Att utforska sportens underbara värld

För ett år sedan anmälde jag Jay Coakleys stora bokSports in Society: Issues and Controversies(tionde upplagan) och jag var mäkta imponerad av hans upplägg och pedagogik. Men anmärkte att exemplen var anglosaxiska, främst nordamerikanska, och att boken därför inte utan vidare kunde användas i den nordiska högre utbildningen. Klart imponerad var jag av hans genomgång av olika forskningsansatser och datainsamlingsmetoder. Det märktes alldeles tydligt att det var en författare med lång akademisk erfarenhet bakom sig som förde pennan.

Nu har jag fått en ny, skall vi säga, bred metodbok att anmäla och titeln är Research Methods in Sport.  Även den kommer från den anglosaxiska världen eller England och är skriven av Mark F. Smith, som enligt uppgift har en PhD i Sport Science och är verksam vid University of Lincoln. Men den här boken är inte alls på samma sätt fylld med exempel. Vilket å ena sidan för med sig att den kan användas även utanför den anglosaxiska världen, men å andra sidan är den inte lika bra som lärobok eftersom den saknar alla dessa goda exempel som Coakley har i sin bok.

Denne yngre forskare, författare och lärare är förstås inte lika erfaren, men har ändå många viktiga saker att meddela sin läsekrets av främst studenter vid college och universitet som studerar sport i någon aspekt. För – och det är en viktig poäng med boken – den vänder sig till i princip alla studenter som studerar sport antingen i ett medicinskt eller samhällsvetenskapligt perspektiv. Det är alltså en bred ansats. I ett svensk perspektiv är det ganska förbryllande, minst sagt, för det innebär att man skulle kunna ha samma metodbok på såväl medicinska som exempelvis sociologiska utbildningar.

Kort sagt ligger boken inom hela Centrum för idrottsforsknings domän, alltså det svenska sportforskningsrådet, vilket täcker in såväl de medicinska som de human- och samhällsvetenskapliga områdena. Det är givetvis såväl en påtaglig styrka som en svaghet. Det är bra att så mycket finns med, så man kan lära sig många ansatser. Men kan verkligen en liten lärobok behandla allt detta, blir det inte alltför schematiskt, kan man fråga sig. Särskilt som han lägger betydande vikt vid att förklara de naturvetenskapliga och medicinska forskningsansatserna och metoderna. Han är också inne på att redovisa olika paradigm.

För – och det är en viktig poäng med boken – den vänder sig till i princip alla studenter som studerar sport antingen i ett medicinskt eller samhällsvetenskapligt perspektiv.

Vad innehåller den då? Jo, den innehåller tio välmatade kapitel med många helt utmärkta illustrationer av principer och möjligheter när man sysslar med eller skall börja med en forskningsuppgift man föresatt sig. Eller med andra ord: här finns kapitel om att välja strategi eller upplägg och att göra en systematisk litteraturgenomgång samt hur den konkret skall läggas upp i olika delmoment. Detta är alldeles utmärkt. Själv har jag, för att flika in min egen erfarenhet, tydligt märkt att studenter gärna tar ett sådant uppsatsavsnitt för givet; att det så att säga inte behövs för att litteraturen kommer ju ändå senare i uppsatsen brukar de säga. Men då missar man det aktuella kunskaps- och forskningsläget inom det område man forskar inom och kan inte koppla tillbaka dit vilket är själva poängen med uppsatsarbetet i jakten efter ny kunskap.Dessutom går han i sju olika kapitel igenom experimentell forskning, korrelationsanalyser, surveymetoder, observationsforskning, case-metodik, etnografisk forskning samt mixade ansatser. Det är alltså dessa sju kapitel som utgör själva boken och boktiteln syftar på. I särskilt det sistnämnda kapitlet går han igenom såväl kvantitativ som kvalitativ metod och visar också på ett tydligt sätt via tablåer vad de olika inriktningarna är mest lämpliga för. Han går naturligtvis även igenom skillnaden mellan en induktiv och deduktiv metod samt diskuterar naturvetenskapliga, positivistiska och humanistiskt, tolkande angreppssätt i forskningen. Allt detta görs tydligt och klart men kortfattat.

