Lekande barn, lekande vuxna

David Wästerfors
Sociologiska institutionen, Lunds universitet


Lars H Gustafsson Leka för livet 365 sidor, inb. Stockholm: Norstedts 2013 ISBN 978-91-1-304623-5
Lars H Gustarfsson
Leka för livet
365 sidor, inb.
Stockholm: Norstedts 2013
ISBN 978-91-1-304623-5

Treåringen låter replikerna ljuda i vardagsrummet. Hon hejdar sig och gör om. Hon sitter med sina action-figurer och dockor. Själv steker jag potatisbullar i köket och förbereder en presentation på jobbet. Jag kollar på min fusklapp och låter replikerna ljuda. Nej, så kan jag inte säga, det låter för tillgjort. Jag försöker igen.

Båda är vi inkapslade i en fantasivärld, skild från men ändå placerad i den vardagliga. Treåringen och jag föreställer oss något annat än det omedelbart närvarande. Vi förvandlar oss, på ett ytterst alldagligt sätt, trots att vi ändå förblir dem vi är.

Det bästa med barnläkaren Lars H Gustafssons bok Leka för livet är att den uppmärksammar både barns och vuxnas lek. Både treåringen och jag får plats i boken, det vill säga både den förväntade och den mindre förväntade lekfullheten, den nästintill osynliggjorda.

Gustafsson gör intervjuer med vuxna och frågar om de leker på jobbet. De svarar lite olika. Somliga är ovilliga att reducera sitt arbete till något (skenbart) tramsigt eller icke-allvarligt, andra är entusiastiska över synvinkeln. Författarens bror, professor i astronomi, tillhör de sistnämnda. Hans modeller av stjärnhopar och Vintergatan ska helst bli så ”porträttlika” som möjligt, det vill säga motsvara observationernas mätvärden. Då krävs inte bara teknisk skicklighet utan också en stark föreställningsförmåga och – inte minst – en förmåga att ge sig hän, att kunna säga ”wow!” när den där porträttlikheten uppstår.

Den lek som framträder i Gustafssons bok har alltså ett större omfång än vanligt. Visst, det handlar fortfarande om barnets ”inre teater” och barnets magiska föremål, och det handlar kanske alltför ofta om vad som är ”viktigt för barns utveckling”. Barnläkaren tar avstamp i barnavårdscentralen, ”min viktigaste utsiktspunkt”, och kan inte helt släppa ambitionen att tala om vad som är rätt och fel, att rekommendera leken och beklaga dess eventuella urartning och förfall.

Men ändå blir leken fri och märklig, i Gustafssons tappning. Han är ganska frågande inför den. Den leklystne aktören drömmer och begrundar, spekulerar och improviserar, vecklar ut sina rädslor och förhoppningar men vad han eller hon egentligen gör är inte lätt att nagla fast. En lek kan beslöja mer än den avslöjar, den är inte alltid ens särskilt rolig. Det finns eländesfantasier och maktlekar, och det finns gott om vuxenpedagogiker som försöker kolonisera lekbegreppet och urholka det.

Barns intensiva lek kan nästan knäcka vuxna, påpekar Lars H Gustafsson. Därför försöker de vuxna strama upp den. Gustafsson minns några egna lekar från barndomen, som när han och hans bror (den framtida astronomen) tänder eld på enebuskarna på tomten. ”Det brinner bra. Mycket bra till och med!”

Men vuxna leker också, som sagt. Den här boken är en infallsrik, personlig och läsvärd påminnelse om det. Vi fantiserar mer än vi tror, vi uppfinner parallella verkligheter och scenarier, och för det behöver vi stoff och fantasi, eller rättare sagt stoff som granskas fantasifullt. Vi behöver också en grundläggande trygghet, för i en miljö där vad som helst kan hända vågar man knappast tänja på ramen. En lekande person måste kunna lita på att omvärlden klarar sig en stund på egen hand, utan övervakning.

Så talar barnläkaren och jag lyssnar mer än gärna. Nog hade jag önskat fler djupdykningar i lekens socialantropologi (till exempel via Helen B. Schwartzmans bok Transformations från 1978) och fler närgångna analyser av lekens interaktivitet, för det är i interaktionen leken blir till. Men det kan kanske Lars H Gustafsson skriva om i nästa bok.

Copyrght © David Wästerfors 2014

Print Friendly, PDF & Email

1 COMMENT

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.