Tommy Lundberg
Docent i fysiologi, Karolinska Institutet
Den senaste tiden har några svenska fotbollsklubbar uppmärksammats för att ha implementerat mer strukturerade/professionaliserade talangutvecklingssystem och sänkt åldern för selektering till akademier och elitverksamhet. Denna utveckling har mötts av kritik från forskarhåll, där man menat att tidiga och strukturerade talangsystem kan vara kontraproduktiva för långsiktig idrottslig utveckling. I denna artikel ämnar jag sammanfatta det aktuella forskningsläget och belysa de centrala argumenten som förklarar varför forskare är kritiska.
En fundamental problematik inom talangidentifiering är avsaknaden av säkra markörer som kan förutspå framtida framgång.[1] Ett uppenbart problem med tidiga selektioner är att de accentuerar etablerade effekter som den relativa ålderseffekten och relativa mognadseffekten. Relativa ålderseffekten innebär en snedfördelning mot spelare födda tidigt på året. Relativa mognadseffekten innebär en snedfördelning mot tidig biologisk mognad. Pojkar som kommer tidigt in i puberteten får en fördel när det gäller kroppsstorlek, styrka och fysik.[2] Detta leder till prestationsfördelar även på planen. Endast 5% av alla spelare i t.ex. U15-akademier i England är sent fysiskt mogna enligt de mest etablerade metoderna som finns för att utvärdera kroppslig mognad.[3]
Problemet är att varken ditt födelsedatum eller din mognadstiming säger någonting om din potential att bli framgångsrik idrottare som vuxen. Alla blir fullvuxna till slut. Vi undersökte nyligen vilka som nått NHL från ishockeygymnasierna de senaste 20 åren.[4] Det visade sig att det var en övervikt mot spelare som vid ettan i gymnasiet var senare i sin mognad än genomsnittet. Detta trots att det förelåg en tydlig snedfördelning mot tidig mognad när vi i stället tittade på uttagningar till det första juniorlandslaget (Team 16). Liknande fynd har gjorts kopplat till relativa ålderseffekten i NHL. De som är födda under det sista kvartalet gör fler poäng och har högre löner i genomsnitt än de som är födda under det första kvartalet.[5]
Forskarna konstaterade i sin diskussion det problematiska i att talangval vanligtvis börjar kring puberteten eller ännu yngre, dvs i en ålder där ungdomsprestation inte korrelerar med senare seniorprestation.
Den rådande selektionsmodellen, där urval primärt baseras på nuvarande prestation, uppvisar mycket svag koppling till långsiktig utveckling eller framtida seniorframgång. En metaanalys omfattande över 13 000 idrottare (från 2006 till 2021) visade att juniorprestation har begränsat prediktivt värde för senare seniorframgång.[6] Denna observation var robust över olika idrotter, kön och geografiska lägen. Korrelationen försvagades ju yngre utövaren var vid undersökningstillfället. Forskarna konstaterade i sin diskussion det problematiska i att talangval vanligtvis börjar kring puberteten eller ännu yngre, dvs i en ålder där ungdomsprestation inte korrelerar med senare seniorprestation.
En systematisk översikt av 29 studier (mellan 2009–2022; 68% av idrottarna kom från lagsporter) påvisade ett omvänt förhållande mellan tidig ingång i strukturerade talangprogram och senare elitframgång.[7] Särskilt noterbart var att idrottare som nådde längst som vuxna hade inträtt senare i dessa strukturerade program jämfört med utövare som endast nådde juniorframgång. Forskarna drog därför slutsatsen att tidigt engagemang i dessa system är positivt korrelerat med juniorprestation men negativt korrelerat med långsiktig seniorprestation.
En annan studie från 2023 undersökte överlappningen mellan idrottare som är framgångsrika som junior respektive senior.[8] Man fann att:
-
- 89% av framgångsrika junioridrottare (U17/U18) når inte internationell seniornivå
- 82% av internationellt framgångsrika senioridrottare saknade motsvarande framgång i U17/U18 juniorålder
- Endast 7% överlapp noteras mellan framgångsrika junior- och senioridrottare på internationell nivå.
Forskarna menade att resultaten ifrågasätter synen på idrottslig begåvning och expertis, samt rådande selektionsmetoder och talangfrämjande program.
En tysk studie tittade på vad som skiljde mellan spelare som uppnått internationell nivå (A-landslaget) jämfört med nationell elit (Bundesliga) på damsidan.[9] A-landslagsspelare hade fram till 18 års ålder samlat på sig mindre total fotbollsträning, men mer kamratledd fotboll och tränarledd träning i andra sporter jämfört med de som endast nådde Bundesliga.
