Tävla tillsammans med Barnkonventionen i fokus


Thomas Westerberg
Fotbollstränare


Erik Andersson
Tävla tillsammans: Vuxenpåverkan inom ungas lagidrottande
202 sidor, hft.
Malmö: Bokförlaget idrottsforum.org 2020 (Malmö Studies in Sport Sciences)
ISBN 978-91-85645-30-5

Erik Andersson är docent i pedagogik vid Örebro universitet, legitimerad lärare samt UEFA A-licensierad fotbollstränare med flera års erfarenhet av föreningsutveckling, tränarutbildning och tränarskap inom barn-, ungdoms- och seniorfotboll för både flickor och pojkar..

Andersson inleder sin bok med att förklara att den är ett resultat av de tankar, känslor och erfarenhet som växt sig allt starkare under hans år som fotbollstränare. Han påpekar att för många verkar match och träning vara två helt skilda företeelser som knappt har med varandra att göra. Matchen inom barn- och ungdomsidrotten borde uppvärderas till ett lärandetillfälle och i större utsträckning behandlas som en del av spelarnas idrottsliga utbildning och inte som en aktivitet helt skild från de värderingar, prioriteringar och sätt att förhålla sig till spelarna som ofta finns under träning. Ledare och föräldrar har här ett stort ansvar för att alla spelare ges stöd att lära sig, utvecklas och växa som individer när de tävlar.

Utöver författarens egna observationer och erfarenheter har han forskat mer systematiskt och vetenskapligt framför allt när det gäller ledares och föräldrars beteenden och handlingar samt även tagit reda på spelarnas upplevelser.

Boken handlar om ledares, föräldrars och domares betydelse i ungas tävlingsidrottande och omfattar nio kapitel som inleds med berättelser och händelser inom fotbollen för att synliggöra dess problematik.

De två första kapitlen handlar om ”matchen som utbildning respektive som rättighet”. Skolan och idrotten är kanske de två viktigaste arenorna för att stärka barn och ungdomar som individer i ett gemensamt hållbart samhällsbygge, men detta motverkas av nuvarande resultatfokusering och selektering. Inom forskningen har det visat sig att majoriteten unga spelare vill att alla får deltaga fullt ut oavsett spelförmåga och respekteras som unika individer. De anser att alla förtjänar samma möjlighet till utveckling och lärande, att få känna glädje, delaktighet och tillhörighet.

Unga idrottare hamnar lätt i en utsatt position där de är beroende av vuxnas välvilja och kunnighet. Risken är då att vi får en barn- och ungdomsidrott som i huvudsak bedrivs utifrån vuxnas perspektiv utan att ta hänsyn till vad de unga idrottsutövarna själva behöver, vill och kan. I boken betonas att alla spelare ska behandlas som unika individer med människovärde oberoende av deras förmåga. Att se individens deltagande i match som en mänsklig rättighet till utbildning är inte bara viktigt för varje spelares idrottsliga lärande och utveckling utan det är också nödvändigt för idrottens fortlevnad och utveckling. Det är tävlingen – leken – som är det viktiga och att alla får lika goda förutsättningar att delta i den. Det vill säga att tävla tillsammans!

Tävlingsidrotten kan om den tar stöd i Barnkonventionen som en form av värdekompass fungera som en god utbildning så länge vuxna och de unga idrottsutövarna respekterar densamma, menar Andersson. Med utgångspunkt från barnrättsperspektivet, att sätta spelarens bästa i främsta rummet och rätten till utbildning, är följande artiklar av stor betydelse för den idrottsliga utbildningen:

    • Fullt och lika människovärde
    • Rätten till liv och utveckling
    • Rätten till delaktighet
    • Rätten att skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada, försumlig behandling eller utnyttjande

Artiklarna utgör bokens utgångspunkt för att förhålla sig till och förstå matchen som en del av den idrottsliga utbildningen i vilket ledare, föräldrar och domare har en avgörande betydelse för hur tävlingen bedrivs och vilka konsekvenser det får för de unga och som framtida vuxna samt för idrottsrörelsen. Det betonas också att det är viktigt att utgå från ett spelarperspektiv i stället för ett vuxenperspektiv där ledare och föräldrar bemöter spelarna med ett öppet förhållningssätt i stället för ett kontrollerande förhållningssätt.

Detta innebär att den föräldraroll som är mest önskvärd är den stöttande föräldern till skillnad från den minst önskade som är den galna fantasten som grälar, beskyller, gapar och stör spelet.

Kapitlet ”Pedagogik och pedagogisk kunnighet” tar upp en minnesregel där pedagogik handlar om de tre U:na som förenklat handlar om utbildning, uppfostran och undervisning. Ledare och föräldrar kan och vet ofta mer än spelarna och med detta följer ett pedagogiskt ansvar. Det medför ett ledarskap som i grunden handlar om att utgå från det som anses önskvärt att uppnå i ett visst sammanhang. Det innebär att stödja individers växande genom kommunikation och delaktighet och på så sätt göra det möjligt för spelarnas lärande. Det är då viktigt med tillit så att individen känner att det ges stöd i utmaningen. Andersson tar även upp begreppet icke-pedagogisk aktivitet som minskar individens lust till fortsatt lärande samt förhindrar, begränsar, försvårar eller snedvrider lärandet, växandet och möjligheten till nya erfarenheter. Exempel på detta skulle kunna vara när spelare blir instruktionsstyrda i detalj under spelet där ledare talar om exakt vad spelaren ska göra samt hur och när. När det gäller ungas tävlingsidrottande hänvisas också till normer och värderingar som finns i de nationella och internationella policydokumenten.

