Koncist om gruppdynamik

Enligt författaren Rune Høigaard ärGruppedynamikk i idrett, som är skriven på norska, riktad till tränare, utövare och de som studerar idrott på högskole- och universitetsnivå.  Då det gäller de första två grupperna är jag benägen att hålla med, när det gäller den tredje gruppen ser jag boken i sådana fall mer som ett komplement till mer fullödig litteratur inom området, vilket jag återkommer till.

Boken följer en given logik, och de som redan läst en del om grupper och gruppsykologi inom och kopplat till idrottsområdet känner snabbt igen sig. I tur och ordning avhandlas de klassiska områden inom gruppsykologin, så som sig bör i en grundbok inom området.

Inledningsvis behandlas olika typer av grupper och vad som konstituerar en grupp. Därefter kommer Høigaard in på social påverkan, uppgifter och territorier, prestation i grupp samt ”social loafing” (när gruppens medlemmar inte presterar på en nivå de skulle kunna göra, utan ”maskar”).  Detta följs upp av en genomgång av grupputveckling, status och maktrelationer inom grupper, normer och sammanhållning. Avslutningsvis lägger Høigaard fokus på motivation och mål i grupper, samt sätter kommunikationen i fokus med en genomgång av tränaren och ledarnas förhållningssätt till grupper.

De olika kapitlen (14 till antalet) är relativt korta och koncisa, med ett stort antal löpande referenser, så att läsaren själv kan förkovra sig vidare. Och det är nog nödvändigt, för informationen tenderar att bli lite väl kortfattad inom varje område, även om detta säkert är avsikten från Høigaards sida. Och om detta är avsikten fungerar boken utmärkt som en introduktion till området, för att skapa en övergripande bild och stimulera till mer läsning. För tränare och utövare kan det nog till och med vara tillräckligt att ha just denna bok i bokhyllan, för att sedan även kunna vända sig till teoretisk expertis i området. Men för universitets- och högskolestudenter ser jag denna bok mer, som jag skrev inledningsvis, som ett komplement till annan litteratur (t.ex. Albert Carrons Group Dynamics in Sport från 2004), eller för att underlätta en eventuell språkbarriär innan den engelska skriften kan läsas obehindrat. För svenska studenter finns det även liknande litteratur på svenska (t.ex. Världens bästa lag från 2002 av idrottspsykologigruppen i Halmstad), även om jag inte tror att det skulle vara några större problem för svenska studenter att läsa denna norska variant.

Om jag ska försöka summera mina intryck av Gruppedynamikk i idrett, så anser jag att Rune Høigaard har levererat en kompakt och välintegrerad introduktion till gruppdynamik i idrott, som efter läsning kan kompletteras med mer omfattande och fördjupande litteratur inom området.