Nedan följer utdrag från en intervju med Sveriges utbildningsminister i Aktuellt den 24/3-14:
”[…] skolan behöver bli mer resultatfokuserad. Ja. Vi måste lyfta resultaten i den svenska skolan. Vi ligger nu på 38:de plats i PISA i världen och det är alldeles för lågt och det är en utförslöpare som har pågått i 25 år och den här 30-åriga experimentet sen 1980 när den svenska skolan i princip har varit betygsbefriad, grundskolan har varit betygsbefriat. Det har misslyckats [ohörbart, blir avbruten]
– Men varför tar du plötsligt till det här, nu?
Ja, det är ju inte plötsligt, vi började ju flytta ner betygen till årskurs 6 redan för några år sedan och nu vill vi ta ett steg till. Ja de, skolan blir mer resultatfokuserad. Jag delar ju dom som säger att har man betyg i sig lyfter ju inte resultaten. Betyg är ju bara ett sätt att registrera resultat. Men om man registrerar resultaten och fokuserar på resultat så blir det lättare att i nästa steg sen sätta in de åtgärder som behövs för att höja resultaten och det är ju hela idén.”
Sverige tävlar med sina 15-åringar om vilket land som får bäst provresultat. Tävlingsarrangör är OECD, vars syfte är att utveckla ekonomiskt samarbete och utveckling. Det går allt sämre för Sveriges barn i denna tävling. Hur ska nationen kunna hävda sig bättre?
Det föreskrivna receptet för positiv bekräftelse av OECD tycks bestå av tidigare specialisering (att tidigare öva mer på specifika färdigheter), fler tävlingar (fler betyg) och mindre utrymme för föreningsfostran i form av att lära sig uppskatta varandra utan prestation i åtanke och att få lov att vara barn som inte alltid presterar – det vill säga samma medicin som ideella outbildade ledare kan lyfta fram inom föreningsidrotten för att formera det bästa laget för säsongen.
Alla ska mogna i samma takt och på samma sätt. Var finns det utrymme att vara människa, att vara barn?
Barn kan inte sluta skolan, så som de kan sluta med en idrott när de av någon anledning tröttnar och inte längre tycker det är roligt. Barn måste således disciplineras mer så att Sverige står sig bättre i den internationella konkurrensen i denna tävling. Normaliseringen blir starkare.
Hoppet står till att barn trots allt är oförutsägbara och att det någonstans för dem finns möjlighet att upptäcka passion för lärande, odla kreativitet och förstå att livet faktiskt kan vara vackert – aspekter som inte mäts i PISA utan som antagligen räknas som flummigt bakgrundsbrus eller till och med felaktiga svar.
Se/läs mer:
Aktuellt 24/3 2014 (20:02 – 20:48)
Sjøberg, S (2014): Hva PISA måler – og ikke måler (http://www.skolaochsamhalle.se)
Sjøberg, S (2014): OECD/PISA – ”governing by numbers”
(http://www.skolaochsamhalle.se)