I en översiktsstudie från 2022 tittade man på vad som förutspår junior- vs. seniorframgång.[10] Sammanställning inkluderade totalt 71 olika studier med över 9000 idrottare, där 67 % var från mer komplexa sporter som benämns ”spelsporter” (till exempel basket, fotboll och tennis).
Man fann att världsklassidrottare på seniornivå kännetecknas av:
-
- Mer diversifierad idrottslig aktivitet under uppväxten
- Senare specialisering inom huvudidrotten
- Mindre idrottsspecifik träning i ung ålder
- Långsammare initial progressionstakt
Detta stod i kontrast till framgångsrika junioridrottare, som oftare uppvisar tidig specialisering och omfattande idrottsspecifik träning. Forskarna diskuterade att överdriven specialiserad träning i barndomsåren kan hämma långsiktig utveckling genom att öka risken för till exempel överbelastningsskador, idrottslig utbrändhet, dålig matchning mellan den enskilde idrottaren och dennes idrottsval, samt begränsa träningens gynnsamhet på längre sikt.
En annan mycket liknande studie som inkluderade data från 51 internationella studier (57 % av idrottarna var från lagsporter) kom fram till samma sak.[11] Vuxna världsklassidrottare ägnade sig mer åt multisportträning i barndomen, började senare med sin huvudsport, tränade mindre huvudidrott och gjorde till en början långsammare framsteg än idrottare som nåde nationell men inte internationell klass.
En särskilt betydelsefull forskningsgenomgång initierades av brittiska UK Sports, där världens ledande forskare inom området ombads sammanställa evidensläget kring vad som krävs för att utveckla idrottslig excellens på internationell nivå.[12] Genomgången, som omfattade hundratals studier, resulterade i flera slutsatser:
-
- Genetiska faktorer kan påverka utvecklingen av idrottspotential – men det finns inga genetiska markörer som kan användas för att förutspå framtida prestation. Detta understryker vikten av att behålla all potentiell genetisk talang i systemet så länge som möjligt.
Superelitidrottare uppvisar också särskilda psykologiska kännetecken:
-
- Samvetsgrannhet
- Optimism
- Hoppfullhet
- Perfektionism
Gällande kontextuella faktorer konstaterade man att mindre och medelstora samhällen ofta erbjuder de mest gynnsamma utvecklingsmiljöerna. Stödjande familjer, tränare och nätverk är också viktigt och kännetecknar de som når längst. Återigen lyfte man också fram att tidig framgång är en dålig markör för senare excellens.
Det börjar bli dags att fråga sig hur det kan komma sig att multiidrottsbakgrund är så pass kopplat till senare framgång. En rimlig men outforskad förklaring är att de som har stor genetisk potential för idrott också naturligt vill prova på många olika idrotter. Flera studier belyser dock specifikt kopplingen mellan multiidrott och förmågan till inlärning och utveckling i ett senare skede under ungdomsåren, vilket måste ses som mycket intressant ur ett talangutvecklingsperspektiv.
Även dessa resultat stödjer devisen om att möjliggöra brett idrottsdeltagande i ung ålder, inte forcera tidig specialisering, värdesätta varierad och mindre organiserad spontanidrott, samt skapa utvecklingsmiljöer som stödjer långsiktig utveckling.
En undersökning[13] med 100 ungdomsfotbollsspelare (medelålder 12 år) som utvärderades av 14 tränare visade att:
-
- Bättre inlärning korrelerade positivt med tidigare multisportengagemang
- Ingen korrelation förelåg mellan inlärning och mängden tidigare fotbollsspecifik träning
Resultaten indikerade alltså en fördröjd men positiv effekt av tidig multisportbakgrund på senare fotbollsutveckling.
En longitudinell studie[14] av tyska ungdomsspelare i åldern 11–13 år, baserad på videoanalys av 5-mot-5-spel, påvisade att spelare med stark utveckling i matchspel över 24 månader hade mer omfattande:
-
- Icke-organiserad fotbollslek
- Organiserad träning i andra idrotter utöver huvudidrotten
Mängden organiserad fotbollsträning visade ingen korrelation med utvecklingstakten.
