Zlatan Ibrahimovic i världen

Bill Sund
Historiska institutionen, Stockholms universitet

Den nya fotbollsboken Jag är fotboll, om Zlatan Ibrahimovic, en av Sveriges främsta fotbollsspelare, är lyckad, med dess modernhistoriska perspektiv och närmare 400 sidor. Boken bygger huvudsakligen på faktasammanställningar och intervjuer av Mats Olsson, författare och sportjournalist som bland annat tilldelats Stora journalistpriset. Boken är rikt illustrerad, och därtill finns mycket statistik och andra uppgifter om de lag som Zlatan spelat i: hemmaklubben Malmö FF, AFC Ajax, Juventus FC, FC Inter, FC Barcelona, AC Milan, Paris Saint Germain, Manchester United, och även landslaget. Hans senaste klubb, Los Angeles Galaxy, tas inte upp.

Bokens upplägg och tydliga fokus är att följa Zlatan och hans argument inför klubbytena samt positiva och negativa erfarenheter och minnen från klubb till klubb och i landslaget. Övergångspriserna tas också upp, Zlatan var en dyr investering. I boken ingår även intervjuer med hans lagkamrater, tränare och spelaragenter. Boken avslutas med statistik för Zlatanåren 1999–2018. Det var i september 2018 han gjorde sitt 500:e mål i karriären, med sitt nuvarande lag LA Galaxy på bortaplan mot Toronto FC.

Debutklubben skånska Malmö FF

Zlatan växte upp i det invandrartäta området Rosengård i Malmö och hans första riktiga klubb blev Malmö FF och dess juniorlag. Tidigare hade han varit i MBI, Flagg och Balkan. Tränaren Roland Andersson framhåller hans skicklighet och att han var kontroversiell redan som grabb. Han spelade i MFFs A-lag från 1999 till 2001, och under de två åren gjorde han 18 mål och 3 målgivande passningar i 47 matcher. Det var en ung grabb som enligt boken ”var en omogen, spexande och busig tonåring”, talangfull men ändå svårhanterad för klubben och medspelarna. Han var annorlunda, inte så ödmjuk, och sågs inte som en lagspelare. Enligt boken var det många i klubben som störde och retade sig på honom. Det noteras även att ”hans personlighet, hans egenskaper och hans talang skulle komma att drabba och förfölja honom ganska länge i hans karriär”.

MFF åkte ner i Superettan hans första år i laget, men kom upp igen till Allsvenskan efter en säsong och det berodde mycket på Zlatan som gjorde tolv mål då. När Allsvenskan drog igång 2001 hade MFF sålt honom för hela 80 miljoner kronor till Ajax; ett avtal var påskrivet, men han spelade ändå hela vårsäsongen för MFF. Han gjorde stort intryck med fina, avancerade mål, och han blev äntligen ”älskad av publiken i Malmö, men på bortaplan var han inte lika populär”. Tiden i MFF blev enligt boken svår för såväl Zlatan som för klubben. Ordföranden Bengt Madsen försökte med hjälp av ett proffs i Italien, som var en tidigare MFF-spelare, förklara vad som förväntas och krävs av en elitspelare – ett slags uppfostran. Dåvarande tränaren Michael Andersson tog inte med Zlatan i hans sista match i MFF, han menade att Zlatan var alltför individuell och offensiv i sitt spel. Det var således disciplinära och taktiska skäl som straffade ut honom, vilket kritiseras i boken där det anses ha varit en både dum och ovärdig markering mot den nya annorlunda stil som Zlatan stod för, men som uppfattades vara ”lite skrämmande”.

Hans egna tankar om MFF-tiden redovisas i boken. Motsättningar och konflikter är en viktig och tydlig del av hans minnen från spel och träning i MFF. De äldre var emot honom och de andra yngre spelarna, till vilket kom att han också var invandrare. Men han gjorde stora framsteg, och A-lagskontraktet med MFF innebar en inkomstökning från 2 000 kr i månaden till över 30 000, vilket möjliggjorde inköp av mobiltelefon och att han kunde ta körkort via en dyr intensivkurs. Han nämner också hur viktigt det var för honom med bra lön med tanke på hans bakgrund. Han berättar om nedflyttningen till Superettan, då han fick sitt genombrott. Motsättningen till de äldre fortsatte i laget, men han fick mer självförtroende, började göra fler mål, och blev en central spelare i laget. Han fick mycket beröm och stöd av klubbledaren Hasse Borg som berättade att tjugo klubbar var intresserade av honom. Zlatan började fundera på att bli proffs ute i Europa. Övergången till AfC Ajax innebar att MFF erhöll rekordsumman 80 miljoner och själv fick han 150 000 kronor i månadslön som 19 åring.

