Det sägs att Woody Allen på senare år fått lyfta inte så ringa dusörer från diverse världsstäders marknadsföringsbudgetar. Barcelona, Paris och San Francisco är några. Stockholm sägs ligga på vänt. Överenskommelsen mellan denne koleriske, bredskalmade legosoldatsregissör och hans tillfälliga vär(l)dstad är att han ska låta ett engagerande drama, gärna i medelklassmiljö, äga rum i den ifrågavarande stadens mest sceniska miljöer.
Allen har ännu inte varit i Brasilien. Det har Blue Sky Studios. Denna animationsfirma, som en gång bröt sig ut från Disney, ligger bakom en rad framgångsrika familjefilmer på 2000-talet. Inte minst har filmen Rio (2011), som handlar om en hoper svärmiska turturduvors kuttrasju i just bildsköna Brasilien, rönt stora framgångar världen över (7/10 i betyg på Imdb).
Sommarens fotbolls-VM inleddes igår i Sao Paulo i en drabbning mellan Brasilien och Kroatien. I samband med uppstarten inför matchen släpptes tre duvor i en symbolisk uppstigning för världsfred. Dessa trenne arma fjäderfän kryssade vilset kring det mäktiga stadion lite längre och lite mer slumpmässigt än vad bildproducenterna hade räknat med, men skingrades ändå lagom till avspark. Fotbolls-VM i Brasilien är intressant ur en mängd perspektiv. Det kanske minst väntade av dessa, och från idrottsvetenskapligt synvinkel möjligtvis minst utforskade, är det typografiska. Bilden ovan vittnar om att värdlandet i vår samtid ska ses som en färgstark, lekfull och sorglös storhet. Månne skall detta minna om eviggröna brasilianska troper som ”o jogo bonito” (det vackra spelet), capoeiran, samban och stranden. Likheten med nämnda film behöver bara dårar övertygas om.
Sambafotbollen är nog en av de mest slitna klyschorna i sportens värld, men att den skulle betinga ett naivt typsnitt i typografisk översättning följer inte naturligt. I jämförelse med dagens glättiga kavalkad ter sig formspråket från förra gången det var tid för de ädlaste bland gentlemän att koras i det gröna fältets schack, i just detta land år 1950, betydligt mer anspråkslöst.
Frågan är då om vårt bevingade tema äger giltighet. Finns det en koppling mellan denna oskyldiga familjefilm och världens största spektakel för en enskild idrott? Är det kanske bara en slump att uppföljaren Rio 2 hade premiär just i år? Den något konspiratoriskt orienterade frågeställning som följer härav lyder alltså: Har vi här att göra med nästa generations syntetiserade, konglomererande och amalgamerande ”place marketing” att göra? Har Brasilien förutom sin massiva lobbyverksamhet, som låg bakom FIFAs beslut att låta spelen gå av stapeln just i Barry Manilows dekadenta barfotaparadis, dessutom pytsat den amerikanska nöjesindustrin som en förtäckt form av marknadsföring?
Hardcore-typografer (eller Dan Brown-epigoner som en själv) skulle kunna driva tesen i en delvis annan riktning genom en simpel teckenexercis: RIO 2 omvänt blir 2OIR. Och vänder man på R får man den kyrilliska bokstaven я. 2OIя påminner om ett visst år som pågår i d e t t a nu: 2014!! Det ryska spåret bekräftas — inte så mycket av det faktum att Woody Allens pappa hade ryskt ursprung (Delchteva, 1999:11) som — av att årets andra megalomana och paupercida megasportevenemang, OS i Sotji, ägde rum just i Ryssland.
Med lite progressiv bok(stavs)föring kan vi alltså se att сочи inte alls är långt från det nådens år vi har nu: 2014
Men hur kan detta komma sig? Vad är så speciellt med detta år? Är det ett sammanträffande? Eller ligger berått reptilblod bakom dessa tillsynes skilda och aningslösa kampanjer?
Hardcoretypografens/Danbrownianens förklaring är att Sotji, med en sista desperat taktik för att lyckas med det bevisligen omöjliga uppdraget att positivt ladda en plats genom fläskig sporttävling, valde ut — likt destinationsutvecklarna i Rio — det år berörda spel skulle äga rum v ä l d i g t noggrant. Kanske Brasiliens försök med barnfilmsreklam var än mer mångförslaget än Putins ganska uppenbara.
Den nya strategin, som jag kallar locitemporal projektion, är alltså inte att en plats ska förknippas med den positiva energi som en glättig tävling påstås ge upphov till (det vet ju alla kallhamrade idrottspromoters att sådana anspråk bara resulterar i smarta morgonsoffetyckares upprepande av att idrott och politik är ”oupplösligt sammanflätade” eller något), utan att en plats subliminalt skall förknippas med en specifik tidpunkt (som ju är gemensam för så många fler än de som till äventyrs är intresserade av idrott). Listigt värre.
Over and out, from Rio-Kalle with love.
Du kunde också fått in vinjetten i det här resonemanget på något sätt:
Verkligen!