En analys av experter jämfört med icke-experter[15] (baserat på beslutsfattande i lagbollsidrotter) visade att:
-
- Från 12 års ålder ackumulerade experterna mer idrottsspecifik träning
- Cirka 4000 timmars koncentrerad idrottsspecifik träning över en period på 13 år krävdes för att nå expertnivå
- Ett negativt samband observerades mellan antalet tidigare idrottsaktiviteter och träningsvolym som behövdes för att nå expertnivå
- Ju fler tidigare idrottsaktiviteter, desto mindre tid krävdes för att nå internationell standard
Även dessa resultat stödjer devisen om att möjliggöra brett idrottsdeltagande i ung ålder, inte forcera tidig specialisering, värdesätta varierad och mindre organiserad spontanidrott, samt skapa utvecklingsmiljöer som stödjer långsiktig utveckling.
Strukturerade talangsystem och/eller tidig specialisering i ung ålder medför även potentiella risker som har lyfts fram i forskning (även om alla inte är helt fastslagna):
Baserat på det aktuella forskningsläget rekommenderas därför generellt en bred deltagarbas över längre tid (så många som möjligt, så länge som möjligt), samt främjande och möjliggörande av multiidrottande under barndom och tidig ungdom. Det bör därför finnas flexibla utvecklingsvägar som möjliggör för senare utveckling och senare inträden i mer strukturerade program i elitmiljö. Det är nämligen ganska uppenbart att system som innebär tidig selektion och mycket träning i huvudsporten inte kommer att locka till sig de med allra störst genetisk potential att nå långt i idrotten. De idrottarna som når längst tenderar i stället att vilja prova flera olika sporter i barndomen och visar ofta långsammare initiala framsteg. Om vi organiserar bort möjligheten att komma till elitmiljöer senare, i åldrar där mer strukturerad träning både gällande kvalitet och kvantitet verkligen behövs, kommer det sannolikt att leda till sämre kvalitet på de elitspelare vi får fram.
Ett problem i dagens struktur av elitspelarvägar, som är på gränsen till överorganiserade, är att det har skapats någon form av upplevd motsättning mellan bredd och elit. I linje med vad som presenterats i denna artikel är dock bredden en förutsättning för att skapa världsklassidrottare. Och eliten skapar intresse, ekonomi och förebilder som gynnar det breda deltagandet. De två riktningar, bredd och elit, bör alltså kunna samexistera utan problem och behöver inte ställas mot varandra.
För att få så många som möjligt engagerade och stanna kvar i idrotten behöver vi också lyssna på vad barnen själva säger. Barn och ungdomar rapporterar att de idrottar för att det är roligt, och slutar idrotta när de inte upplever det som roligt längre. Centrala drivkrafter för varför man är i idrotten och varför det upplevs som roligt rimmar väl med erkända motivationsfaktorer[20]: att känna sig kompetent och att man utvecklas, att känna samhörighet och känsla av autonomi och självbestämmande, samt positiv coaching och ledarskap. Dessa faktorer gäller oavsett ålder och ambitionsnivå under ungdomsåren. Inte heller här finns alltså någon orsak att ställa bredden och eliten mot varandra.
Som avslutning bör jag såklart koppla tillbaka till artikelns ursprungliga frågeställning, varför forskare är så tveksamma till tidiga och strukturerade talangutvecklingssystem inom idrotten. Svaret är att den bästa tillgängliga kunskapen säger oss att de inte är nödvändiga, eller kanske till och med kontraproduktiva, för att skapa världsklassidrottare i våra största och mest populära bollidrotter. De medför få uppenbara fördelar men ett flertal potentiella nackdelar. Devisen ”så många som möjligt så länge som möjligt” under barndomsåren verkar vara det tillvägagångssätt som leder till bäst resursutnyttjande samtidigt som det har potential att stimulera både långsiktig utveckling och framtida världsklassprestation. Självfallet behöver våra framtida stjärnor, för att lyckas nå hela vägen, så småningom ingå i mer strukturerade och resurskrävande miljöer med stor träningsmängd och hög kvalitet. Men det finns inte mycket som tyder på att det behöver ske i barnaåldern.
Copyright © Tommy Lundberg 2024
[1] Johnston K, Wattie N, Schorer J, Baker J. Talent Identification in Sport: A Systematic Review. Sports Med Auckl NZ. 2018 Jan;48(1):97–109.
[2] Malina RM, Eisenmann JC, Cumming SP, Ribeiro B, Aroso J. Maturity-associated variation in the growth and functional capacities of youth football (soccer) players 13-15 years. Eur J Appl Physiol. 2004.
[3] Johnson A, Farooq A, Whiteley R. Skeletal maturation status is more strongly associated with academy selection than birth quarter. Sci Med Footb. 2017.
