Nya perspektiv på fotbollshuliganism

Aage Radmann
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola 



Anastassia Tsoukala
Football Hooliganism in Europe: Security and Civil Liberties in the Balance

179 sidor, inb.
Basingstoke, Hamps.: Palgrave Macmillan 2009
ISBN 978-0-230-20114-9


Kriminologiprofessorn Tsoukala, som har sin hemvist både vid Université Paris-Sud 11 och vid Université Paris 5 Sorbonne, lägger ribban högt då hon börjar sin bok med att konstatera att den är ”en produkt av 20 års forskning om fotbollshuliganismen i Europa”.

Grundtemat genom boken är balansen och spänningen mellan medborgarens frihet och de säkerhetsåtgärder som samhället sätter in för att bekämpa huliganismen, och som resonansbotten för boken ligger frågan: ”/…/ have football hooligans been turned into such dangerous social enemies that they no longer  deserve our attention when their rights are transgressed?” (s 6).

Och ja, trots den ansenliga mängd böcker som skrivits kring huliganismen runt om i världen så bidrar Tsoukalas bok med nya perspektiv, inte minst genom sina europeiska komparationer. Hon lyfter problemen med att det inte finns några flervetenskapliga studier, trots huliganismens mångfald, och att detta har gjort att försök till lösningar har utgått från alltför smala och enbart nationella undersökningar.  Forskningens tillkortakommanden har i sin tur breddad manegen för allt flera aktörer som sysslar med ”social kontroll”: nationella och internationella lagstiftare, privata/halvprivata vaktbolag, poliser, domare, socialarbetare, journalister, fotbollsklubbar, supporterklubbar, akademiker med flera. Och allas strävan efter én lösning får politiska, sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenser. Tsoukala ställer frågan: ”If civil rights can be sacrificed in the name of fighting terrorism, why not also in the same name of fighting hooliganism?” (s. 133).

Trots 40 års forskning kring huliganismen finns det fortfarande ingen definition på fenomenet som det råder konsensus kring. En av huvudanledningarna till detta, enligt Tsoukala, är de brittiska fotbollsforskarnas ständiga interna bråk där mer tid läggs på att bryta ner varandras arbeten än att hitta konstruktiva teoretiska och metodologiska infallsvinklar (s 40-41)

Som en röd tråd genom boken går just frågan om inte skulden för den ökade och oproportionerliga upptrappningen av övervakning av och kontrollmekanismer för huliganerna är just forskarnas, genom deras oförmåga att inte se sammanhang, att enbart bevaka sin egen forskning ,och att inte ta till sig annan forskning  (s 100). Fokus på bilden av huliganen som en samhällsomstörtande, våldstörstande aggro alfahanne har gjort att lagar och förordningar har ändrat karaktär i snabb omfattning och att många ”vanliga” supportrar, som alltså inte bryter mot lagar och förordningar, har hamnat i kläm och fått sina medborgerliga rättigheter kringskurna.

Vidare har EU tillsammans med UEFA tagit initiativet till att skapa en europeisk idrottspolisstyrka som skall ansvara för att slå tillbaks fotbollsrelaterat våld.

Europas ”samling” kring huliganproblematiken medför samarbete inom en mängd områden, inte minst kring juridiska frågor. Tsoukala lyfter fram ”The Joint Action”, ett avtal som trädde i kraft den 26 maj 1997 och där syftet är att EU-länderna skall samarbeta kring lag, ordning och säkerhet. ”Joint Action” innebär att länderna kan samla, analysera och byta information om alla grupper, oavsett storlek, som kan utgöra ett hot mot lagen och säkerheten, när dessa grupper skall ha möten där det finns människor från fler än en medlemsstat (s 106), som till exempel när Sverige skall spela mot Danmark i Parken i Köpenhamn. Det nya med ”Joint Action” var introduceringen och definitionen av ”möte” – detta kunde vara allt från idrottsevenemang till rockkonserter, demonstrationer och gatuprotester.Tsoukala hävdar att den ökade användningen av ”football bans on suspicion” reser en hel rad allvarliga frågeställningar kring politiska och rättsliga problem som påverkar både EU som helhet och varje enskilt medlemsland. Inte minst eftersom ”football ban” tillkom från början i ett land, England, och var starkt kopplat till en fysisk plats; man var ”banned” från vissa fotbollsmatcher som utspelades på fotbollsplaner på matchtider. I takt med att fotbollsvåldet har blivit allt mera frikopplat från tid och plats genom att man slåss långt både från arenor och matchdagar kan ”football bans on suspicion” också användas frikopplat från tid och plats. Att det sedan inte finns någon konsensus kring definitionen av huliganism gör strategin än svårare att hantera både inom lagen och i praktiken.