Holländska AFC Ajax

I det nederländska laget spelade han åren 2001–2004, och gjorde 48 mål och 16 målgivande passningar under 110 matcher. Klubbchefen fick kritik för att han satsat så mycket pengar på en ung relativt okänd spelare från Malmö, och Zlatan blev hårt kritiserad i klubben. Han ville spela på sitt sätt med hårda närkamper och blev knappt ens avbytare, men väl på plan började han göra mål. Ajax vann ligan och Zlatan fick sin första av många ligatitlar. Han gjorde även 7 mål i Champions League. Trots motståndet mot honom vände allt och han blev en etablerad internationell storstjärna. Tränaren Ronald Koeman berättar att han trodde på Zlatan trots att denne ibland var svår att ha att göra med. Hans självständighet och egoism tillsammans med han målgörarkapacitet gjorde honom till en levande legend i klubben, i både positiv och negativ mening.

Italienska Juventus FC

Juventus var Zlatas första italienska lag, där spelade han åren 2004–2006. Det ledde till 92 matcher med 26 mål och 16 målgivande passningar. Juventus, med smeknamnet Juve på fotbollsitalienska, betalade 175 miljoner för att få över Zlatan. Han var nu en världsspelare, enligt lagkaptenen Pavel Nedvéd. De hade samma agent, Mino Riola. Zlatan trivdes i Juventusstaden Turin. Det var ett land, en stad och ett lag som passade honom. Laget tränade hårt varje dag och Zlatan fick beröm av sina medspelare. Allt gick bra utom i Champions League, där de förlorade mot engelska lag som liksom den engelska pressen inte uppskattade Zlatan. Efter skandalen när Juventus mutade en domare blev laget nedflyttat och Zlatan gick över till FC Inter. Priset var nu uppe i 230 miljoner.

Zlatans syn på tiden i Juventus handlar mycket om klubbens vinnarmentalitet, vilket han lärde sig mycket av. I laget fanns flera världsspelare som tränade hårt, även närkampsmässigt. Detta påverkade honom och han formulerar som sin filosofi ”som du tränar spelar du”. Det var inte bara fotbollen som var bättre i Italien utan även journalisterna. De försöker inte sätta spelarna på plats utan berömmer spelare med personlighet, poängterar han. Detta passade honom.

Italienska FC Inter

Zlatans nästa stad blev Milano, ett par timmars bilresa väster om Turin. Där spelade han i FC Internazionale från 2006 till 2009, och gjorde 66 mål och 29 målpassningar under 117 matcher. Han valde FC Inter för att få sitt stora historiska genombrott, vilket lyckades. Han utvecklades och vann skytteligan med 15 mål och klubben vann ligan, Serie A. Inter vann även året därpå och då utsågs Zlatan till årets spelare och ligans bästa utlänning. Han trivdes i Milano och fick bra relation till tränaren José Mourinho. Hans medspelare berömde honom, han ansågs ärlig som visade sina känslor i ansiktet, med humöret och i reaktioner. Laget vann även tredje året i rad och Zlatan skytteligan. Han fick detta år ta emot det svenska priset Guldbollen. Han har fått Guldbollen totalt elva gånger.

Zlatan berömmer FC Inter där fick han ett stort genombrott genom att laget vann ligan alla tre åren han var där och han vann skytteligan. Den nya tränaren José Mourinho, som ställde stora krav även på Zlatan, var viktig för honom. Därefter kom ändå en övergång till FC Barcelona till priset 487 miljoner. En sådan övergång hade han drömt om efter fem proffsår och lika många ligasegrar. Det spanska storlaget representerade en ny utmaning.

Spanska FC Barcelona

Vid proffsdebuten i Holland var Zlatan 19 år; när han kom till världslaget med smeknamnet Barça var han 27 år. Hans ledaregenskaper hade vuxit fram i FC Inter, men i Barça var han bara ett år, från 2009 till 2010. Han spelade 46 matcher och gjorde 22 mål och 12 målpassningar. Zlatan hade ansträngda relationer till storstjärnan Leo Messi och tränaren Pep Guardiola, som bytte spelsystem från 4-3-3 till 4-5-1. Längst fram fick Zlatan inte vara som han var van vid, utan den positionen skulle Messi ha. Det var stor skillnad gentemot hur tränarna i de italienska lagen hade hanterat honom. Zlatan kritiserade Barcelonas tränare men gjorde ändå bra matcher. Han menade att spelkulturen var fel, men långt senare ändrade han sig om det. Han fick också vara med om att förlora mot FC Inter i Champions League då han blev utbytt i andra halvlek. Det var svårsmält. Kontakterna inom klubben försvårades av att många inte talade engelska. Dock fick Zlatan beröm av medspelare som ansåg att han var social och gjorde allt för laget.

