Dave King (född den 22 december 1947 i North Battleford, Saskatchewan, Kanada) tillhör ishockeyvärldens mest rutinerade coacher. Under sina närmare fyra decennier i båset har han bland mycket annat hunnit med att vara kanadensisk förbundskapten (under nio år och i tre OS-turneringar), träna NHL-lag (Calgary Flames, Montreal Canadiens och Columbus Blue Jackets), samt verka som huvudtränare i tyska elitlag (Hamburg Freezers och Adler Mannheim). I Sverige är King kanske mest känd från sin tid i Malmö Redhawks. Den största utmaning King ställts inför i sitt tränarliv torde dock vara när han – som förste nordamerikanske tränare någonsin – höll i tyglarna för ett lag, Metallurg Magnitogorsk, i den ryska superligan (säsongen 2005-2006). Det är i alla fall på så sätt saken utmålas i boken King of Russia. A Year in the Russian Super League, författad av King själv med hjälp av den välrenommerade kanadensiske ishockeyjournalisten Erik Duhatschek.

King of Russia är skriven i jagform på tämligen lättillgänglig engelska, och disponerad som en dagbok. Berättelsen tar sin början den 5 juli 2005, samma dag som King landat i Magnitogorsk, efter 36 timmars flygning från hemmet i Saskatoon (Kanada), och jetlagged – under stor språkförbistring – genomför det första träningspasset hos sin nya arbetsgivare. Tankarna virvlar i hans huvud: Vad har han egentligen gett sig in på? Kommer allt att gå bra? Samtidigt som han hyser vissa tvivel är han glad och stolt över att ha fått chansen:  

Boken rundas av med ett efterord, där King med lite distans reflekterar över sin tid i klubben (vilken ändades abrupt åtta matcher in i serielunken påföljande säsong, då han fockats på grund av uteblivna sportsliga resultat).[2]

Under bokens drygt 250 sidor får läsaren följa King i hans (nya) vardag. Sånt som tas upp är hur han lägger upp sitt tränaruppdrag, vad han tänker på när han värvar spelare, hur han hanterar spelare med alkoholproblem, hur hans ledarstil tas emot av de ryska spelarna och assisterande tränarna, vilka kulturella skillnader han märker mellan de ryska spelarnas agerande på och utanför isen jämfört med de nordamerikanska proffs han är van att jobba med. Därtill skildras en del roliga episoder och färgstarka karaktärer, såsom att:

• lagmiddagen efter bortamatcher brukar vara McDonald’s som inköpts före nedsläpp och serveras kall fem timmar senare då laget sitter i bussen på väg hem;
• lagets fysioterapeut som mot spelarnas vilja ständigt vill förse dem med allehanda mystiska piller och injektioner, och som av okänd anledning är portad från Tyskland;
• lagets doktor som är specialist i gynekologi;
• lagets General Manger som ideligen försöker få King att satsa på hans son, trots att alla utom fadern anser att hans telning inte platsar.

King är tydlig med att de stereotypa föreställningar om ryska atleter som lever kvar i Nordamerika sedan kalla krigets dagar spelar honom spratt. Likaså vittnar han om hur kulturella skillnader kan vålla problem, men att det mesta går att överbrygga med lite god vilja och en öppen, inkännande attityd. Värre är det med de stora kulturkrockar som King redovisar, där han och de välsituerade stjärnorna i laget ställts öga mot öga med de sociala umbärande som frodas i Ryssland. Följande rader bär syn för sägen:

Metallurg Magnitogorsk kontrolleras av ogliarken Viktor Rashnikov, tillika ägare av stålföretaget MMK och god för 3 miljarder US-dollar. Lagets spelarbudget säsongen 2005-2006 uppgick till 22 miljoner US-dollar. King konstaterar torrt att det översteg NHL:s då aktuella lönetak (21,5 miljoner US-dollar). Metallurgs lönebudget var dock småpotatis i jämförelse med de 60 miljoner US-dollar som ligakonkurrenten Ak Bars Kaza lade ut på spelarlöner under NHL-lockouten 2004-05. Även om mycket därmed har förändrats från kalla krigets dagar, då partitrogna coacher som Anatoli Tarasov och Viktor Tichonov höll i trådarna inom ishockeyn, och det sovjetiska landslaget tvingades tigga ihop utrustning av sina motståndare, så är det inte allt som har blivit till det bättre. Med den nya ekonomin har andra problem kommit. På sätt och vis tycks det rent av som att den ryska ishockeyn i och med murens fall har gått ur askan i elden. King påpekar att de burgna stjärnspelarna drar blickarna till sig, och att rånmord förekommit. Han talar även med fasa om ordföranden i det ryska ishockeyförbundet, Valentin Sych, som

Detta är skrämmande läsning. Tilläggas skall att maffians koppling till rysk ishockey ingalunda är begränsad till att välsituerade spelare löper risk att utsättas för brott. Noterbart är att somliga storstjärnor faktiskt har/haft samröre med representanter för den organiserade brottsligheten. I nordamerikansk press har såväl Valeri Kamenskij och Pavel Bure som Rysslands nuvarande idrottsminister Vjateslav Fetisov pekats ut som varande föremål för polisutredningar på grund av sina affärs- och vänskapsband med kända mafioso.[5]

Vad tycker jag då om King of Russia? En brist i boken är att många lagmedlemmar (såsom Evgeni Malkin, vilken säsongen efter tog plats i NHL-laget Pittsburgh Penguins) omtalas upprepade gånger, men när sista ordet är sagt känner man som läsaren ändå inte att man riktigt vet så mycket mer om dem än när man började läsa. Samma sak gäller faktiskt huvudpersonen själv. King vädrar förvisso sin coachingfilosofi och vi får veta att han är en pizzaälskare av stora mått med fäbless för historia. Men så mycket mer än så gör inte King för att släppa läsaren in på livet. Detta kan göra att delar av den primära målgruppen – inbitna ishockeyfantaster, vilka i regel vill veta så mycket som möjligt om spelarna – har svårare att ta till sig boken. Å andra sidan gör hans många kringsynta kopplingar till ekonomiska, politiska och historiska omständigheter att man som läsare får en god bild av ishockeyns utveckling i Ryssland under senare år, vilket borde kunna tilltala alla med mer än flyktigt intresse för ämnet. I mina ögon är det just detta kontextualiseringsarbete som utgör den stora behållningen av boken.

För svensk del ter sig ämnet annars extra brännande i dessa dagar, då man från Frölunda Indians’ och Färjestads BK:s sida talar i kraftiga ordalag om att lämna Elitserien för att i stället gå med i den europeiska storliga som man från ryskt håll hoppas få till stånd. Enligt Färjestads klubbdirektör Håkan Loob är det svensk ishockeys fortsatta utveckling som står på spel.[6] Efter att med King of Russias hjälp ha förkovrat sig i den ryska ishockeyns politiska ekonomi tänker jag att det kanske finns anledning att ta Loobs farhågor på allvar.

Noter

© Tobias Stark 2008

---

	Köp boken från Adlibris.se
	Kjøp boken fra Capris.no
	Køb bogen fra eLounge.dk