Ny metodbok för skandinaviska idrottsforskare får tummen upp av forumrecensent

Anders Östnäs
Lunds universitet

Inledning

Det finns en uppsjö av metodlitteratur inom humaniora och samhällsvetenskap – både nationella och internationella – men det saknas en metodbok i idrottsforskning som utgår från skandinaviska förhållanden. Den här boken fyller tveklöst den luckan. Redaktörerna Thing och Ottosen verkar bägge på Institut for Idræt og Ernæring vid Københavns Universitet. Thing har sociologisk bakgrund, medan Ottosen har sin forskningsmässiga bas i etnologi. De har bägge gedigen erfarenhet av idrott både praktiskt och teoretiskt. De bägge redaktörerna har samlat sjutton kolleger kring detta bokprojekt. Dessa kommer främst från två universitet vid sidan av Köpenhamns universitet: Aarhus Universitet och Syddansk Universitet. Den ende ”avvikaren” är norrmannen Lars Tore Ronglan från Norges idrettshøgskole. Den för svensk idrottsforskningspublik mest kände skrivaren är nog Hans Bonde, professor vid samma institut som redaktörerna. Det ska också sägas att boken har sin utgångspunkt i ett större forskningsprojekt – Idræt, politik og velfærd – med förankring vid Köpenhamns universitet. Samtliga författare har på olika sätt närhet till idrotten och de praktiska exempel som förs fram av de olika författarna har alla idrottsrelevans. Hela boken är också tydligt idrottsforskningsbaserad.

Metoderna har en stor spännvidd – praktikerforskning, videoanalyser, accelerometermätning av fysisk aktivitet, samt fokusgruppintervjuer, livsbiografier och mer kliniska experiment. Målgruppen är bred – studerande vid idrottsvetenskapliga utbildningar, men boken kan med fördel även läsas som en metodbok i samhällsvetenskap och humaniora utanför den idrottsvetenskapliga sfären.

Boken är disponerad i fyra delar kompletterad med författarpresentationer, inledning, index och omfattande litteraturlistor. De fyra delarna är:

• Del 1. Idrottsforskningens vetenskapsteori och forskarroller ( kapitel 1-3)
• Del 2. Strategier för datainsamling (kapitel 4-15)
• Del 3. Analysstrategier (kapitel 16-22)
• Del 4. Validitet och etik (kapitel 23-24).

Varje kapitel avslutas på ett pedagogiskt sätt med ett antal frågor samt förslag till vidareläsning.

Del 1 tar upp vetenskapsteori, idrottsforskarens engagemang samt innovation, evidens och projektdesign.

Del 2 tar upp kvalitativa intervjuer, fokusgruppintervjuer, observationsstudier, historiska källor, videoobservation, praktikerforskning, livshistorien som metod, case studier, implementeringsforskning, intervjuguider, kliniskt kontrollerade försök (RCT), samt accelerometermätning av fysisk aktivitet. Denna del är bokens mest omfattande och kan ses som dess huvudsakliga fokus.

Del 3 behandlar fenomenologiska analyser, hermeneutisk tolkning, narrativa analyser, diskursanalyser, deskriptiv statistik, statistisk analys samt evalueringsforskning.

Del 4 tar, som deltiteln antyder, upp validitet och vetenskapsetik.

Några reflektioner kring innehållet

Som jag nämnde ovan fyller boken en viktig funktion, då den är relaterad till danska och skandinaviska förhållanden. De metodböcker som finns är företrädesvis brittiska eller amerikanska/kanadensiska. Det finns en klar boskillnad mellan den anglosaxiska idrotten och den idrott som bedrivs i Skandinavien. Och även om det finns skillnader mellan den svenska idrottsrörelsen och idrotten i övriga skandinaviska länder så överväger likheterna. Det är alltså en bok som med fördel kan läsas och användas vid de svenska idrottsvetenskapliga utbildningarna. Som gammal sociologilärare och forskare vid Lunds universitet, Linnéuniversitetet@Kalmar, Högskolan i Halmstad med flera lärosäten vet jag erfarenhetsmässigt att flertalet metodböcker som vi genom åren har använt är skrivna av norrmän (framför allt) och även av danskar. Detta beror bland annat på att man framför allt i Norge dels ser det som en merit att skriva läroböcker i till exempel sociologiska metoder, dels kan få nedsättning i tjänst för detta skrivande. I Sverige får man skriva läroböcker på sin fritid – en fritid som ofta inte finns.

