Emma Stenberg
Jesper Andreasson
Institutionen för idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet
Ett idrottsvetenskapligt glastak?
Historiskt sett har idrott som socialt fenomen främst uppfattats som en verksamhet skapad av och för män. Men medan atletisk kompetens, styrka och mod har betraktats som önskvärda egenskaper för män har samma kvaliteter många gånger tolkats på ett diametralt motsatt sätt för kvinnor (Allan 2014). Argumenten har sett olika ut. Under tidigt 1900-tal framhölls ofta medicinska motiv som hävdade att idrott skadade kvinnans menstruationscykel och att kvinnor kunde bli fysiskt deformerade av fysiska ansträngningar. Senare kom argument att formuleras utifrån moraliserande och stereotypa uppfattningar om vad en ”ärbar” kvinna kan och bör göra, och vilka estetiska implikationer idrottsliga aktiviteter har på kvinnors kroppar (Hjelm 2004). Idag är det lätt att småle åt denna typ av löjeväckande försök att exkludera kvinnor från idrottens vardag.
Jämställd idrott
Mycket vatten har runnit under broarna sedan den tid då idrott uppfattades som en enkönad angelägenhet. Kvinnor har på olika sätt, och i viss mån, inkluderats i idrottsliga sammanhang, i styrelser, kommittéer med mera. I Riksidrottsförbundets jämställdhetsplan står också att läsa att:
Kvinnors och mäns, flickors och pojkars idrottsutövning värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt. Det innebär till exempel att kvinnors och mäns idrottsutövning tilldelas resurser efter samma principer, när det gäller budget, träningsanläggningar och träningstider och liknande och att kvinnors och mäns idrottande får samma uppmärksamhet i forskning, information och i media. (Riksidrottsförbundet 2016)
Målbilden som skisseras av riksidrottsförbundet är ambitiös. Likvärdighet är ledordet och detta gäller såväl idrottsaktiviteter som idrottsvetenskaplig kunskapsproduktion. Men frågan är hur väl idrottsvetenskaplig forskning svarar upp mot högt ställda jämställdhetsmål?
Ett idrottsvetenskapligt glastak?
I denna text avser vi, för det första, att kartlägga de urvalskriterier som tillämpats vad gäller kön i olika vetenskapliga artiklar publicerade i en vetenskaplig tidskrift. För det andra ämnar vi redogöra för och diskutera dessa artiklars tituleringar utifrån ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Som empiriskt material har vi valt att kartlägga artiklar publicerade i Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports under år 2015. Totalt har 142 artiklar inkluderats och bearbetats i analysen (se Stenberg 2016 för vidare information). Ur ett studentperspektiv är en kartläggning och diskussion av detta slag relevant, då det kan klargöra vilkas perspektiv som fokuseras i kunskapsproduktion och utbildning, och vilkas perspektiv som eventuellt osynliggörs. Valet att kartlägga en skandinavisk tidskrift kan också förstås i ett vidare sammanhang. De skandinaviska länderna betraktas ofta som förebilder vad gäller jämställdhet, vilket tar sig uttryck i familjepolitik, arbetsmarknad, med mera (Nordic Council of Ministers 2015).
Könade eller okönade urvalskriterier?
Urvalskriterier i vetenskapliga studier kan diskuteras på olika sätt. För en specifik studie kan diskussionen vara pragmatiskt grundad och handla om den enskilda frågeställningen eller forskarens tillgång till den empiriska vardagsverkligheten. Men det kan också, vilket denna text gör, handla om att synliggöra de mönster som framträder när olika studiers urvalskriterier kartläggs och vägs samman (jfr Polit et al. 2012). De artiklar som inkluderats i denna studie har till exempel, grovt uttryckt, valt att inkludera både kvinnor och män, alternativt antingen kvinnor eller män. Urvalskriterierna som tillämpats i de olika studierna/artiklarna fördelas enligt diagram 1.
Diagram 1. Fördelning av de urvalskriterier som tillämpats i olika studier.
Av de 142 artiklar som kartlagts inkluderade 67 både kvinnor och män i sitt urval. 53 artiklar inriktade sig enahanda på män, och 10 enahanda på kvinnor. Resterande 12 artiklar gick inte att tydligt koppla till ett visst urvalskriterium gällande kön.
I forskningssammanhang talas det ibland om att forskningen är gender biased (Scraton & Flintoff 2002). Den typ av snedfördelning som tydliggörs i diagram 1 passar väl in på en sådan beskrivning. När forskning på enkönade populationer tenderar att favorisera ett kön föreligger en sannolikhet för särhållning och rangordning (Hirdman 2003). Det favoriserade könet (för)blir normen, i det här fallet inte bara på idrottsliga arenor utan också i den kunskapsproduktion som vetenskapssamhället producerar (jfr Larsson 2014; Svender 2012). Detta blir än tydligare om blicken riktas på de ordval och den språkdräkt som tillämpats i artiklarnas titlar.
