Kloka och informativa matråd för idrottare och andra fys-aktivister

Lotta Wendel
Malmö högskola

Bosön är Riksidrottsförbundets utvecklingscentrum och Bosöns kokbok uppges vara del av Riksidrottsförbundets satsning på idrottsnutrition. Ansatsen tycks dock vara bredare än så.

Kokboken är uppfriskande fri från softade matporrbilder. Den innehåller basala recept och informativ kostlära, presenterad på ett enkelt, mycket sakligt och tydligt sätt. På gott och ont för den snarast tankarna till skolans hemkunskap. Det är tveksamt om människor i allmänhet är så okunniga i köket att de behöver tillgång till en kokbok för att ugnsrosta grönsaker eller koka havregrynsgröt. Å andra sidan är det befriande med helt otrendiga matlagningsinstruktioner som inte förutsätter inköp i svårfunna specialbutiker.

Av bokens folkhemsartade uttryck att döma skulle man kunna tro att den ansluter sig till myndigheternas folkhälsoarbete. Men utan att göra någon poäng av det så avviker man faktiskt på ett par punkter från Livsmedelsverkets rekommendationer. Verket har länge förespråkat ett ökat intag av fisk, 2-3 gånger i veckan bör vi äta fisk enligt myndigheten. Detta råd märks inte mycket av i boken, där fiskrätterna fått en ganska undanskymd plats. Författarna avviker också från Livsmedelsverkets råd att välja flytande margarin eller olja istället för smör, och rekommenderar inte ett matfett framför ett annat.

Bosöns kokboks verkliga styrka hittar man i de inledande 60 sidorna, där begrepp som glykemiskt index, basalmetabolism och dietär termogenes förklaras på ett föredömligt lättförståeligt vis. En hel del myter om kosthållning avlivas också effektivt. Det gör knappast någon skillnad för fettförbränningen om man promenerar före eller efter frukost. Man får inte i sig mera nyttiga enzymer av att äta rawfood jämfört med att äta vanlig mat och man blir inte tjock av att äta kolhydrater.

Framförallt framhålls betydelsen av att äta lagom och att hitta balans i kosthållningen. I boken beskrivs vad som händer i kroppen om man äter för lite såväl som om man äter för mycket. Balansen måste sättas i relation till hur man lever. En elitidrottsman förbränner upp mot 6000 kalorier om dagen och måste naturligtvis anpassa sin kosthållning till det. Om man av olika skäl behöver minimera sitt kaloriintag rekommenderar författarna inte att man äter mindre, utan att man istället förändrar det som läggs på tallriken så att mängden är ungefär densamma, men näringsinnehållet annorlunda. Dessvärre saknar dock recepten uppgifter om kalori och näringsinnehåll. För en fullständig måltidsplanering behöver alltså Bosöns kokbok kombineras med annat material.

Det saknas också en diskussion av vilka konsekvenser en vegansk kosthållning får. Med tanke på hur många, särskilt unga, människor som idag helt utesluter animaliska produkter ur kosten hade en sådan analys varit värdefull. Bortsett från detta har författarna lyckats bra med att presentera enkla och användbara kostråd som är värdefulla för alla.

Copyright © Lotta Wendel 2017