Jag kommer att fokusera på del 1, som bildar basen för kommande kapitel kring strategier för datainsamling och analys samt det avslutande kapitlet kring validitet och etik. Det innebär inte att dessa är ointressanta – tvärtom. Här finns många ”pärlor” och en stor fond av kunskap för blivande idrottsforskare. Spännvidden är stor – här finns ett kapitel för nästan alla typer av idrottsprojekt både när det gäller datainsamling och analys.

Det inledande vetenskapsteoretiska kapitlet tar författaren Finn Collin upp några av de vanliga perspektiven: positivismen, hermeneutiken, kritisk teori (Frankfurtskolan), socialkonstruktivismen. Det är en traditionell genomgång utan – naturligt nog – idrottsrelaterade inslag. Ingen av de främsta företrädarna för dessa perspektiv eller riktningar – Comte, Wittgenstein, Dilthey, Gadamer, Habermas, Adorno, Horkheimer, Leclau, Gergen – hade vad man vet något större intresse för idrotten som socialt fenomen. Den ende av de mer samtida sociologerna – Pierre Bourdieu (1930-2002)) – intresserade sig för idrotten, som han såg som ett socialt fält bland många. Bourdieu skrev ett antal essäer kring idrott och har flitigt använts av idrottsforskare som en viktig teoretiker.

Ronglan diskuterar på ett intressant sätt idrottsforskarens engagemang och dennes arbete ”in och ut i fältet”. Det är väl känt att den absoluta majoriteten av dagens idrottsforskare är eller har varit involverade i idrott på olika nivåer. Detta gäller även de studenter som läser vid våra drygt femton idrottsvetenskapliga utbildningar. Min erfarenhet som studierektor under 1980-talet vid idrottspedagogutbildningen vid Högskolan i Halmstad går i samma riktning. Jag hade studenter på olika nivåer i undervisningen – från elitidrottare som fotbollsspelaren och sedermera tränaren Mats Jingblad och elitfotbollsdomaren Leif Sundell, till mer motionsinriktade utövare. Just detta idrottsintresse och idrottsengagemang skapade under dessa år en unik sammanhållning i grupperna, som jag inte upplevt på någon annan utbildning. Samtidigt kan idrottsengagemanget skapa problem och skymma den kritiska blicken som är så viktig för en idrottsforskare och för den delen även för en idrottsstuderande. Det är lätt att som forskare ”go native”, dvs bli hemmablind. Men idrottsengagemanget är också en styrka genom att man som forskare är mer hemtam med den idrottsliga miljö som man forskar kring. Ronglan talar om ”den dubbla hermeneutiken”, dvs ha förståelsen både för den egna forskarrollen och den roll som de beforskade subjekten utgör.

Det sista kapitlet i del 1 handlar om reflektioner kring ett idrottsprojekt. Det är viktigt menar författarna (Agergaard & Thing) att man ser forskningen eller projektet som en process, där det ultimata utfallet är något osäkert. Det är också centralt med brainstorming före utformandet av projektramen för att i samråd diskutera olika forskningsperspektiv. Detta som författarna kallar innovation bör samtidigt kombineras med relevanta litteraturstudier samt en realistisk insikt om projektets omvärld. Påföljande kapitel handlar just om perspektiv kring datainsamling och analys.

Sammantaget: en viktig bok som fyller en lucka inom den skandinaviska idrottsforskningen. Bäst fungerar den som en uppslagsbok och inspirationskälla för idrottsforskare, men kan som nämnts ovan även användas som en metodbok utanför idrottsforskningsfältet.

Copyright © Anders Östnäs 2014