...det gör ont...


Rolf Jonsson
Institutionen för hälsa och samhälle, Högskolan Dalarna






I en tid när tidningarnas sportsidor ibland får karaktären av sjukjournaler och förteckningar över skadade och den smärta som är förenad med att spela ishockey med ett diskbråck känns det spännande att öppna en bok som i sin titel konstaterar att idrott för ont.

Boken är skriven från en psykologisk utgångspunkt med syftet att beskriva vilka psykologiska faktorer som finns i skadans och smärtans uppkomst och förlopp. De empiriska material som analyseras utgörs av en studie av 30 elitidrottsutövare inom (dam)fotboll, judo och fäktning samt 50 idrottsstudenter. Resultaten ges dels en kvantitativ redovisning vad gäller val av copingstrategier för att bemästra smärta, dels en kvalitativ, uttolkande analys i syfte att nå en förståelse av smärtans innebörd och uttryck. Den analytiska metod som används utgår från att smärta skall ses som en störning i kommunikationen mellan ett symptom, en utövare och en behandlare. Ansatsen blir då också en kritik av enkla kausala medicinska/fysiologiska förklaringar till smärtans uppkomst. Skadan och smärtan måste förstås i en helhet där sociala, psykiska och fysiologiska processer samspelar.

Bokens inledning med att betrakta smärtan i ett kulturhistoriskt perspektiv är intressant. Att synen på kroppen och smärtan under historiens gång har varierat och att denna syn har kopplingar till religion, politik, mm ger ett mycket tänkvärt perspektiv när vi idag kanske främst ser smärtan som ett fysiologiskt/teknisk problem att bemästra. En tänkvärd och spännande öppning som stimulerar till reflektion. Kanske är det därför jag känner en viss besvikelse när nästföljande kapitel har rubriken Smärtans behandling och ger en kortfattad, högst fysiologisk och psykologisk, teknisk beskrivning av smärtans uppkomst och behandling (farmakologi, kirurgi, copingstrategier, osv).

Intressantare blir det igen senare när författarinnan tillämpar sin kommunikationsmodell för att försöka uttolka och förstå smärtan och sätten att bemästra den. Sex olika möjliga innebörder urskiljs:

  • smärta som individuellt trauma
  • smärta som självförverkligande
  • smärta som biprodukt (no pain, no gain)
  • smärta som berättelse
  • smärta som estetiskt och erotiskt ämne
  • smärta inom idrotten som ett samhällspolitiskt ämne

Roesslers tolkningar av utförligt återgivna intervjuer belyser tydligt att smärtans (och skadans) innebörd kan vara mycket varierande och att en förståelse av denna innebörd kan vara av stor betydelse hur tränare/behandlare bör förhålla sig till den aktive. Att lyfta fram de olika tolkningsalternativen vidgar perspektivet när det gäller insikten att smärta inte bara är att fysiskt ha ont utan att smärtan också har andra innebörder som är viktiga att förstå för att rätt tolka individens handlingar,  reaktioner och förhållningsätt.

Samtidigt som boken presenterar flera tänkvärda och viktiga dimensioner associerade med smärta som kan ge en ökad förståelse av varför t ex en ishockeyspelare med stor smärta orsakad av diskbråck ändå bara brinner för att spela, så känns den ändå lite ofullständig.

På några ställen i boken slutar analysen i frågan om smärtan kan förstås lika bland män och kvinnor, men den tas inte upp till behandling. För undertecknad känns dock frågan central. Med utgångspunkt från dagens diskussion och forskning kring manlighet och kvinnlighet inom idrotten framstår det t ex som att ”tåla smärta”  är ett främst manligt attribut (se t ex Fundberg: Kom igen gubbar!)  Vilken betydelse för uttolkningarna av smärtans innebörd har t ex det faktum att bokens empiriska material bygger på kvinnliga fotbollsspelare och saknar manliga representanter?

På samma sätt väcks ibland frågan om det kan finnas olika ”smärtkulturer” inom olika idrotter, men inte heller denna fråga tas upp till behandling trots att den är central i sammanhanget.

Hela problematiken kring skada och smärta i den moderna, kommersiella idrotten väcker också ett antal etiska frågeställningar där föreningen, laget, tränaren, läkaren och den aktive ställs i centrum. I boken finns rubriken ”Är tränare och Team Danmark medansvariga för skador?” Frågan är viktig, men ges inget riktigt svar.


Det är således en bok som vidgar perspektivet på skada och smärta inom idrotten, vilket bidrar till nya infallsvinklar, reflektioner och förståelseformer, men som samtidigt känns lite begränsad då för problemställningen viktiga dimensioner antyds men sedan lämnas därhän.


Köp boken från förlaget.


Kirsten Kaya Roessler
Når idræt gør ondt...
– skader, smerter, stress

Århus: Klim 2002 (pb., 126 s)

www.idrottsforum.org  |  Redaktörer Bo Carlsson & Kjell E. Eriksson  |  Ansvarig utgivare Aage Radmann