Om baseball-sången

Under 1850-talet blev baseballsporten en etablerad institution i det amerikanska samhället. Ett par decennier senare, under 1880-talet, växte nöjesformen vaudeville fram, anpassad för en urban och diversifierad publik. Vaudeville bestod av blandad artistunderhållning och dess storhetstid var 1890 till 1930, då radio och talfilm blev alltför mäktiga konkurrenter på nöjesmarknaden.

På Vaudeville-scenerna fanns sångare, akrobater, komiker, sketchgrupper med mera. Det var i denna miljö som baseballsportens mest kända sång, ”Take Me Out to the Ball Game”, föddes 1908. Hur detta gick till, och hur sången med tiden kommit att bli baseballsportens främsta hymn, dess ”nationalsång”, berättar Amy Whorf McCuiggan i sin utomordentligt trevliga bok Take Me Out to the Ball Game. The Story of the Sensational Baseball Song. Sången skrevs av Jack Norworth & Albert Von Tilzer, två låtskrivarproffs som aldrig själva varit på en baseballmatch (de kom sig dock iväg på sådan senare)! Det var många som i kommersiellt syfte skrev sånger med baseballmotiv under denna tid, men just Norworth & Von Tilzer lyckades få till en kombination av musik och lyrik som kom att bli bestående.

Det socialt signifikativa i sammanhanget är att både baseball och vaudeville var folkliga och jämförelsevis egalitära inrättningar som gav möjligheter till en karriär för vanligt folk, europeiska immigranter och, om än i mer begränsad utsträckning, svarta. Det skapades också många kontaktytor och samarrangemang mellan vaudeville- respektive baseballbranschen. Vaudeville-teatrarna dog ut under 1930-talet, men många inslag kom att tas över inom baseball som underhållning före, under och efter matcher, allt för att locka en större publik.

Här kan man lyssna på originalet från 1908. En annan tidig inspelning, beledsagad av ett underbart bildspel, finnshär. Mången känd person har sedan spelat in sången, exempelvis Gene Kelly och Frank Sinatra i musicalfilmen Take Me Out to the Ball Game från 1949: vilka artister, se och njut! En annan stor artist, Doris Day, har också gjort den, liksom John Fogerty och Bruce Springsteen, vars version finns att höra på denna CD, spår 10.

So c’mon, evryhopa – have a go, singa-a-long: