns en risk att vi förstärker synen på rörelse som enbart en uppsättning tekniker i tävlingssammanhang.
- För utbildare kan den digitala formen innebära arbetsavlastning och mer tid för diskussion under lektionerna.
- Vissa studenter upplever webbaserad utbildning som bekväm och bidrar till bättre koncentration. Det kan också ge möjlighet att öva rörelse utan att känna sig iakttagen, vilket kan vara betryggande för vissa.
- Initialt kan lärare finna det stimulerande att arbeta på nya sätt. Elever och studenter kan även utveckla sina förmågor att skapa digitalt material, till exempel videoklipp.
- Bodsworth och Goodyears (2017) forskning visar att digital teknik som ett läromedel inom campusundervisningkan ha fysiologiska och psykologiska fördelar, som ökad motivation och förbättrad hälsa och lärande.
Det är viktigt att notera att dessa fördelar ofta kopplas till användning av teknik inom fysisk undervisning, snarare än en helt webbaserad lösning. Men om lärosäten investerar i ny digital teknologi som kan stödja lärande och utvecklingen av rörelseförmåga online, då kan situationen förändras och vi kan se nya fördelar.
En viktig varning
Tinning (2022) betonar vikten av att företrädare för idrottsämnet är lyhörda. Vi måste se till att den parallella utvecklingen av akademisering och digitalisering inte leder till att rörelse prioriteras bort från idrottslärarutbildningen, särskilt inte från politiskt håll. Att värna om idrottsämnets kärna – lärandet i och genom rörelse – är viktigare än någonsin.
Copyright © Christopher Engdahl 2025
Referenser
Bodsworth, H. & Goodyear, V. A. (2017). Barriers and facilitators to using digital technologies in the Cooperative Learning model in physical education, Physical Education and Sport Pedagogy, 22(6): 563–579.
Davis, S. & Philips, L. (2020). Teaching during COVID 19 times – The experiences of drama and performing arts teachers and the human dimensions of learning. NJ: Drama Australia Journal, 44(2): 66-87
Kirk, D. (2010) Physical Education Futures. London: Routledge.
Murtagh, E. M., Calderón, A., Scanlon, D. & MacPhail, A. (2023). Online teaching and learning in physical education teacher education: A mixed studies review of literature. European Physical Education Review: 1-20
Nyberg, G., Backman, E., & Tinning, R. (2022). Moving online in physical education teacher education. Sport, Education and Society, 29(3), 358–370.
Tinning, R. I. (2022). Falling towards academia: a memoir about the changing nature of PETE. Curriculum Studies in Health and Physical Education, 14(1), 41–55.
