Idrottsvärlden ställs ständigt inför nya utmaningar och problem, inte minst när det kommer till dopningen inom elitidrotten. Världens idrottsorganisationer, med IOK i förarsätet, driver ett långtgående antidopningsarbete, främst genom antidopningsbyrån WADA. Men ju mer avancerad tekniken blir, desto svårare blir det att avslöja ”fuskarna”. Samtidigt är det möjligt att föreställa sig att dopningfrågan i framtiden kommer att bli en icke-fråga. Teknikutvecklingen, inte minst inom biomedicinen, tenderar att göra den redan svårtydda gränsen mellan det ”naturliga” och det ”artificiella” allt svårare att upptäcka. Ja, kanske har den feministiska teoretikern Donna Haraway rätt i att vi redan kommit att bli cyborger, det vill säga en hybrid av människa och maskin. Cyborgteorin kan även tillämpas på idrotten, och inte minst mot bakgrund av framväxten av genetisk ingenjörskonst.

Genetisk ingenjörskonst är en teknik som i vanliga fall är aktuell inom medicinen som genterapi, en metod som innebär att man ”reparerar” defekta gener. Redan de medicinskt motiverade ingreppen i människans genuppsättning är en etiskt laddad fråga. Det moraliska försvaret för sådana ingrepp är, i jämförelse med idén med genmodifiering av elitidrottare, ändå förhållandevis enkel.

När det handlar om genmodifiering för idrottsliga syften, är idén inte främst att bota sjukdomar, utan att ”skapa vinnare”. Detta kan ske antingen genom genetisk modifiering av vuxna idrottare eller genom pre-selektion av framtida atleter redan på embryostadiet. Eftersom genetisk ingenjörskonst är intimt sammanväxt med människan, så blir det missvisande att tala om genetisk ingenjörskonst som "gendoping". Anta exempelvis att man på embryostadiet modifierar en människas genuppsättning, och att det senare visar sig bli en olympisk segrare. Har då segraren i det här exemplet gjort sig skyldig till fusk? Om man skulle svara ja, så vore det utan tvekan genetisk diskriminering.

Den här sortens filosofiska resonemang ägnar sig idrottsfilosofen och bioetikern Andy Miah åt i sin nyutkomna bok Genetically Modified Athletes. I boken skisserar författaren idrottens nya, sköna värld. På ett elegant sätt binder han samman idrotten med bioetiken. Och utifrån hans resonemang är det bara alltför lätt att låta sig övertygas om att kampen mot artificiella ingrepp i idrotten redan är förlorad. Innebär detta att vi finner oss tassande i moralens utmarker? Det är långt ifrån självklart. Tvärtom menar Miah att genetisk manipulation kan leda till värdefulla bidrag till idrotten.