Den nationella sporthjältens kris

John Hellström
Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm

Sportens stjärnor står i centrum av den kommersiella sportindustrin. I såväl marknadsföring som mediebevakning och sponsorsamarbeten är det de enskilda individerna som formar de berättelser som förmedlar sportens budskap. Tidigare blev de största stjärnorna även nationella hjältar med en kulturell betydelse som sträckte sig långt bortom sportens sfär. Sporthjältarna blev symboler för den egna nationens ideal och värderingar, med en unik förmåga att för ett kort ögonblick samla stora delar av befolkningen kring en gemensam angelägenhet.

Under de senaste decennierna har utrymmet för dessa nationella symboler dock minskat. Problemet tycks vara att sporthjältens kommersiella värde har lett till en inflation av hjältar. Medierna producerar numera hjältar i sådan mängd och i sådant tempo att publiken knappt hinner med att registrera dem innan de byts ut och ersätts med andra. Konsekvensen är att sporthjältens kulturella betydelse minskat. Dagens sporthjältar samlar inte nationen på samma sätt som gårdagens. När Johan Olsson vann femmilen i längd-VM i Val di Fiemme i början av mars 2013 utropades han till nationalhjälte i medierna, men faktum är att femmilsloppet bara följdes av omkring 1,5 miljoner svenska TV-tittare.  Sveriges öppningsmatch mot Ukraina i fotbolls-EM 2012 lockade 2,9 miljoner tittar. Jämför det med finalen i Melodifestivalen, som samma vår lockade över 4 miljoner tittare. Allt enligt mätningar utförda av Mediemätning i Skandinavien (www.mms.se ).

Känslan av att sport inte producerar lika många och lika starka nationalhjältar som tidigare diskuteras i antologin Bodies of Discourse (2012) med Cornel Sandvoss, Michael Real och Alina Bernstein som medförfattare och redaktörer.  Den gemensamma utgångspunkten för artiklarna är att sporthjältens nedgång avspeglar mer djupgående sociala och kulturella förändringar i samhället.  Som förklaringsmodell introduceras sociologen Zygmunt Baumans teori om ”liquid modernity”. Liquid modernity syftar på det postmoderna samhällets föränderliga karaktär. Teorin bygger på tanken att samhällets förutsättningar förändras så snabbt att de inte hinner få någon stabil form (s. 173). En konsekvens av detta flytande samhälle är att identiteter baserade på exempelvis nationalitet, klass, kön och etnicitet blivit otydliga och rörliga. Sporthjälten som kulturfenomen har traditionellt sett varit starkt förknippad med nationen. Men i det globala mediesamhället finns det så många potentiella sätt att tolka dagens sporthjältar att de inte går att placera i några stabila kategorier alls. Den nationella hjälten har blivit en flytande stjärna.

Med denna utgångspunkt presenteras sammanlagt nio fallstudier av nationella och globala sporthjältar från hela världen. Den centrala problemställningen handlar i samtliga fall om den nationella sporthjältens komplexa och motsägelsefulla karaktär. Flera av artiklarna diskuterar även relation mellan sport och konsumtion. En av de mer insiktsfulla är Todd Holdens studie av den japanska sportkulturens stjärnsystem. Med sina analyser av japanska sportstjärnor under efterkrigstiden visar han att dagens sportstjärnor fungerar som symboler för en eftertraktad livsstil baserad på konsumtion av varor och tjänster, snarare än för mer abstrakta ideal och värderingar. I den meningen ser Holden hur hjältar som förkroppsligar en nations ideal och värderingar i allt högre grad ersatts med kändisar som är symboler för konsumtion.

Ett helt annat tema diskuteras av Nancy E. Spencer i hennes artikel om efterspelet till tennisspelaren Serena Williams förlustmatch US Open 2009. Det som fångade Spencers intresse var hur en händelse i matchen, hennes protester mot ett tveksamt domslut, diskuterades i sociala medier som facebook, twitter och olika bloggar. Sociala medier är en ny aspekt av mediesporten som med all sannolikhet kommer att förändra spelreglerna för hur sportens stjärnor och hjältar konstrueras (om de inte redan gjort det). Spencers studie belyser dels hur snabbt olika diskussioner sprids genom de sociala medierna, dels hur möjligheten att uttrycka sig anonymt genom sociala medier gett upphov till mer aggressivitet och intolerans i mediesfären.

Var och en för sig är artiklarna i Bodies of Discourse både intressanta och välskrivna, men de ger inget riktigt stöd åt bokens centrala tema. Enligt redaktörerna själva ska boken ses som en fortsättning på David L. Andrews och Steven J. Jacksons antologi Sports Stars: the Cultural Economy of Sporting Celebrity från 2001. Tanken är att den typ av globala sportstjärnor som analyserades då (exempelvis Michael Jordan, Tiger Woods och David Beckham) ersatts med en ny typ av sportstjärnor som inte har samma genomslagskraft och att detta i sig motiverar nya analyser. Problemet är att man inte lyckas visa att det skett något avgörande skifte. Dels är de teman som diskuteras, med några undantag, inte direkt nya. Holdens diskussion om hur sportens hjältar ersatts med mer tillfälliga stjärnor och kändisar förknippade med konsumtion snarare än med ideal har exempelvis analyserats av Smart (2005) och Horne (2006). Dels är påståendet att det saknas globala superstjärnor i nutiden tveksamt. Det räcker med att nämna namn som Lionel Messi, Christiano Ronaldo, Roger Federer, Rafael Nadal, Usain Bolt och, varför inte, Zlatan Ibrahimovic som exempel. En möjlig förklaring är att redaktörerna tolkar sportvärlden ur ett amerikanskt perspektiv. Det är möjligt att den amerikanska sporten lider brist på hjältar och att det lett till slutsatsen att det är ett universellt fenomen.

Det är inget fel på bokens utgångspunkter. Tvärtom menar jag att Sandvoss med sin användning av Baumans teori introducerar ett sätt att förstå en process som är väl dokumenterad men inte förklarad. Hans artikel är bokens behållning och det hade varit spännande att läsa en rad studier med tydligare anknytning till teorin om den flytande mediestjärnan. Som det nu är blir Bodies of Discourse en i raden av ganska spretiga antologier som bara löst hålls samman av ett gemensamt tema.

Referenser

• Andrews, David L. & Jackson, Steven J. (red.), Sport stars: the cultural politics of sporting celebrity, Routledge, London, 2001
• Horne, John, Sport in consumer culture, Hampshire: Palgrave Macmillan, 2006
• Smart, Barry, The sport star – modern sport and the cultural economy of sporting celebrity, London, SAGE, 2005

Copyright © John Hellström 2013