National Hockey League – en del av det idrottsindustriella komplexet i Nordamerika

Tobias Stark
Institutionen för idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet

National Hockey League (NHL) är världens främsta ishockeyliga och har så varit alltsedan mellankrigstiden. I Joining the Clubs: The Business of the National Hockey League to 1945 undersöker historikern J. Andrew Ross hur denna maktställning har skapats.[1] Ross konstaterar lakoniskt i bokens inledning att forskningen om enskilda idrottsorganisationer och -entreprenörer märkligt nog är eftersatt, eftersom det i hög grad är och/eller varit de som gått i bräschen för det moderna idrottslivets utformning i stort. Ross framhåller också att denna olyckliga forskningslucka bland annat manifesterar sig i bristande kunskaper om idrottsindustrins utmärkande egenskaper i förhållande till näringslivet i övrigt. Denna poäng understryker Ross genom att peka på att affärs- och arbetsmarknadssidan av så kallad major league sport (enkelt uttryckt: de stora nordamerikanska proffsligorna) ofta kommit att skylas över:

The NHL as well as baseball’s National League (NL) and American League (AL), the National Basketball Association, and the National Football League (NFL) [are] called leagues or associations, not cartels; their members [are] clubs, not corporations; they [are] run by presidents and boards, but also commissioners, councils and governors; their workers [are] players, not laborers; and their primary activities [are] games or sport (sid. 2).

Det Ross här kommer in på är den viktiga omständighet att NHL och motsvarande ligor inte enbart – eller kanske ens i första hand – ska ses som idrottsorganisationer och/eller -ligor i traditionell mening, utan att de i sin juridiska, ekonomiska och sociala form närmast kan karakteriseras som monopolkapitalistiska karteller, det vill säga ”a group of producers who coordinate the supply, distribution, and price of a product, in this case major league hockey” (sid. 2). I så måtto är också NHL med flera egentligen mer att likställa med globala franchisekedjor i stil med McDonalds och Starbucks än exempelvis den reguljära och folkrörelsebaserade serieverksamhet som de svenska elitklubbarna i ishockey bedriver.

Ross tydliga näringslivshistoriska infallsvinkel till ämnet borgar obevekligen för att framställningen får en helt annan karaktär än den uppsjö av populärt hållna fakta- och coffee table-böcker rörande NHL:s historia som redan finns på marknaden. Det innebär närmare bestämt att Ross i stället för att uppehålla sig vid dråpliga anekdoter, gråtmilda idolporträtt och direkta händelser på eller i direkt anslutning till isen fokuserar spelet bakom kulisserna jämte de yttre omständigheter som lett fram till NHL:s position som ishockeyvärldens mäktigaste institution. Analytiskt sett betonar Ross kort sagt betydelsen av att studera NHL:s industriella utveckling i dess sociala sammanhang, ity:

[t]eams and leagues responded to demographic change, new technologies, and fan demand by pursuing particular strategies for attending competitive balance, managing failure (losing), and creating the civic national markets that went beyond a mere market relationship and contributed to their customers’ identity formation (sid. 4-5).

Själva upplägget på Joining the Clubs är annars kronologiskt. Det första empiriska kapitlet är en genomgång av den socialhistoriska kulturmiljön i sydöstra Kanada decennierna kring sekelskiftet 1900, varifrån den moderna ishockeysporten sprang. Därefter behandlas NHL:s bildande i Montreal 1917 och dess kamp för överlevnad under mellankrigstidens inledning, jämte en diskussion av ligans begynnande USA-expansion vid 1920-talets mitt. Denna redogörelse åtföljs av en analys av arenautvecklingens betydelse för NHL:s växande slagkraft plus en ingående granskning av ligans agerande under depressionen. Därpå följer en skildring av hur NHL mot slutet av 1930-talet fick allehanda amatörorganisationer att rätta in sig i ledet som underordnade ”farmarligor” genom att bistå i produktionen av spelare för den dominerande proffsishockeyn. Avslutningsvis synas NHL:s vankelmodiga agerande under andra världskriget, då ligan tvingades anpassa sig och sina affärsintressen efter de rådande omständigheterna i två skilda länder under tilltagande mobilisering.

Ross grundläggande slutsats är att:

Though, often subtle, the history of NHL hockey […] was […] marked by social changes in class, gender, national identity, and ethnicity in the era, as well as an underlying tension over perceived effects of modernity. Furthermore, the league’s transnational aspect distinguishes its experience from the history of the other American major leagues, by speaking to our understanding of the independent relationship between Canadian and American economies and cultures in an era of continental integration and globalization (sid. 7).

Joining the Clubs är en bok som det är lätt att tycka om. Texten är välskriven och tydligt uppställd. Hantverket är teoretiskt impregnerat, men resonemanget välavvägt och klart formulerat varför både forskare och allmänintresserade idrottsvänner utan direkta akademiska fäblesser i princip bör kunna ha lika stor behållning av boken.

I övrigt återstår bara att hoppas på att någon snart tar sig an den grannlaga uppgiften att färdigställa en lika välskriven bok om NHL:s historia från andra världskriget slut fram till idag.

Copyright © Tobias Stark 2016

[1] Joining the Clubs: The Business of the National Hockey League to 1945 är en delvis omarbetad och populariserad version av Ross’ doktorsavhandling i historia från 2008, Hockey Capital: Commerce, Culture and the National Hockey League, 1917-1967, School of Graduate and Postdoctoral Studies, University of Western Ontario, London, Ontario, Canada.