Motion, idrott, sport eller bara trädgårdsarbete?

Semestern är ett bra tillfälle till att ta hand om sitt boende. Mitt hus är från slutet av 1800-talet och på tomten står också en lada. Jag måste erkänna att underhållet är eftersatt. Varje år när jag en förhoppning om att detta ska åtgärdas, varje år tvingas jag inse att betydligt mer behöver göras. I år har halva ladan blivit ommålad. För egen del har jag skrapat, borstat, slipat och målat. Underarmarna är dekorerade med blåmärken efter att ha hängt på stegen och försökt nå takstolarna med färg. Tyvärr blev det inget flow. Träningsvärken känns akut, till och med i fingrarna.

Tomten angränsar till en våtmark, och kanske är det inte då så konstigt att trädgårdsarbetet är en ständig kamp som jag bara kan förlora. Osportsligt av moder natur kan jag tycka. Men skam den som ger sig. I år inhandlade jag en röjsåg. Riktigt manligt, om jag har förstått saken rätt. Och det visade sig vara en manlig historia – jag kan inte starta den.

röjsåg

Först misstänkte jag att den inte fungerade, men efter att kontrollerat med min vän bonden – som har mycket större underarmar än jag – så förstår jag att problemet är mitt. Nu funderar jag över vad som krävs för att ha den ”rätta knycken”. Hur ska man dra för att få hög effektutveckling och låga energiförluster? Kan det vara så att min ”idrottsliga karriär” som simmare ligger mig i fatet? Jag ”kraftsamlar” hellre utifrån axeln än armbågen. Kanske borde jag i vinter träna upp explosiviteten i underarmarna på gym för att nästa år själv klara av att starta röjsågen (utan att be någon man om hjälp)?

Det borde ju inte bara handla om muskelstyrka, för om det gör det så tror jag att många kvinnor och ett antal män är exkluderade från röjsågande – åtminstone från att få igång dessa maskiner.

Så är då detta arbete att betrakta som motion, idrott, sport eller bara trädgårdsarbete? Eller är det en kvinnokamp?

 

About author
Katarina Schenker is senior lecturer in sport sciences at Linnaeus University in Sweden. Her research interests concern inclusion and exclusion of children and youth in PE, as well as in the state funded Swedish sports movement. Her research pinpoints how and why teachers’ presumptions and teaching logics act excluding for some children and youth. Additionally, she investigates the relationship between sport and social entrepreneurship in the context of the Swedish sport model and Swedish sport policy. Some of her recent publications are «Health(y) Education in Health and Physical Education», Sport, education and society (2016); «The doxa of PETE – Set in stone?», European Physical Education Review (with Larsson & Linnér, 2016); «Teaching physical activity – a matter of health and equality?», Scandinavian Journal of Educational Research (2017); KIOSK – Idrott och socialt entreprenörskap (with Tomas Peterson, Malmö: Bokbox 2015).
1 comment on this postSubmit yours
  1. avatar

    Hej

    jag har röjt ungskog sedan 1980-talet då jag ärvde en röjsåg (och skog) efter min pappa (skogsarbetare) som dog. Denna Jonsered 54 (eller om det är 45, kommer ej ihåg) använder jag än idag. Jag brukar röja ungskog 2-3 dagar totalt per år, max tre tankningar (ca 3-4 timmar). Då är jag oftast rätt trött, mest i axlarna.
    När det gäller startandet av denna Jonsered så har jag varit arg många gånger. Den vill nämligen, precis som alla andra maskiner, inte alltid starta. Och när man står i skogen, omgiven av mygg, flugor och knott, kanske också rätt så varmt, så brinner man av mentalt efter 25-30 drag i startsnöret. Extra arg blir man om då snöret också går av, vilket då och då händer, om man måste fram med verktygen, skruva av kåpor, knyta om snöret, och sedan försöka på nytt.
    När sågen jävlas och inte vill starta, ibland har den blivit ”sur” (för mkt bensin), då måste man av med kåpan, lossa tändstiftet och rengöra detta, och sedan ihop med allt igen och försöka på nytt. Tändsiftsjoxet får mig f öv att minnas tonåren med moped, det var ofta som tändstiftet krånglade. Sedan dra i snöret igen…hjälper inte detta så brukar jag ibland lägga sågen åt sidan och gå en sväng i skogen, och sedan försöka på nytt. Ibland funkar denna taktik. Den här typen av krångel, tändning, tändstift, luftfilter etc, åtgärdas bäst av proffs, alltså bör den då och då lämnas in för service.
    Men i ditt fall är det alltså startknycken som synes vara kruxet! En del av detta problem kan vara att om man drar för mycket och länge så blir den just ”sur”, och då hjälper inget ”knyck” i världen.
    Jag brukar sätta vänster fot, med lätt tryck, mot stången som klingan sitter på, för att få mothåll, och sedan dra med kort och snärtig armrörelse, viktigare med kort, speedig rörelse, än lång och kraftfull.
    Men när sågen funkar, klingan är vass och fin, då är sly- och ungskogsröjning bland det mest avkopplande man kan göra en varm semesterdag.

    Jonny

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message