![]() |
ISSN 16527224 ::: Publicerad den 18 januari 2005
Läs mer om hästsport på idrottsforum.org |
|||
![]() |
Samhället och hästkapplöpningen
Horseracing and the British 191939 230 sid, hft. Manchester: Manchester University Press 2003 Den ofta traditionstyngda hästsporten ses ofta som vidmakthållande av en äldre hierarkisk och mansdominerad ordning. Fakta talar dock för att hästsportens spridning över klassmässiga och geografiska gränser hittills har underskattats. I en studie belyser Mike Huggins engelsk fullblodssport i ljuset av det brittiska samhället under mellankrigstiden. Eller om det är tvärtom. Jag blir inte riktigt klok på vad Mike Huggins är ute efter i sin oerhört grundliga och faktaspäckade genomgång av engelsk galoppsport mellan 1919 och 1939. Vill han förklara sportens utveckling i ljuset av samhällets, eller vill han med galoppsporten som exempel förklara vad som hände i det brittiska samhället? För mig är detta en viss skillnad, men Huggins svävar något på målet, vilket gör studiens fokus en aning otydligt. Trots detta måste jag konstatera att det finns godbitar att hämta både för dem som främst är intresserade av samhällsutvecklingen generellt och för dem som har sitt primära intresse i hästsport eller totospel. Däremot torde det vara få som har ett sådant brinnande intresse för någon av dessa frågor att sträckläsning är att rekommendera eller ens är möjlig, för detta är boken alltför faktaspäckad och detaljrik i sin analys. Troligen fungerar den därför betydligt bättre som uppslagsverk. Den moderna engelska fullblodssporten har, i likhet med hästkapplöpningar (vilket tråkigt ord inte konstigt att även vi ibland använder ”race” och ”racing”) i åtminstone den västliga delen av världen, sitt moderna ursprung i jakt, som fritidsnöje för aristokratin, hos militären och i lantbruket. Stora delar av 1700- och 1800-talens samhällen hade således intresse av, och förståelse för, kapplöpningar. Den moderna hästsporten har därmed ett betydligt äldre (utan att fördenskull åberopa antikens kapplöpningar) ursprung än många av de nu levande moderna sporterna, och var tidigt en populär form av förströelse för nästan alla samhällsklasser. Det äldre ursprunget och de tydliga inslagen av både klassmässiga, könsmässiga och geografiska spänningar gör också galoppsporten särskilt tacksam för en sociologisk studie. Jag tänker inte här närmare gå in på mediernas roll för mellankrigstidens engelska galopp. Inte heller ska jag referera Huggins slutsatser om livet i stallarna, jockeyprofessionens utveckling, bookmakingfirmornas lönsamhet, galoppen i 30-talets spelfilmer eller alla de andra aspekter som Huggins grundligt avhandlar. Däremot kan jag inte låta bli att fundera några ögonblick över hästsportens, och i det större sammanhanget alla stora folkrörelsers, betydelse för våra demokratier och ekonomier. I sin studie redovisar Huggins övertygande bevis för att deltagandet i brittisk galoppsport under mellankrigstiden var betydligt mer spritt, både vad gäller kön och klass, än vad som är den gängse bilden. När man annars föreställer sig brittisk galopp är det knappast de lite mindre bemedlade som först dyker upp, även om Svarta Hingsten gjort sitt för att ändra på denna föreställning. Nej, det man drar sig till minnes är snarare Royal Ascot, drottningens hästägarfärger i purpur, mansdominans och slutna styrelserum. Om deltagandet i sporten och spelet i Storbritannien var mycket mer spritt än man kunde tro, öppnar det rimligen också upp för en annan syn på hästsporten som folkrörelse, och då även för denna folkrörelses betydelse för samhällsutvecklingen i stort. Dessa iakttagelser kan även ha sin motsvarighet i andra länder, t.ex. i Sverige. Den svenska motsvarigheten till galoppen är snarast travet. Galoppsporten i Sverige för en undanskymd och tynande tillvaro som knappast, sett till den folkiga förankringen, är jämförbar med galoppen i Storbritannien. Det svenska travet har dock å sin sida ett betydligt mer folkligt inslag än engelsk galopp och kan direkt knytas till ett äldre småbrukssamhälle, där hästar som användes i skogen och på gårdarna även kom att tjäna som kapplöpningshästar[1]. Travhästarna kan också inhandlas för relativt små medel och det är en utbredd hobby att träna dem själv hemma på gården. Travsporten är alltså, åtminstone ytligt sett, mer jämlik än brittisk galopp och det finns en större delaktighet av folk från alla samhällsklasser. När man genom Huggins analys kan se att galoppen i Storbritannien var en betydelsefull del av livet i många olika samhällsskikt, måste man anta att det svenska travet rimligen har haft en minst lika stor betydelse i det svenska samhället. Om man spinner vidare på dessa tankar som Huggins studie ger upphov till, kan man också ledas vidare in på tankar om folkrörelsernas enorma betydelse för samhällsutvecklingen i stort. Folkrörelserna har ju spelat en oomtvistad roll i den demokratiska utvecklingen. Flera studier har också visat att högt deltagande i folkrörelser och föreningsliv inte bara ger en vital demokrati utan även en god ekonomi[2]. Här närmar vi oss också den högst aktuella debatt som handlar om finansieringen av idrottsrörelsen. Stora delar av pengarna från de svenska spelmonopolen går åter till idrottsrörelsen och hästnäringen. Spelmonopolen, och därmed de statliga medlen till idrottsrörelsen, är nu satta under hård press från vadhållningsfirmor utan intresse att lämna motsvarande bidrag. Kan det kanske vara så att man kan koppla ihop Huggins studie, som alltså visar på ett oväntat brett och djupt samhälleligt deltagande, med denna aktuella debatt? Kanske kunde sådana tankar föra över debatten till frågan om hur man ökar det medborgerliga deltagandet i folkrörelserna och vilken finansieringslösning som gör en sådan utveckling möjlig? En sådan diskussion skulle vara minst lika intressant som den delvis enkelspåriga debatten om fri företagsamhet vs monopol som förs i dag. Jag tror att här finns ett stort utrymme för ytterligare fördjupning, granskning och diskussion, inte bara om hästsport utan om idrottsrörelsen och samhället i stort. En sådan diskussion är ett av de områden där Huggins studie kan finna en plats.
Noter
[1] Än i dag tycks det gå att härleda totospelandet per capita och region tillbaka till andelen småbruk i bygden. Spelandet per person är betydligt högre i de län det traditionellt har funnits en hög andel småbruk. Se ”Vardagsfolket och lördagsfolket”, en artikel av Ulf Lindström i Travrundans vinternummer 2004. [2] Se t.ex. Robert D Putnams jämförande studie av norra och södra Italien ”Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien”. SNS Förlag 1996. |
![]() |
|
www.idrottsforum.org | Redaktörer Bo Carlsson & Kjell E. Eriksson | Ansvarig utgivare Aage Radmann |