Innebandybok från Norge

Den 14 december 2008 kom så Sveriges första förlust någonsin i ett VM-slutspel då Finlands Tero Tiitu på pass från Rickie Hyvärinen gjorde 7-6 i sudden death i självaste VM-finalen. Dessutom förlorade Sverige under 2008 VM-guldet i U19-Dam och kommer inför säsongen 09/10 enbart vara innehavare av två världsmästartitlar (Damer och U19-Herr).  Sverige kan trots avsaknaden av två mästartitlar ändå anses vara världsledande inom innebandy men bör se upp för nu sticker även norrmännen upp…

Jag själv har varit verksam inom den organiserade innebandyn sen 1994, mestadels som tränare. Efter att ha tagit några fristående kurser på Malmö högskola började jag på det nystartade programmet Idrottsvetenskap med inriktning mot ledarskap. Under studietiden började jag arbeta för Skånes Innebandyförbund där jag idag är verksam. Då utbildning är en av mina huvudsakliga arbetsuppgifter kom förfrågan om att recensera bokenInnebandy av Marcus Nilsson och Eivid Tysdal väl till pass. Självklart ställer man upp som ”expert” när idrottsforum.org kallar!

Författarna, som bägge är verksamma inom det Norska Bandyförbundets (NBF) utvecklingssektion ,har även erfarenheter som både spelare och tränare i Norge. Boken skrev de i utbildningssyfte för den organiserade innebandyn, men boken passar även utmärkt för skolväsendet. Att rikta en bok till skolvärlden tycker jag är mycket positivt, för generellt sett har nog många idrottslärare begränsade kunskaper om innebandy och då talar jag om Sverige. Betänk då att de norska idrottslärarna borde ha än sämre innebandykunskaper!

Innebandy börjar med ett introduktionsavsnitt som förutom författarnas inledningsord innehåller lite innebandyhistorik, hur innebandy spelas, en utrustningsguide, vilka färdigheter som krävs för spelet, för att sedan avslutas med en diskussion om teknik/taktik. Det är redan under utrustningsguiden jag får upp ögonen ordentligt för boken. Författarna har nämligen (genomgående i boken) belyst sina texter med tydliga, uttrycksfulla och beskrivande bilder. Det kan knappast bli tydligare. Vid beskrivningen av målvaktens utrustning syns en bild av en målvakt i full mundering och när klubbans längd diskuteras visar bilden att klubban längdmässigt ska gå till naveln, för att ge några exempel.

Efter introduktionsavsnittet följer en ordentlig genomgång i innebandyns alla ”träningsområden” pedagogiskt uppdelade i följande åtta kapitel: bollkontroll, passning och mottagning, avslut, lek och spelförståelse, målvakten, försvar, anfall och match.

Författarnas beskrivande bilder hade tidigt i boken fångat mitt intresse och när jag kom till bollkontrollskapitlet (sidan 30-31) blev jag rentav imponerad. För där beskriver de med text och bilder hur man ska hålla i klubban. Detta kanske känns trivialt men faktum är att det är väldigt vanligt att framförallt barn/nybörjare har ett helt felaktigt grepp på klubban, vilket såklart försvårar den tekniska inlärningen.

Personligen uppskattar jag visserligen främst bokens små tips och trix och levande illustrationer men stommen i boken består av förslag på övningar inom de olika områdena/kapitlen. Varje övning presenteras på drygt två sidor där författarna med text beskriver hur och varför man gör övningen följt av en sida med en ritad bild på en spelplan med tecken för löpvägar, passningar, avslut, försvarare och anfallare med mera. I slutet av boken kan man hitta en teckenförklaring och ska jag vara lite kritiskt så hade jag nog helst sett den lite tidigare i boken. Kanske är det till och med så att varje bild skulle vara försedd med en teckenförklaring för att läsaren inte ska behöva bläddra fram och tillbaka.

Mitt personliga favoritkapitel i boken är ”lek och spelförståelse”, därifrån har jag tagit en del övningar och introducerat på i träningar jag har hållit på senare tid. Detta får väl ses som bokens syfte.

Eftersom jag arbetar med utbildning är det oundvikligt att jämföra Innebandy med den svenska litteraturen i innebandy, i detta fall med BUL-boken (barn och ungdomsledarskap). Första upplagan av BUL-boken kom 2001 och har tyvärr inte reviderats något nämnvärt sedan dess. Innebandy har mycket av det som jag saknar i BUL-boken och framförallt tänker jag såklart på illustrationerna. För att återkoppla till det jag skrev i början om att Sverige är världsledande inom innebandy men att norrmännen sticker upp så avser det just faktumet att jag anser attInnebandy är en bättre utbildningsbok om innebandy än den svenska litteraturen som mycket av våra utbildningar för barn- och ungdomsledare bygger på. Kul för norrmännen men ett underbetyg till Sverige!

Jag rekommenderar Innebandy till alla barn- och ungdomstränare oavsett hur länge man har varit verksam som tränare. Detta för att det med all säkerhet finns en del nya övningar, lekar, tips och trix man kan ta till sig. Jag själv fick många nya uppslag och idéer. För nybörjaren är den inte bara bra utan suverän! Självklart rekommenderar jag den även till alla idrottslärare där ute.

Vänta inte på den svenska översättningen (om det kommer någon) utan införskaffa Innebandy idag, bara bilderna är värt priset!