Det europeiska sociologförbundet avhöll sin sjunde konferens i början av september 2005 i den trivsamma staden Toruń i mellersta Polen, en stad med mer än 200 000 invånare, flera bra hotell och många gemytliga serveringar, väl värd ett besök om man har vägarna förbi. Denna gamla Hansastad, som grundades av Tyska orden på 1200-talet, blev polsk i mitten av 1400-talet men kom i samband med Polens delningar ånyo under tyskt/preussiskt styre; dessförinnan hade svenska trupper invaderat staden dels 1656, dels 1703. Den medeltida stadskärnan med stadsmur, Tyska ordens borg och många gamla hus och kyrkor i gotisk stil samt en del välbevarade renässans- och barockhus är trots detta mycket välbevarad, varför Toruń numera återfinns på UNESCO:s världsarvslista. Vetenskapligt sett är staden dock mest bekant för att Nikolaus Kopernikus, som formulerade teorin om att jorden rör sig runt solen, föddes här. Hans närvaro i staden är fortfarande högst påtaglig, t.ex. där han står staty framför stadshuset. Naturligtvis är universitetet, som förresten firar 60-årsjubileum i år, uppkallat efter honom. Det ligger dock inte i centrum utan några kilometer utanför, och där hölls alltså konferensen. Inom ramen för nätverket ”Society and sports” presenterades nio papers under de tre pass som nätverket höll under två dagar. Under det första passet satt jag dessvärre på tåget till Toruń, men nedan redovisar jag de sex paper som lades fram under de två sista passen.

På lördagseftermiddagen den 10 september inleddes det andra passet med att Dominik Antonovicz, som förresten var en av konferensens presstalesmän, berättade om polska speedwayklubbars cyberfans. Som alla speedwayintresserade vet är ju Polen en av de stora speedwaynationerna vid sidan av Sverige. Precis som i Sverige är också speedway en sport som framför allt är populär utanför de stora orterna där speedwayen slipper konkurrens från andra idrotter. I Toruń finns en speedwayklubb, liksom i den närbelägna staden Bydgoszcz, som förmodligen många svenska speedwayfans känner till eftersom den polska nationalarenan för speedway ligger här. (Dessutom kör Andreas Jonsson för Bydgoszcz.) Båda städernas speedwayklubbar tillhör den polska högsta serien – konkurrensen mellan deras supporters är hård. Eftersom speedwayen alltså inte är spridd över hela Polen men speedwayfans finns lite varstans, även utanför de etablerade speedwayorterna, har supportrarna ”i förskingringen” (de som bor på avstånd från sin favoritklubb) funnit ett sätt att bekräfta sin identitet och att kommunicera med andra anhängare genom att bli cyberfans, som har egna hemsidor beroende vilken klubb man håller på. Som fenomen betraktat kan också cyberfansen, enligt Antonovicz, ses som en företeelse sprungen ur varumärkenas ökade betydelse inom idrotten – klubbar med ett starkt varumärke tilltalar fans även utanför klubbens hemort, och då är det viktigt för supportrarna ”i förskingringen” att ha möjlighet att ingå i en gemenskap som cyberfans.

Därefter presenterade jag min rapport om den svenska fotbollens möte med globaliseringen, som tidigare publicerats här på idrottsforum.org, utifrån ett genus- och generationsperspektiv åskådliggjort med en tidsaxel, där årtalen 1990, 1995 och 2001 utgjorde brytpunkter: 1990 för att markera Järnridåns fall, 1995 som årtalet för Sveriges EU-medlemskap och 2001 p.g.a. den 11 september. Åhörarna ställde flera intresserade frågor, t.ex. om herrar och damer tillhörde samma klubbar inom svensk fotboll, hur fotbollen finansieras och om det fanns någon uttalad målsättning om jämställdhet inom svensk fotboll.

Till sist så redogjorde nätverkskoordinatorn Ørnulf Seippel för olika skäl till att norska idrottare lämnar idrottsrörelsen. Liksom i Sverige finns det en tradition i Norge av att idrottare organiserar sig i föreningar för att utöva sin idrott, men med nya aktörer såsom kommersiella träningshallar o.d. är detta inte längre en självklarhet. Enligt Seippel lämnar kvinnor idrottsrörelsen oftare än män, men ju längre kvinnor är aktiva inom idrottsrörelsen, desto mer troligt är det (jämfört med män) att de stannar kvar. De flesta avhoppen sker dels i tonåren, dels när man etablerar sig som vuxen, börjar arbeta, skaffar bostad och familj osv. Lagidrotter drabbas mer av avhopp än individuella idrotter, men glädjande nog fortsätter de flesta som lämnat sin förening ändå att idrotta flera gånger i veckan. De som väljer att lämna sin förening är oftast mindre aktiva i andra föreningssammanhang utanför idrotten än de som stannar kvar, så de som väljer att fortsätta idrotta i föreningsform tycks ha någon slags läggning för föreningsarbete. När det gäller frågan om varför man väljer att lämna den föreningsorganiserade idrotten skiljer Seippel ut fyra principiellt olika orsaker. Först och främst kan man välja att frivilligt lämna föreningen av sportrelaterade orsaker såsom hård konkurrens eller att man inte är nöjd med hur idrottandet fungerade, men man kan också ha blivit tvungen att sluta p.g.a. skador eller att man inte haft råd. Man kan också ha slutat frivilligt p.g.a. andra intressen eller blivit tvungen att sluta när arbete, familj och andra sociala plikter blivit alltför tidskrävande, men det vanligaste skälet till att sluta är faktiskt att man flyttat från orten.