Han berättar i boken att han gillade klubbens storstjärna Leo Messi, men tränaren Pep Guardiola var han negativ till. Han var också kritisk mot sig själv. I slutet av sommaren 2010 skrev han på för nästa Milano-lag, alltså AC Milan. Övergången kostade bara 201 miljoner för Milan, vilket innebar en kraftig förlust för Barça.

Ibras återgång till Milano och AC Milan

I Milan var han i 2 år, från 2010 till 2012. Han spelade 85 matcher och gjorde som vanligt många mål, 56, och 25 målgivande passningar. Efter den komplicerade tiden i FC Barcelona blev flytten till AC Milan och Milano är lättnad för honom, vad gällde lagkamrater, tränare och spelsystem. Han älskade Milano med dess fotboll, människor och mat. Med Ibra, som han kallas där, vann laget. Zlatan spelade tufft och blev utvisad, avstängd och skadad. Han fick ändå priset som bäste spelare för tredje gången och vann skytteligan för andra gången, och han fick mycket beröm av lagkamraten Andrea Pirlo som ansåg att han påminde om storspelaren Marco van Basten. Att vinna skytteligan var stort för honom, men ännu större ansåg han det vara att vinna det kollektiva serievinnarpriset. En annan spelare, Gennaro Gattuso noterar dock att det ofta var svårt att komma överens med honom ”för han förstår inte att andra spelare inte är lika bra som han själv”. Denne spelare var lik Zlatan och spelade både vinnande på träningar, gick in hårt i närkamper och hade hett temperament.

Zlatan berättar i boken gärna om vunna matcher och när han gjorde mål, men de förlorade mot Juventus och vann inte ligan så om han var van vid. Dock poängterar han hur väl han trivdes i AC Milan och hur han hittade glädjen igen efter att den försvunnit borta i Barcelona. Detta var första gången han verkligen ville vara kvar i en klubb, men det blev ändå en övergång – till Paris och laget Paris Saint Germain, PSG.

Franska Paris Saint Germain

Zlatan kom till PSG 2012 och var kvar ända till 2016, han längsta klubbtid. Under denna period spelade han 180 matcher och gjorde 156 mål och 58 målgivande passningar. Det var stort och anledningen var hans utveckling som spelare – han blev bättre och bättre dessa år. Det var fyra säsonger med fyra ligasegrar. Fransk fotboll var då inte stor som den i Italien och Spanien. PSG bildades så sent som 1970, och första ligasegern kom 1994. Med Zlatan gick det verkligen bättre. Han vann skytteligan med 30 mål, vilket var historiskt, och PSG tog in allt flera nya spelare och starka sponsorer. Zlatan hamnade lätt i konflikter i omklädningsrummet i samband med träningar. Han ville att laget skulle spela en speciell fotboll. Han spelade själv hårt som vanligt och blev utvisad, men tränaren förvarade honom. PSG gillade honom och lönen var hög – 130 miljoner kronor om året. Tränaren Carlo Ancelotti byttes dock, vilket Zlatan ogillade och framhöll att han var en extra pappa, en kompis och att alla älskade honom. Zlatan var omtyckt i PSG och ansågs av medspelare vara en förebild.

Själv har han konstaterat att det var okej att förlora en match med PSG. Paris var fantastiskt, enligt honom. Hans familj bodde mitt i Paris. Zlatan berömmer tränaren Carlo Ancelotti och blev liksom de andra spelarna störd och fick ont i magen när denne måste lämna PSG. Den nya tränaren Laurent Blanc var också mycket bra och fick nya världsspelare till laget. Han hade bra idéer och laget blev allt bättre. Träningarna innebar tuffare motstånd än matcherna. Så var läget när han såldes till Manchester United.