Allt flera aktörer deltar i processen kring att bekämpa huliganismen och de repressiva åtgärderna ökar: ”The involvement of Europol and Eurojust in the fight against football hooliganism, /…/ is now being accompanied by enhanced training for police and other security agents.” Vidare har EU tillsammans med UEFA tagit initiativet till att skapa en europeisk idrottspolisstyrka som skall ansvara för att slå tillbaks fotbollsrelaterat våld.

Tsoukala efterlyser supporterorganisationers involvering i det konkreta arbetet kring huliganfrågan, hon menar de har blivit tillfrågade, men inte getts någon reell möjlighet att vara med i framtagandet av förklaringar och lösningar. Hon hävdar vidare att dessa supportergrupper konsekvent motarbetas av olika idrottsförbund och av media (s 123).

Att använda militären har också blivit allt vanligare, under VM i Italien 1990, Frankrike 1998 och i Tyskland 2006 var militära styrkor behjälpliga med att genomföra arrangemangen. Tsoukala menar att detta symboliserar en utveckling där militären blir allt viktigare för länders interna säkerhet, och, som hon framhåller: ”anxious to hold on to their budgets and personnel in the post-Cold War era”. (s 123) Som klangbotten för dessa ökade säkerhetsinsatser ligger 11 september 2001. I samband med VM i Tyskland 2006 fick Nato ett specialuppdrag kring bevakningen av presumtiva huliganer då ansvariga flygkaptener blev beordrade att använda sina sofistikerade radaranläggningar för att hålla koll på supportrar och om det fanns risk för att det skulle uppstå folksamlingar.

Undrar vad George Orwell hade skrivit om detta: 4-4-2, kanske?

En av bokens stora förtjänster är komparationen mellan många olika europeiska länders hantering av huliganismen och, som en överordnat agendasättare, EU. Tsoukala visar, som många andra forskare har gjort tidigare, på medias stora roll i skapandet av ”the dangerous football hooligan”. Fast där de andra forskarna i huvudsak har hållit sig till sitt hemland och inte sällan till analyser av tabloidpressen, så vidgar Tsoukala perspektivet genom en internationell komparation och genom att hon lyfter in den mera seriösa morgonpressens täckning av huliganproblematiken.

År 1978 avslutade Stuart Hall en artikel kring kvällspressens beskrivning av huliganerna med att en ensidig framställning av dessa som ”savages” och ”animals” var stigmatiserande och bidrog till att skapa panikstämningar. I exemplen som finns i Tsoukalas bok från engelska, tyska, italienska, grekiska med flera tidningar, tabloid- som morgonpress, klingar rubrikerna fortfarande hotfullt: ”senseless fury”, ”uncontrollable criminal elements”, ”terrorists”, ”brainless”, ”warp-minded”, ”thugs”, ”disease” och inte sällan ackompanjerat av alarmistiska fotografier.

Tsoukala tar med läsaren på en spännande juridisk resa som visar hur  det svårdefinierbara fenomenet huliganism gått från att vara ett inhemskt nationellt problem av relativt ringa karaktär till att bli en stor EU-diskussion där frågan om medborgerliga rättigheter ställs på sin spets i relation till länders ”säkerhet”.

 

EPILOG

”Hyr en huligan för 50 kronor dygnet” – så lät en av rubrikerna på utrikessidorna i Sydsvenska Dagbladet 4/2 2011. Denna gång var det de våldsmän som hyr ut sina tjänster för att ge sig på fredliga demonstranter i Kairo i samband med den så kallade ”Facebook-revolutionen” som begreppet ”huligan” syftade på. Rätt långt från fotbollslandskapet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© Aage Radmann 2011.


Hitta bästa pris på boken hos Prispallen.se
Kjøp boken fra Capris.no
Sammenlign priser på bogen hos Pensum.dk
Buy this book from Amazon.co.uk
Buy this book from Amazon.com
Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.