Tomas Peterson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö univeritet
Min mycket gode vän och vår kollega Mats Franzén har plötsligt lämnat oss, 77 år gammal. Alldeles, alldeles för tidigt. Jag vet i grunden inte vad jag skall säga. Men vi lärde känna varandra som nydisputerade i början av 1980-talet, han som urbansociolog i Uppsala och jag som politisk sociolog i Lund. Han arbetade sedan i många år på Byggforskningsinstitutet i Gävle, själv kom jag så småningom till Malmö. Men vi har umgåtts både socialt, och det inkluderar även hans livskamrat Agneta, och yrkesmässigt under alla år. Vi har alltid delat politiska värderingar och synen på vad som är rätt och bra i samhället. När det gäller fotbollssympatier har vi däremot aldrig varit ense, och det var verkligen inte att förvänta sig. Men när Klöbben och Bajen spelade oavgjort brukade vi lyckönska varandra till den orättvist erhållna poängen. Annars fick tystnaden tala, tills nästa gång. När de låg i olika divisioner kunde vi vara mer generösa.
Mats är mest känd genom sin urbanforskning, från avhandlingen Grannskap och stadsplanering: om stat och byggande i efterkrigstidens Sverige (tillsammans med Eva Sandstedt), till Stockholmsstudierna Centrala Katarina mellan depression och världskrig och Den folkliga staden: Söderkvarter i Stockholm mellan krigen. Hans sista stora verk, som han inte hann färdigställa, handlar om Gubbängen, där många av söderkvarterens barn så småningom hamnade. Denna bok kommer nu att bli utgiven postumt, ännu en av livets grymma orättvisor.
Men för idrottsforum.orgs läsare är Mats också idrottsforskare. Uppväxt på Söders höjder fick han både den dialekt som jag lärt mig förknippa mer med Mats än med någon annan, och det fotbollsintresse som oundvikligen hör till när man kommer därifrån. Vårt gemensamma fotbollsintresse ledde till att vi tillsammans med historikern Peter Billing 1999 skrev en bok om svensk fotbolls professionalisering genom att jämföra Malmö FF och Hammarby IF som ”loket och sladdvagnen” i processen.
När jag fick möjlighet att bygga upp en longitudinell studie om årgång 1984 inom svensk fotboll – De avgörande åren (1997–2011) – var Mats den förste jag tillfrågade om att vara med. Det blev vi två som sedan avrapporterade projektet via ett antal konferenstexter, vilket under ett årtionde förde oss runt Norden och Europa på sociologikonferenser där vi höll i den idrottssociologiska avdelningen – Helsingfors, Reykjavik, Köpenhamn, Tammerfors, Murcia, Torun, Glasgow. För övrigt publicerade vi aldrig våra texter, främst eftersom man ju på den tiden skrev böcker i stället. Vår enda större gemensamma publikation blev en FoU-rapport för Riksidrottsförbundet från 1984, Varför lämnar ungdomar föreningsidrott? Projektets sluttext, boken Talangutveckling eller talangavveckling? från 2011, är Mats verk lika mycket som mitt, även om jag står som ensam författare. Han förklarade för mig diskrimineringsindex, oddskvoter och Blaise Pascals påverkan på Bourdieu med samma lätta och tålmodiga självklarhet.
I gränslandet mellan idrott och andra subkulturella samhällsyttringar rörde han sig obesvärat – Sporten, ungdomen och folkhemmets begynnelse, Fart och fläkt: Ungdom, sport och modernitetens ambivalenser och Gren och stil, eller sport som ungdomskultur samt Ölkaféet och det folkliga drickandet, Våldet och staden och Entreprenörsurbanismen och det offentliga rummets värde. Han var principiellt kritisk till den anglosaxiska språktraditionens neokoloniala konsekvenser – han brukade påpeka att ingen med engelska som modersmål borde få hävda att hen publicerar sig internationellt – och jag känner ingen annan som regelbundet läste både Frankfurter Allgemeine Zeitung och Süddeutsche Zeitung.
Hans insatser på det idrottsvetenskapliga fältet innefattar också en mängd uppdrag som opponent, betygsnämndsledamot, medlem av tjänsteförslagskommittéer och utvärderare. Och idrottsforum.orgs redaktör kunde alltid förlita sig på honom när det gällde recensioner. Det finns över ett tjog publicerade från forumets första dagar och fram tills i år, gällande exempelvis Sporting Dystopias: The making and meanings of urban sports culture; Sport Policy: A Comparative Analysis of Stability and Change; Image, Power and Space: Studies in Consumption and Identity; The Politics of Sport: Community, Mobility, Identity; The Body and Everyday Life; Sport and Social Mobility: Crossing Boundaries. Men lika ledigt skrev han om Authentischer Sport – inszenierte Politik: Zum Verhältnis von Mediensport, Symbolischer Politik und Populismus in Österreich och Das Leben in 90 Minuten: Eine Philosophie des Fussballs.
Mats sista, som det nu visar sig bli, idrottsrelaterade text är hans analys av de svenska idrottssociologiska avhandlingarnai Samhällsidrotten och idrottssamhället. Där finns mycket av vad som har karakteriserat hans bidrag till forskningen. Omsorgsfull och krävande, precis men generös, och med den kunskapsbredd som gör honom till den mest bildade människa jag har känt och någonsin kommer att känna. Men mest av allt har Mats varit en livslång vän, som jag aldrig mer kommer att tala med, men väl tänka på och minnas med värme.
Copyright © Tomas Peterson 2025