Könade titlar och vaga exkluderingsmotiv
Av de 53 artiklar där ett enkönat manligt urval tillämpats framgår detta i titeln i fem av fallen (9%). Av de totalt tio artiklar i vilka ett enkönat kvinnligt urval tillämpats, framgår kön i titeln i sex av fallen (60%). Även om några generaliserande påståenden inte kan göras om idrottsforskningens könsbundenhet i stort utifrån dessa siffror, är det svårt att undvika tanken att artiklar med kvinnligt urval i större utsträckning markerar kön i titeln. I själva verket är ”female” det mest frekvent använda titelordet i artiklar som tillämpat ett enkönat kvinnligt urvalskriterium. Andra återkommande ord är ”knee”, ”injury”, ”fracture”, ”reduces” och ”stress”. I artiklar där ett enkönat manligt urvalskriterium tillämpats finner vi ordet ”male” först på en trettonde plats, och ”exercise”, ”training”, ”muscle” och ”performance” är bland de populäraste. Utifrån frekvent använda titelord förefaller forskning på män respektive kvinnor väsentligen fokusera skilda saker. Kvinnlig idrott konstrueras som det kroppsligt problematiska, skadebenägna, medan manlig idrott uppfattas som prestationsinriktad.
Olofsson (2009) menar att en allt starkare feministiskt orienterad tradition har resulterat i att kunskapsproduktionen inom vetenskapssamhället kommit att behandla även män som könade individer och inte som något synonymt för (den idrottande) människan. I detta fall verkar dock avrapporteringen av idrottsforskningen inte riktigt ha följt en sådan trend. Det vi ser här kallas ibland för särhållandets logik och har i förlängningen som konsekvens att förståelsen för idrott som socialt fenomen konstitueras som en i huvudsak (hetero)normativ manlig angelägenhet.
Ett idrottsakademiskt misslyckande
Föreliggande studie, som förvisso är baserad på ett numerärt begränsat urval av artiklar publicerade i en specifik tidskrift, avser att tydliggöra ett systematiskt och strukturellt problem. Ungefär som det ibland sägs att ”en inte ser skogen för alla träden”, så har vi i denna diskussion försökt synliggöra hur enskilda artiklar tillsammans skapar ett mönster (en skog) där kvinnliga studiegrupper/perspektiv delvis osynliggörs och där det dominerande språkbruket i artiklarnas titulering manar till särhållning. Exkludering av ett visst kön (läs kvinnor) sker därtill utan uppenbara motiv (Centrala Etikprövningsnämnden 2016). Konsekvenserna av denna typ av strukturell problematik har diskuterats länge i feministiskt orienterad forskning och märks naturligtvis på en mängd olika sätt och nivåer i samhällslivet: i människors vardagsbestyr, själv- och kroppsuppfattningar, i de sociala, ekonomiska och kulturella förutsättningar som kan eller inte kan åtnjutas i olika sammanhang. Om resonemanget sätts i relation till idrottens akademisering (Åkesson 2014), en process genom vilken vetenskaplig kunskap expanderar och får allt större betydelse för kunskapsområdet i sin helhet (i till exempel utbildning och på praktikfältet), blir dylika exkluderingsmekanismer och särhållande språkbruk högst oroväckande. För handen har vi ett idrottsvetenskapligt glastak. Frågan är vilken beredskap som finns för att demontera detta tak och förhindra att en ojämnställd kunskapsproduktion fortsätter att fortplantas genom hela den idrottsakademiska strukturen.
Copyright © Emma Stenberg & Jesper Andreasson 2016
Litteraturlista
Allan, D. (2014). ”Games for the boys”: Sport, Empire and the Creation of the Masculine Ideal. I Hargreaves, J. & Anderson, E (red.). Routledge Handbook of Sport, Gender and Sexuality. Abingdon/New York: Routledge.
Centrala Etikprövningsnämnden (2016). Vägledning till ansökan om etikprövning av forskning som avser människor. http://www.epn.se/centrala-etikproevningsnaemnden/om-naemnden/
Hirdman, Y. (2003). Genus: Om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber
Hjelm, J. (2004). Amasonerna på planen. Svensk damfotboll 1965-1980. Umeå: Boréa Bokförlag.
Larsson, H. (2014). Can gender equality become an encumbrance? The case of sport in the Nordic countries. I Hargreaves, J. & Anderson, E. (red.). Routledge Handbook of Sport, Gender and Sexuality. Abingdon/New York: Routledge.
Olofsson, E. (2009). 20 år med idrott och genus. Svensk idrottsforskning. 18(1), 4-6.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Is there still gender bias in nursing research? An update. Research in Nursing & Health, 36(1). 75-83.
Riksidrottsförbundet (2016). Jämställdhetsmål. http://www.rf.se/Jamstalldhet/Jamstalldhetsmal/
Scraton, S. & Flintoff, A. (2002). Gender and sport: A reader. New York/London: Routledge.
Nordic Council of Ministers (2015). Nordic Gender Equality in Figures 2015. Copenhagen: Nordic Council of Ministers.
Stenberg, E. (2016). Idrottsforskning på kvinnor och män: En diskursanalys av genus kring avrapporteringen i en skandinavisk tidskrift. Växjö/Kalmar: Linneuniversitetet.
Svender, J. (2012). Så gör(s) idrottande flickor: en iscensättning av flickor inom barn- och ungdomsidrotten. Stockholm: Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet.
Åkesson, J. (2014). Idrottens akademisering: idrottsvetenskaplig kunskap inom forskning, utbildning och på arbetsmarknaden. Malmö: Malmö Högskola.
