Uppslagsverk om sportfilm

Förutom en hel del vetenskapliga monografier och antologier om sportfilm har det på senare år även publicerats ett par böcker som presenterar och beskriver sportfilmer ur ett ”100 bästa”-perspektiv, som Sports Cinema – 100 Movies: The Best of Hollywood’s Athletic Heroes, Losers, Myths, and Misfits av Randy Williams (2006), och TheUltimate Book of Sports Movies av Ray Didinger & Glen Macnow (2009).

Till den senare skaran av populärhistoriska framställningar kan nu också läggas Encyclopedia of Sports Films av K Edgington & Thomas L. Erskine, tillsammans med James M. Welsh. Här presenteras, på 494 sidor, ett stort antal filmer i alfabetisk ordning efter titel, från basketbollfilmenAbove the Rim (2004) till ishockeyfilmenYoungblood (1986). I en femsidig introduktion redogör författarna kortfattat för några huvudtendenser i sportfilmens utveckling, samt klargör att de utelämnat följande kategorier sportfilm:

• Dokumentärfilmer.
• Filmer som idag inte finns tillgängliga på VHS eller DVD.
• Filmer gjorda för TV, undantaget några ”exceptional titles” som alltså tagits med.
• Filmer om hundshower, schacktävlingar, ”korsord”, skönhetstester etc., alltså filmer som, enligt författarna, är av mer perifer eller kuriös karaktär vad gäller (den låga) halten av mer konventionell sport i dem.

Det finns alltså ett mått av godtycke i det urval filmer som presenteras, men urvalet är å andra sidan väldigt stort och täcker de flesta – om än inte alla –sportfilmer som gjorts genom åren.

Ännu en form av urval tycks ha gjorts i sättet de olika filmerna beskrivs på: en del filmer ägnas över två sidor text, medan andra bara beskrivs i en enda mening, exempelvis Fat City: ”An alcoholic fighter on the decline crosses paths with a young up-and-comer.” Varför man gjort på detta vis är oklart, men förmodligen beror det helt enkelt på vilka filmer författarna själva hunnit se – att det är dessa som de skriver längre om. Dock tycks det även finnas en normativ (värderande) princip med i spelet, i det att de bara kortfattat – och ganska nedlåtande – beskriver vad de uppfattar som dåliga eller oseriösa sportfilmer, exempelvis Elvis Presley-filmer som Spinout: ”Elvis alternates between singing and driving in this contrived film that failed to produce any hits for the King.” Ur ett vetenskapligt perspektiv – socialhistoriskt eller narrativt – ska alla sportfilmer givetvis betraktas objektivt och likvärdigt för det de är, men detta är nu inte en vetenskaplig framställning: det är ett uppslagsverk om sportfilm.

De längre filmgenomgångarna är upplagda så att man först berättar lite om filmens eventuella förlagor och uppkomst för att sedan ge en mycket utförlig innehållsbeskrivning, varpå följer en avslutning där man ger filmen någon form av bedömning, ibland genom att citera en recension skriven av någon auktoritet inom filmkritiken.

Det finns också ett par ambitiösa och användbara Appendix i slutet av boken: en lista över de filmer som tagits upp baserad på vilken idrottsgren det handlar om (”Films by sport”), såsom ”Arm Wrestling”, ”Australian Rules Football”, ”Auto Racing”, ”Baseball”, Basketball” etc.; en kronologisk lista över alla filmer som tagits upp, från Harold Lloyd-komedin The Freshmen (1925) till nyinspelningen av The Karate Kid (2010). Det innebär alltså att boken utelämnar alla sportfilmer gjorda före 1925, förmodligen beroende på ovan nämnda urvalskriterium att utelämna filmer som inte finns tillgängliga: riktigt gamla sportfilmer utan klassikerstatus finns helt enkelt inte kommersiellt tillgängliga på VHS eller DVD.

Ett tredje Appendix listar alla filmer gjorda direkt för television eller som lanserats direkt på video eller DVD. Även denna lista är organiserad alfabetiskt efter idrottsgren: ”Auto Racing”, ”Baseboll”, ”Basketball”, ”Bowling”, ”Boxing”, ”Cheerleading”, ”Football”, ”Golf”, ”Horse Racing” etc.

Ett fjärde appendix listar – återigen alfabetiskt efter idrottsgren – filmer inspirerade av eller baserade på faktiska händelser, och det visar sig vara ganska många (139 filmer om jag räknat rätt), vilket säger något om tävlingsidrottens mytiska och berättarmässiga dragningskraft.

I ett femte Appendix har man – ånyo i alfabetisk ordning efter idrottsgren – listat dokumentärfilmer om sport (59 stycken + ”Various Bud Greenspan films” och ”Various Warren Miller films”), en kategori filmer som man alltså inte tagit med i själva genomgången.

Ett sjätte och sista Appendix gäller ”ESPY awards for best sports movie” (Excellence in Sports Performance Yearly Award), en lista som börjar 2010 och går bakåt till 2002.

För den som är intresserad av sportfilm är detta ett användbart uppslagsverk, även om det saknas en del filmer, exempelvis den kanadensiska ishockeyfilmen The Boys (1997), och den spanska fotbollsfilmen The Goalkeeper(2000), två filmer som jag själv har och som därmed bevisligen finns på DVD. Någon heltäckande Encyclopedia är det alltså inte, men de flera hundra filmer som omtalas räcker långt.

© Peter Dahlén 2012.