[4] Niklasson E, Lindholm O, Rietz M, Lind J, Johnson D, Lundberg TR. Who Reaches the NHL? A 20-Year Retrospective Analysis of Junior and Adult Ice Hockey Success in Relation to Biological Maturation in Male Swedish Players. Sports Med Auckl NZ. 2024 May;54(5):1317–26.
[5] Fumarco L, Gibbs BG, Jarvis JA, Rossi G. The relative age effect reversal among the National Hockey League elite. PloS One. 2017;12(8):e0182827.
[6] Barth M, Güllich A, Macnamara BN, Hambrick DZ. Quantifying the Extent to Which Junior Performance Predicts Senior Performance in Olympic Sports: A Systematic Review and Meta-analysis. Sports Med Auckl NZ. 2024 Jan;54(1):95–104.
[7] Güllich A, Barth M. Effects of Early Talent Promotion on Junior and Senior Performance: A Systematic Review and Meta-Analysis. Sports Med Auckl NZ. 2024 Mar;54(3):697–710.
[8] Güllich A, Barth M, Macnamara BN, Hambrick DZ. Quantifying the Extent to Which Successful Juniors and Successful Seniors are Two Disparate Populations: A Systematic Review and Synthesis of Findings. Sports Med Auckl NZ. 2023 Jun;53(6):1201–17.
[9] Güllich A. “Macro-structure” of developmental participation histories and “micro-structure” of practice of German female world-class and national-class football players. J Sports Sci. 2019 Jun;37(12):1347–55.
[10] Predictors of Junior Versus Senior Elite Performance are Opposite: A Systematic Review and Meta-Analysis of Participation Patterns – PubMed [Internet]. [cited 2024 Nov 13]. Available from: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35038142/.
[11] Güllich A, Macnamara BN, Hambrick DZ. What Makes a Champion? Early Multidisciplinary Practice, Not Early Specialization, Predicts World-Class Performance. Perspect Psychol Sci J Assoc Psychol Sci. 2022 Jan;17(1):6–29.
[12] Rees T, Hardy L, Güllich A, Abernethy B, Côté J, Woodman T, et al. The Great British Medalists Project: A Review of Current Knowledge on the Development of the World’s Best Sporting Talent. Sports Med Auckl NZ. 2016 Aug;46(8):1041–58.
[13] Coach-assessed skill learning progress of youth soccer players correlates with earlier childhood practice in other sports – Arne Güllich, Robin Cronauer, Johannes Diehl, Luca Gard, Christopher Miller, 2020 [Internet]. [cited 2024 Nov 13]. Available from: https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/1747954120912351
[14] Güllich A, Kovar P, Zart S, Reimann A. Sport activities differentiating match-play improvement in elite youth footballers – a 2-year longitudinal study. J Sports Sci. 2017 Feb;35(3):207–15.
[15] Baker J, Côté J, Abernethy B. Sport-Specific Practice and the Development of Expert Decision-Making in Team Ball Sports. J Appl Sport Psychol. 2003 Jan 1;15(1):12–25.
[16] DiFiori JP, Benjamin HJ, Brenner JS, Gregory A, Jayanthi N, Landry GL, et al. Overuse injuries and burnout in youth sports: a position statement from the American Medical Society for Sports Medicine. Br J Sports Med. 2014 Feb 1;48(4):287–8. See also Vaughan J, Mallett CJ, Potrac P, Woods C, O’Sullivan M, Davids K. Social and Cultural Constraints on Football Player Development in Stockholm: Influencing Skill, Learning, and Wellbeing. Front Sports Act Living. 2022;4:832111.
[17] Puzzitiello RN, Rizzo CF, Garvey KD, Matzkin EG, Salzler MJ. Early sports specialisation and the incidence of lower extremity injuries in youth athletes: current concepts. J ISAKOS Jt Disord Orthop Sports Med. 2021 Nov;6(6):339–43.
[18] Full article: ‘You’ve not made the grade, son’: de‐selection and identity disruption in elite level youth football [Internet]. [cited 2024 Nov 13]. Available from: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14660970802601613.
[19] Mosher A, Till K, Fraser-Thomas J, Baker J. Revisiting Early Sport Specialization: What’s the Problem? Sports Health. 2021 Oct 15;14(1):13.
[20] EBSCOhost | 85448465 | Why do children take part in, and remain involved in sport? A literature review and discussion of implications for sports coaches. [Internet]. [cited 2024 Nov 14]. Available from: https://openurl.ebsco.com/EPDB%3Agcd%3A10%3A22709066/detailv2?sid=ebsco%3Aplink%3Ascholar&id=ebsco%3Agcd%3A85448465&crl=c&link_origin=www.google.com