Som lärare, om vi tar den bekanta rollen först, kan man således tillsammans med studenterna jobba sig igenom kapitel för kapitel och ange när de olika ansatserna är bra respektive mindre bra beroende på vilken typ av forskningsfråga man har eller har tänkt sig. Men för att de skall förstå måste de ha uppgifter och få göra små egna undersökningar. Det är upp till teori- och metodläraren att genomföra seminarier där detta lärs ut via egna försök från studenternas sida. Här får läraren god hjälp av bokens olika exempel och tips.

Detsamma gäller också om man är student: om jag vill utforska de professionella cyklisternas normsystem i etapploppen vilken forskningsansats skall jag då välja, etc. Om jag väljer en kvalitativ intervjuundersökning, vilket verkar mest rimligt, hur många cyklister behöver jag då intervjua? Men jag vill ju kunna generalisera hur gör jag då? Går det eller? För dessa handledningsdiskussioner ger boken en bra grund, eftersom sådana frågor ofta hänger kvar efter föreläsningar och seminarier. Och mycket mer kan man knappast begära av en metodbok.

Litteratur om forsknings- och skrivprocesserna har numera blivit en egen genre, från att förr ha varit tyst kunskap som man i princip nästan fick lära sig själv. Till uppsatsseminariet kom man med sin uppsats och först då fick man ofta reda på vad som gällde; sådan var traditionen på många håll. Men så är det inte längre. Trots den enorma floran av metod- och skrivtipsböcker, så har inte problemet att lära sig vetenskaplig metod blivit mindre. Tvärtom, svårigheterna finns kvar. Hantverket skall läras in och det tar sin tid och kan ingalunda göras utan praktik, vilket ju gäller för alla andra hantverk också. Uppsatslärarna har naturligtvis sina tumregler om hur man får studenterna att förstå och komma igång. Seminariet, vårt tyska arv, spelar här en huvudroll. Själv har jag noterat att jag lagt mig ganska nära Anthony Giddens och då handlar forskningsprocessen om följande åtta huvudsakliga steg. Där ofta för övrigt den första punkten om problematisering är svårast för studenterna:

• Välj och motivera ämne och problem.
• Sök kunskap om detta ämne och problem genom tillgänglig litteratur. Sammanfatta forskningsläget.
• Diskutera och välj teori.
• Välj och motivera valet av metod.
• Genomför undersökningen.
• Rapportera resultaten.
• Tolka, analysera och sammanfatta.
• Dra slutsatser.

Skrivprocessen, nog så svår, finns med hela tiden förstås men blir högst aktuell vid punkt 6, om inte förr. Men det är en annan historia och en annan bokanmälan.

En sådan här ganska enkel och tydlig uppställning saknas dock i Smiths bok. Han har valt att en annan ingång till inlärandet av att lägga upp och genomföra en vetenskaplig studie. Sådana uppställningar behövs dock, tror jag, och underlättar den betydelsefulla kommunikationen med studenterna. Däremot finns som sagt många mycket bra tablåer, där jämförelser görs mellan olika forskningsstrategier och grundläggande metoder. Han närmast excellerar i pedagogiska tablåer, som bland annat visar starka och svaga sidor hos olika metoder.

Mitt huvudomdöme är att det är en gedigen och innehållsrik bok med särskilt, som sagt, många eleganta och pedagogiska bilder. Det tror jag underlättar inlärandet, åtminstone om man tänker geometriskt grafiskt i tablåer och modeller. Gör man inte det utan är mer humanistisk inriktad mot tolkande och förståelse bör man nog välja en annan lärobok i metodlära där de positivistiska och naturvetenskapliga metoderna kanske bara nämns i förbigående.

© Bill Sund 2011.