Äntligen har Melodifestivalen kommit till Helsingborg! Le Spectacle Suedois par excellence, oui, oui, oui: douce points!
Hela staden är skrudad i regnbågens alla färger och gamla statyer föreställande härförare är tokiga, brokiga i neonfärgade gerilla knitting-kreationer, plymer, boor, och allsköns lullull.
Varför är det först nu den grandiosa förlustelsen kommer till oss? Jo, vi fick en arena till slut. Den är en viktig del av det stolta eventkonceptet ”Arenastaden” som juridiskt, ekonomiskt och organisatoriskt omfattar alla kulturinstitutioner som staden sponsrar: Sofiero, Fredriksdal, Stadsteatern, Konserthuset.
Just de två senare, de förmodat mest finkulturella av dessa inrättningar, får så i dagarna agera reklampelare för le grand ”Andra chansen” som tävlingen nu hamnat vid, d.v.s. tillfället när de som kom 3 och 4 i de föregående 4 delfinalerna gör upp om fyra platser till i finalen.
Arenaboomen i Sverige under 2000-talet kanske inte främst ska förklaras med det ökade intresset för sport utan med Melodifestivalen.
Från 1959 till 2001 avgjordes Melodifestivalen i någon av rikets tre största städer: Stockholm, Göteborg eller Malmö. Men när det nya formatet med fyra deltävlingar samt en andra chans innan finalen infördes fick landets alla försmådda småsyskon komma in i leken.
De mest slående exemplen på denna trend av melodifestivalshuserande provinsiella arenabyggen på 200o-talet är som följer: Saab Center (tidigare Cloetta Center) i Linköping, Ejendals/Tegera Arena i Leksand, Telenor Arena Karlskrona (tidigare Vodafone Arena Rosenholm), Fjällräven Center (Tidigare Swedbank arena) i Örnsköldsvik, Peab Arena i Nyköping, ABB Arena Syd i Västerås, Göransson Arena i Sandviken, Conventum Arena i Örebro, Vida Arena i Växjö, Sparbanken Lidköping Arena, Östersunds Arena och så slutligen Helsingborg Arena.
Så fort en arena har invigts så drar karnevalståget in (med en eventuell fördröjning på ett eller två år). Och självklart har detta med city-marketing att göra. Lite lagom wild and crazy och drag under galoscherna; en ambulerande tjänstemannakarneval med en svärm löst knutna slipsar uppflyttade från halsen till pannan som segerkransar. Kommunslogans som slöjdas i neon, i realtid.
Och då återstår bara frågan om hur väl Helsingborgs nya slogan, ”Staden för dig som vill något” (att jämföra med den majestätiska ”Här börjar kontinenten”), rimmar med att man fick vara värd för just Andra Chansen. Är det månne stadens sätt att säga att även de som inte är så försigkomna kan få vara med? Hoppas det…
