Mellanöl, tipsextra och sjungande Bajenfans förändrade den svenska läktarkulturen!

Hanserik Tönnheim
Historiker och bokförläggare

Intresset för Hammarby IF har ökat genom åren. Enbart från år 2000 har det publicerats mer än trettio olika titlar om klubben plus ett antal supportertidningar och spelarmonografier, något som ingen annan allsvensk fotbollsklubb kommer i närheten av. Vad som egentligen är orsaken till denna hype kring ett lag som endast tagit ett SM-guld och som under många år åkte upp och ner mellan de högsta serierna är en av frågorna som tas upp i den här boken.

Titeln Hösten 70 syftar på den mytomspunna säsongen när Hammarby efter en bedrövlig vårsäsong gick obesegrade genom serien under hösten. Från jumboplats till en femteplats, endast en poäng ifrån bronset. Författarna vill ge en förklaring till den supporterkultur som odlades i klubben och som sedan kom att påverka hela den svenska supporterkulturen.

Men hur började det hela?  Säsongen 1969 spelade Hammarby i Division II Svealand, en serie som klubben vann och via kvalsegrar mot Sandåkerns SK och Helsingborgs IF blev klar för Allsvenskan 1970. Sedan den föregående säsongen 1968 hade fyra spelare försvunnit ur A-truppen och tre tillkommit. Spelarna i laget var en blandning av äldre och yngre. Till de etablerade hörde Björn ”Bönan” Löf och Inge Persson, och bland de yngre fanns målvakten Ronnie Hellström, som skulle utvecklas till Sveriges kanske främsta målvakt genom tiderna, samt bagarmosskisen ”Kenta” Ohlsson. Alla hade de en bakgrund i klubben sedan junior- och pojklagsåldern. Dessutom var Tom Turesson på väg hem igen efter att ha hade sökt lyckan som proffs i belgiska Club Brugge. Småskadad och matchotränad värvades han åter till ”Bajen” för 50 000 kronor (cirka 427 000 kronor i dagens penningvärde). ”Bönan” Löf var också tillbaka A-truppen efter ett års frånvaro på grund av utbildning och Janne Sjöström som tidigare värvats från IFK Göteborg var i bra form. Tränaren Hasse Möller tyckte att han nu fått ihop det bästa laget under sin tid som tränare.

Ny säsong med förhoppning om etablering i Allsvenskan inleddes med ett derby mot AIK på Råsunda den 12 april, en match i vårvinterkyla som slutade oavgjort 1–1. Därefter beskriver boken klubbens matcher omgång efter omgång genom tidningsreferat, spelar- och supporterintervjuer samt avslutas med aktuell serietabell. Efter elva omgångar låg Hammarby sist i tabellen med ynka sex poäng efter endast två segrar, två oavgjorda och sju förluster.

Mellan den 14 maj och 5 augusti var det speluppehåll på grund av Fotbolls-VM i Mexiko. Under VM-uppehållet började ett antal Hammarbysupportrar, inspirerade av Tipsextras Englandsmatcher, planera för att sjunga fram sitt lag när säsongen drog igång igen. Popgruppen Steams hit Na Na Hey Hey Kiss Him Goodbye blev Na-na-na-na, na-na-na-na, he-e-ej Hammarby! Restaurang Kvarnen blev en samlingspunkt för vissa supportergrupper där de även kunde träffa spelare och äldre supporters, bland andra den kände filmregissören Janne Halldoff och boxaren Lennart Risberg.

En mycket viktig ingrediens, enligt författarna, var supportergruppens entusiasmerande sång, mellanölets lättåtkomlighet, och Restaurang Kvarnen som samlingspunkt för de yngre spelarna, supportrarna och ”gamla Hammarbyare”.

