Nöjd med Stolt

Birger Hedén
Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet

Vad är en krönika? Frågan kan ställas och görs så av Åke Stolt i inledningen till ett urval i bokform av krönikor som har publicerats dels från februari 1989 till december 2006 i Sydsvenska Dagbladet medan Stolt var sportchef där, dels i nättidskriften Idrottens affärer 2014–2018.

Titeln – Den allvarliga leken: Krönikor från idrottens brokiga värld – fångar väl i sin exakta formulering vad det handlar om: den brokiga leken med eller utan redskap på alla slags arenor, som redan tidigt kom att präglas av det allvar som härrör från de ekonomiska ramarna. Amatörismen, den äkta eller förmenta, har sedan länge till största delen kastats ut från den publika idrottens domäner. Vad Åke Stolt skriver om är den professionella idrotten, antingen det handlar om enstaka utövare eller arrangemang som olympiska spel och världsmästerskap i olika grenar.

Som sig bör inleds boken med ett drygt tjugotal krönikor om sporten med flest utövare, ”I fotbollens värld”, fortsätter med mera fotboll i avdelningen ”Den unike Zlatan”, så ”En orolig ringlek”, alltså de olympiska spelen, följt av ”Busar och myglare” och avslutas med ”Personligheter och hjältar”, som innehåller det största antalet krönikor.

I en epilog som samtidigt är Stolts sista krönika i Sydsvenska Dagbladet, listar han på förekommen anledning en mängd skäl för att det inte är lättviktigt att skriva om idrott.

Där finns många goda argument som den som känner sig stå till svars kan ta med sig när idrottsintresset ifrågasätts.

Vilka är nu bokens läsare? Det enkla svaret är rimligen i första hand idrottsintresserade män, därnäst dito kvinnor. Troligen i synnerhet de som hade åldern inne, dvs läste Stolts krönikor i Sydsvenskan när de började publiceras, med andra ord: nu liksom då bosatta i Skåne och i övre medelåldern och uppåt, och gärna med viss lokalpatriotism när det gäller fotboll, alltså Malmö FF.

I krönikorna kan bokens läsare bland annat inhämta att det inte var bättre förr – om nu någon trodde det – när det gäller mutor och mygel i de stora makthavande organisationerna, exempelvis IOK, FIFA, UEFA och IAAF. Åke Stolt gjorde ett bra jobb när han redovisade och kommenterade för de idrottsintresserade, vad som hade avslöjats genom djupborrande journalistiskt arbete som i en del fall räckte till avsättningar.

Stolt skriver bland mycket annat om möten med olika idrottsutövare. Inte minst Zlatan, som Stolt utan att bli ovän med också har kunnat kritisera; han har alltså en viss distans om än välvillig sådan, en inte orimlig hållning hos en sportjournalist som vill bli betraktad som seriös.

Pröva gärna och bläddra och läs och se vad du finner som tilltalar dig i smått som gott.

Och kanske tycker du som Stolt att Zlatan är Sveriges bästa spelare genom tiderna? Själv är jag inte så säker; en lista nämner bland svenskar endast Tomas Brolin. På en annan återfinns Gunnar Nordahl. Men inte Zlatan.

Och både Gunnar Gren och Nils Liedholm har vunnit en OS-final och tagit ett VM-silver.

Henrik Larsson har ett VM-brons och har dessutom vunnit Champions League med Barcelona…

Copyright © Birger Hedén 2019