Det sista passet på söndagsförmiddagen den 12 september innehöll också tre presentationer. Först talade Shlomi Reznick från det israeliska Bar Ilan-universitetet om hur tennisidrotten etablerats i Israel, en process som kunde beskrivas närmast som ett möte i form av en kulturkrock mellan europeisk överklassidrott och österländsk folkidrott. Tennisen kom till Israel med judar som tog med sig tennisen och dess västerländska ideal – den ”vita sporten” – när de flyttade till Israel. Detta gjorde tennisen inledningsvis till en överklassport, eftersom den israeliska överklassen under den första generationen efter självständigheten hämtades från dessa kretsar. När sedan det israeliska tennisinstitutet grundades för att göra tennisen till en folksport i Israel kom tennisen att få drag som hämtades från andra folksporter, t.ex. fotbollen, såsom bråkiga spelare, dito åskådare och i förlängningen huliganism. Man skulle kunna likna de här två idealen vid att jämföra t.ex. Sven Davidson och Jan-Eric Lundqvist med John McEnroe och Ilie Nastase. Själv sammanfattade Reznick situationen träffande genom att citera svaret på en fråga som någon ställt i ett västafrikanskt land om vilken religion folk tillhörde i landet: ”80 % är kristna, 20 % är muslimer och 100 % är hedningar.”

Efter detta följde Youra Petrovas redogörelse för franska flickors idrottsvanor utifrån en undersökning hon genomförde 2001 och faktiskt redovisade redan vid den förra europeiska sociologkonferensen för två år sedan. Eftersom idrottsforum.org redan förfogar över en redogörelse från denna konferens hänvisas den intresserade läsaren dit, eftersom hennes framställning här i Toruń inte skilde sig nämnvärt från den föregående.

Den avslutande presentationen, som handlade om ”vänskapsmatchen” i fotboll mellan Frankrike och Algeriet hösten 2001, stod Fabien Beyria för. Som den historiskt välorienterade Idrottsforum-läsaren vet, har ju relationerna mellan Frankrike och Algeriet varit ansträngda i varierande grad alltsedan Algeriet gjorde sig självständigt från Frankrike 1962. Den här matchen syftade väl egentligen till att bilägga dessa spänningar, men kom istället att visa på hur dåligt Frankrike lyckats med att integrera de fransmän av algeriskt ursprung, som kom till Frankrike efter självständigheten, och deras ättlingar. En stor del av de franska åskådarna vid denna match utgjordes nämligen av andra och tredje generationens fransmän med algeriskt påbrå, och dessa visslade ut den franska nationalsången, buade ut alla franska spelare vid spelarpresentationen sånär som på Zidane, vars förfäder ju kom från Algeriet, och intog planen en kvart innan matchens slut. Genom en undersökning med djupintervjuer har Beyria visat på hur komplex identitetsbildningen, det som gör att man identifierar sig med ett lag, som i det här fallet ett landslag, är och att det inte alls är självklart att identifiera sig med ett landslag, i vart fall inte i alla sammanhang, om man i övrigt inte känner sig integrerad i det land som landslaget representerar. Händelsen som sådan visade en helt annan bild av fotbollen som ett uttryck för lyckad integration än vad detta ”regnbågslandslag” framstod som då de blev världsmästare 1998 och Europamästare 2000. Så vem har sagt att idrott inte kan vara ett sätt att uttrycka sig politiskt...

Med 27 forskningsnätverk och 17 andra forskningssammanslutningar var denna konferens om möjligt ännu större än den föregående. Därtill kom olika plenarföreläsningar, bokpresentationer samt de officiella sammanträden som verksamheten inom det europeiska sociologförbundet kräver. Ett trevligt initiativ från konferensarrangörerna var att konferensdeltagarna förutom inlednings- och avslutningsbanketterna blev bjudna på lunch varje dag – kanske nödvändigt med tanke på att konferensen som sagt var ägde rum en bra bit från stadens centrum. Ännu trevligare hade det kunnat vara om man vågat ta ut de kulinariska svängarna lite mer – tyvärr serverades det mestadels en slags ”minsta gemensamma nämnare för mat”, tillräckligt smaklös för att kunna passa vilken deltagare som helst oavsett ens kulinariska bakgrund, men å andra sidan fanns ju de många goda matställena inne i centrum till hands efter varje dag…

Nästa europeiska sociologkonferens äger rum i Glasgow den 3 – 6 september 2007. Med tanke på de kvaliteter som Glasgow har som idrottsstad kan man väl bara hoppas på att uppslutningen av idrottsforskare dit blir ännu större än vad den var hit, så alla intresserade uppmanas härmed att börja förbereda sig för den konferensen!

Programmet

7th Conference of the European Sociological Association
Research Network ’Sport and Society’
Programme of papers

September 10th, Saturday, 9.00 -11.00
Chair: Ørnulf Seippel

Bulgu, Nefise Changing masculinity in university students in Turkey
Feltz, Nina Inquiries on the context of (gendered) bodies and physical activity in public spaces
Franzén, M. & Peterson, T. The democracy-competitiveness dilemma. A dynamic study of Swedish football youth

September 10th, Saturday, 15.00 -17.00
Chair: Nina Feltz

Antonowicz, Dominik Speedway cyber-fans - the sport supporters in the postindustrial society
Eliasson, Annika Swedish Football meets Globalisation
Seippel, Ørnulf Ending Sport

September 11th, Sunday, 9.00 -11.00
Chair: Dominik Antonowicz

Reznik, Shlomi Between West and Middle East Culture Diffusion: The case of Tennis in Israel
Petrova, Youra Girls and sport in France
Beyria, Fabien The football game France-Algeria: an analyses of identities