Höstsäsongen drog igång den 27 augusti med hemmamatch mot serieledarna Åtvidaberg.  Hammarby hade under sommaren ökat sin träningsdos rejält och spelarnas kondition och styrka var på topp. När Tom Turesson i 43:e minuten gjorde 1-0 blev det den utlösande faktorn som fick den mellanölstinna supportergruppen på Norra läktaren att stämma upp i sång för första gången. Den lite nervösa sånggruppen fick med sig andra på läktarna och tidningen Expressen skrev att 500 av de 9 000 åskådarna sjöng med. Även Dagens Nyheteroch Aftonbladet uppmärksammade läktarsången. Kenta Ohlsson berättade ”att sången som var något nytt blev ett lyft för spelarna”.

Nu var sjungandet igång och det ökade gradvis under säsongen, trots att de äldre ledarna i Hammarby var tveksamma och även öppet kritiska till supportrarnas agerande.

Den nya sjungande läktarkulturen var nu född på Söderstadion, en kultur som supportrarna även tog med sig till bortamatcherna där publiken ibland med förskräckelse, ibland med beundran tog till sig sjungandet.

Till slut stod Hammarby, utan en enda förlust under hösten, som femma i serien med sex vunna matcher, fem oavgjorda och ingen förlust.

Vad var det då som bidrog till Hammarbys framgång under säsongen? Var det en bättre genomförd och hårdare träning inför höstomgången och en sammansvetsad trupp? Eller var det Tom Turessons (7 mål) återkomst från proffslivet och fina samarbete med Janne Sjöström (13 mål) i anfallet? Eller det starka försvaret med landslagsmålvakten Ronnie Hellström, den återvände ”Bönan” Löf och den urstarke norrlänningen Sören Mannberg samt strategerna Kenta Ohlsson och Inge Persson på mittfältet? Eller var det för att medierna skrev mer än tidigare om klubben även utanför sportsidorna? Att medierna tog upp sjungandet?

En mycket viktig ingrediens, enligt författarna, var supportergruppens entusiasmerande sång, mellanölets lättåtkomlighet, och Restaurang Kvarnen som samlingspunkt för de yngre spelarna, supportrarna och ”gamla Hammarbyare”.

Supportergruppen stod för något nytt och modernt kring Hammarby och lade grunden till bildandet av organiserade supporterklubbar och läktarkulturer. Den utvecklingen stämmer väl med forskaren Torbjörn Anderssons studier av den svenska fotbollskulturen.

Men varför just Hammarby? Författarna pekar på den arbetarklassmentalitet som då rådde på Södermalm kombinerat med ett uttrycksfullt språk och beteende, kopplat till lokalpatriotism, ungdomsrevolt och mellanöl. De unga supportrarna, som var i 20-årsåldern,  kom huvudsakligen från Södermalm och närliggande söderförorter.

Under den nu rådande pandemin är avsaknaden av publik ett problem för många lag, inte bara ekonomiskt. Hammarby, Malmö FF och andra storstadsklubbar med aktiva supportergrupper tycker att tystnaden på arenorna är tråkig och oinspirerande. Hammarby har en av landets största supporterskaror och klubben saknar verkligen sin lojala publik.

Båda författarna är Hammarbyare, vilket framgår tydligt, och har skrivit flera böcker om sin klubb. Hösten 70 är ännu ett bidrag till den rika litteraturen om det mytologiserade Hammarby. Boken är välskriven och ger en del förklaringar till den moderna supporterkulturen i klubben och på läktarna runtom i landet. Men vad menar författarna med begreppet arbetarklassmentalitet? Det hade varit intressant att få detta begrepp djupare analyserat. Den nya supportergruppens ”arbetare” skiljde sig från det klassiska skötsamma arbetaridealet som styrde många idrottsklubbars ideal. Bland annat stod det nya därför i motsats till klubbledningen. Och vilka var de beteenden som enligt författarna var så specifika för Södermalm?

Boken är också försedd men många fina bilder och förpackad i en snygg design. För läsaren saknas ett personregister, vilket jag anser att alla fackböcker av den här karaktären bör innehålla.

Copyright © Hanserik Tönnheim 2021