I kapitlen ”Tävling som lek” och ”Tävling som konflikt och gemensam strävan” behandlas att leken är ett sätt för individer att utforska den sociala samvaron, pröva roller, utveckla sina språkliga och kognitiva färdigheter, fantasi och kreativitet. Tävling ska ses en del av spelet och därmed en form av lek. Tävlingen i matchen bör utmärkas av ett frigörande motivationsklimat. Detta innebär att socialt stöd, självbestämmande, processfokus och långsiktighet, utvecklande av färdigheter, samarbete, ansträngning, delaktighet, omsorg och ansvarstagande ska beaktas – med individernas behov och intressen i fokus. Dessutom tas begreppet vinst till varje pris upp, där tävlingsresultat och vinst prioriteras, vilket ofta leder till svårigheter att acceptera misstag, nederlag och förlust. Detta jämförs med begreppet respektfull tävlan, där tävlingsprocessen och strävan att vinna prioriteras men som utmärks av ett frigörande motivationsklimat. Det utmärkande för utbildning som utgår från respektfull tävlan är glädje, lika goda möjligheter att delta, engagemang och respekt för sociala överenskommelser och regler.

I tre av kapitlen fördjupas ledares, föräldrars och domares förhållningssätt i matchen med flera perspektiv som visar vad deras påverkan leder till för spelarna i matchen. Ledares förhållningssätt och vad de faktiskt gör skapar normer som får olika konsekvenser för spelarnas utveckling och här tar Andersson upp fem pedagogiska principer för ledare:

    • Tävling är spelarutbildning för alla
    • Alla får vara med fullt ut oavsett spelförmåga
    • Tålamod och långsiktighet
    • Ömsesidig respekt
    • Gemensam ansträngning och misstag

Inom svensk barn- och ungdomsidrott är ledare ofta även föräldrar och har därför dubbla roller inom verksamheten. För att göra matchen till en del av den idrottsliga utbildningen med barnens rättigheter som grund är det önskvärt att föräldrar har ett positivt förhållningssätt och agerar på ett lugnt, balanserat och relativt konsekvent sätt, ger stöd och beröm till alla och ser matchen i ett helhetsperspektiv, poängterar Andersson. Han påtalar också att när unga spelare tillfrågas om vilket föräldrabeteende de föredrar så önskar de att föräldrar:

    • Berättar när spelaren kämpat väl
    • Applåderar när laget gör något bra
    • Uppmuntrar under spelets gång och efter matchen om laget förlorat
    • Kontrollerar känsloläget och säger bra försök när det sker ett misstag

Detta innebär att den föräldraroll som är mest önskvärd är den stöttande föräldern till skillnad från den minst önskade som är den galna fantasten som grälar, beskyller, gapar och stör spelet.

Domaren har i sin interaktion och kommunikation med ledare, föräldrar och spelare en avgörande betydelse för vilken tävlingsmiljö och utbildningsaktivitet som skapas i matchen. För att domaren ska kunna genomföra sitt uppdrag som matchledare, auktoritet och representant för spelet krävs ett gemensamt ansvarstagande mellan domare, spelare, ledare och föräldrar. I samband med detta presenteras flera pedagogiska principer för ledare, föräldrar och domare för att göra matchen till en del av den idrottsliga spelarutbildningen med barnets rättigheter som grund.

Exempel på några av principerna är:

    • Ledare: främja gott uppförande och spelarnas fokus på spelet
    • Föräldrar: uppmuntra vänskaplighet, lek och gemensamt lärande
    • Domare: skapa gemensam förståelse och uppfostra spelare, ledare och föräldrar

Boken avslutas med kapitlet ”Matchens pedagogik” som sammanfattas i Matchens 3L som består av följande tre pedagogiska principer:

    • Likvärdighet – samma chanser, människovärdighet och trygghet
    • Lek – tävling, glädje och meningsfullhet
    • Lärande – självständighet, individuell och gemensam utveckling

Detta beskrivs mer utförligt i boken och dessutom belyses några framtida utmaningar för att kunna tävla tillsammans, nämligen att förflytta sig – från vuxenperspektiv till ungas perspektiv, från styrning och tillrättavisande till lek och samarbete, samt från matchresultat och vinst till varje pris till utbildningsprocess och respektfull tävlan.

Erik Anderssons bok Tävla tillsammans – vuxenpåverkan inom ungas lagidrottande belyser en problematik som är ständigt aktuell då flertalet av de större lagidrotternas deltagartillfällen minskar utan att idrottsrörelsen agerar tillräckligt kraftfullt. Han belyser även ungas lagidrottande i relation till FN:s Barnkonvention och Riksidrottsförbundets Idrotten vill med utgångspunkt från barnrättsperspektivet. Andersson utgår från lagidrotten fotboll och här kan nämnas att Svenska Fotbollförbundets Fotbollens spela, lek och lär har nu funnits i drygt 35 år med värdegrund, mål och riktlinjer som stämmer väl överens med värderingarna i boken ”Tävla tillsammans”. Problemet är att det inom fotbollen fortfarande är långt mellan ord och handling…

Vi får hoppas att boken bidrar till att påverka lagidrotterna samt barn och ungdomars idrottande till en mer positiv utveckling i framtiden!

Copyright © Thomas Westerberg 2021

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.