Märklig bok om ett spännande livsöde

Torbjörn Andersson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet

Jag måste erkänna att den bok som nu ska recenseras är den märkligaste jag hållit i min hand. Titeln är Agent 001. Börje Lantz – ”Kingen från Tomelilla” och utgivare är det vitala Helsingborgs Idrottsmuseum. Huvudredaktör är Ken Olofsson, produktiv sportförfattare och Tv-reporter. Initiativet att skriva om en av världens första fotbollsagenter är lovgivande; fenomenet och urkraften Lantz förtjänar uppmärksamhet. Som det står om denne nätverkare i världsklass: ”Goda vänner och inflytelserika kontakter skaffade han sig i alla hörn av världen – stora fotbollsidoler som Pelé, Jasjin, Eusebio, Ian Rush, toppolitiker, oljemiljardärer, kungar och prinsar, alla kände Börje Lantz.” Få visste nog att den idag rätt skumma agentbranschen hade en såpass lång förhistoria. Vad som gör boken märklig är att underlaget är en sorts biografi om Lantz som Ken Olofsson skrivit. Runt 50 sidor färdigställdes innan Lantz död 1999. Vad man sedan gjort är att fylla på med ytterligare 100 sidor, där olika mer eller mindre kända personer berättar om sina bästa Lantz-minnen. Helhetsintrycket är minst sagt impressionistiskt, inte nödvändigtvis enbart av ondo. Faktum är att själva Lantz-biografin egentligen inte överträffar resten av boken.

Vem var då denne Börje Lantz? Ja, han var en skåning från Tomelilla, född 1932, som tidigt blev till en self-made man. Närmast som tonåring blev han sportjournalist på Södra Skåne i Ystad. Då han hade fem öre raden skrev han alltid ut hela föreningens namn: Tomelilla Allmänna Idrottssällskap. Enligt entydiga källor var han en fenomenal pratkvarn, och senare även mycket språkkunnig,  med en smått unik förmåga att sälja sig själv – en talang som bör ha varit ganska ovanlig vid 1900-talets mer tystlåtna mitt. Snart nog hamnade han på tidningen KvällsNytt i Helsingborg, därav den koppling som gjort att stadens idrottsmuseum gett ut boken.

Genombrottet som fotbollsentreprenör kom när han som 27-åring 1957 bevakade ishockey-VM i Moskva och ordnade en Sydamerika-turné åt Helsingborgs IF. Han fick dubbla kontakter i det otillgängliga Östeuropa och i fotbollens Mecka – Brasilien – där han själv länge bodde. Detta var en tid när exotiska vänskapsmatcher var lukrativa. En TV-sänd fotboll fanns ännu knappt, varför storpublik lockades till de matcher där världens mytiska storklubbar sporadiskt visade upp sig. Rios storlag Flamengo kunde göra långa Europaturnéer ordnade av Lantz. Var matcherna TV-sända var Lantz mannen som sålt reklamskyltarna runt löparbanan, trots att reglerna ofta ännu inte tillät denna slags reklam i TV. Socialistiska propagandaskyltar i öst kunde bytas ut mot reklamskyltar riktade till Tv-publiken i väst.

Lantz upplägg var helt unikt och han blev rik. Lukrativa spelarövergångar som krävde agenter var ovanliga vid denna tid. Men Lantz var inblandad i ingen mindre än Pelés övergång från Santos till New York Cosmos. Transfern var på världsrekordsumman 32 miljoner. Lantz var ett världsnamn i den fotbollsvärld som ännu inte blivit alltigenom globaliserad. Med en rejäl cigarr i munnen, en lika rejäl mustasch, och ibland ytterst flamboyanta kläder tycks han som hämtad ur en Tintin-serie och då inte någon av de mer insmickrande figurerna. Stationerad i Portugal blev han leverantör av svenska spelare till Benfica, men han låg även bakom Bob Houghtons inträde i Malmö FF. Till uppdragsgivarna hörde under hans storhetstid på 80-talet gräddan av Europas klubbar som Bayern München, Inter, Juventus, Liverpool och Real Madrid. Tio procent tog han av spelarens inkomster, men då kunde han också engagera sig djupt i dennes liv.

Ja, man fascineras över den centrala roll Börje Lantz hade i den fotbollsvärld som snart skulle komma att varva upp ordentligt med nya gigantiska Tv-avtal, Champions League-turneringar och Bosmandomen. Bokens behållning är alla de små anekdoter och stora kändisar som passerar revy. Att verkligen fånga in Lantz affärsmetoder och personlighet är desto svårare. Kanske att den internationella fotbollshöjdaren Lennart Johansson lyckas bäst: ”Han hade inga skrupler när det gällde att ställa sig in hos makten, men det fanns också en värme och generositet i honom som jag uppskattade mycket.” Lantz var en internationell pionjär som agent. Och då inte bara till yrket utan till hela den personlighet som förknippas med yrket.

Copyright © Torbjörn Andersson 2020