Engelska Manchester United

I det engelska laget var han från 2016 till 2018. Han fick och kunde spela 53 matcher och gjorde då 29 mål, men bara 8 målgivande passningar. Övergången till Manchester United berodde på att han hade utvecklat ett allt större fotbollsintresse. Han ville ha en ny utmaning och ett engelskt lag som Manchester United passade eftersom han var kritiserad i England. Det gamla topplaget behövde dessutom nya spelare i samband med att Alex Ferguson lämnade över till David Moyes, men så småningom blev José Mourinho manager, en man som ju Zlatan kände sedan tiden i Inter. Kritiken mot Zlatan fanns, men han var bra och kunde lära övriga spelare mycket. Han gjorde segermål, men blev senare skadad och var borta från spel i 7 månader. Trots skadan blev det en fantastisk säsong för laget. Zlatan hann i alla fall med 53 matcher och gjorde många mål och bidrog direkt och indirekt till 3 titlar, bland annat Europa League genom finalseger mot AFC Ajax på Friends Arena i Stockholm, då han själv var skadad. Hans lagkamrater berömde honom på olika sätt för att han var intelligent, rolig och komplett. Han lärde dem att träna och spela. Champions League vann laget inte med Zlatan, och han blev sugen att byta klubb igen. Det blev amerikanska Major League Soccer-laget LA Galaxy.

Zlatans egen syn på tiden i Manchester United som den framkommer i boken är att eftersom han tillhörde de äldre ville han ta ansvar för mentaliteten och proffsigheten i gruppen. Det gällde att visa hur man beter sig som mästare. Han satte hög press på spelarna och var väldigt krävande. Det var hans disciplin som gällde i omklädningsrummet och på planen. I samband med sin skada fick han erbjudande om hjälp från läkare runt om i världen som gärna ville förknippas med den berömde fotbollsspelaren. Zlatans agent Mino Riola såg till att Zlatan fick vård av en läkare i Pittsburg i USA där han blev opererad. Åter i Manchester ville han inte göra någon besviken. Han behövde träna mycket, och han fick göra fem, sex inhopp, men det var tufft med tanke på konditionen. I den vevan dök USA-laget Los Angeles Galaxy upp med sitt erbjudande, och det blev affär.

Zlatan i svenska landslaget

I landslaget har Zlatan spelat 116 matcher och gjort 62 mål och 25 assister åren 2001 till 2016. Han fick debutera i tidig ålder under sista året i MFF. Han röjde väg för en hel generation spelare och stod som förebild för många ungdomar i problemområden. Det gällde hans sätt att göra mål och ta hand om laget, framhåller Mats Olsson. I början hade han vissa problem och var motarbetad. Första målet gjorde han när han var 19 år i VM-kvalet mot Azerbajdzjan på Råsunda. Publik och krönikörer ville ha med honom i alla matcher, men så blev det inte. EM i Portugal 2004 blev viktigt för honom, bland annat genom målet mot Italien vilket så småningom ledde till övergången till Juventus från AFC Ajax. I kvartsfinalen mot Nederländerna missade han dock en straff i straffläggningen. Bättre gick det sedan, då Sverige slog Ungern i VM-kvalet 2005 med mål av Zlatan. Han gjorde sedan många mål i flera matcher som exempelvis alla 4 målen i en vänskapsmatch mot England 2012. Mot England i VM-kvalet 2015 gjorde han 3 mål. Dessa resultat ser han själv som två höjdpunkter i hans karriär.

Zlatan är mycket stolt över att ha varit med i landslaget, där han har träffat fantastiska människor, och han slår fast att hans historia i landslaget är avslutad nu. Han berömmer Erik Hamrén, Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck och avslutar med att poängtera att han har visat Sverige och världen hur högt man kan nå om man tror på sig själv och aldrig ger upp. ”Jag har visat att ingenting är omöjligt.”

Avslutning

Detta är alltså en bok om Zlatans värderingar, karriär och fotbollshistoria i alla lag han spelat i, inklusive landslaget. Den innehåller en uppsjö av fakta genom intervjuer och statistik. Zlatan Ibrahimovic och Mats Olsson har verkligen lyckats att i bokform levandegöra en sann svensk legendar. Det är på intet vis en vetenskaplig bok, men den kan och enligt min mening bör läsas och studeras av idrottsforskare. Då kan de sedan i jämförande Zlatan-perspektiv använda teorier om makt, psykologi och ledarskap, och kultur, i internationella samhällsvetenskapliga och historiska perspektiv när det gäller fotbollsspelare som lyckats på den internationella scenen, exempelvis Gunnar Nordahl, Gunnar Gren, Henrik Larsson, Kurt Hamrin, Tomas Brolin, Nils Liedholm, Torbjörn Nilsson, Lennart ”Nacka” Skoglund och Ronnie Hellström. Här finns potential för stora, lärorika och spännande projekt att se fram emot.

Copyright © Bill Sund 2019