Den idrottspedagogiska modellen sport education undersöks och lovordas

Gunn Nyberg
Stocholms universitet, CeHum, och Högskolan Dalarna

Boken Sport Education: International Perspectives beskriver och diskuterar en pedagogisk modell som kallas Sport Education (SE). Modellen har ursprungligen utvecklats av Daryl Siedentop under 1990-talet, och Peter Hastie, som är redaktör för boken, har under en längre tid riktat sitt forskningsintresse mot implementeringen av Sport Education i olika utbildningssammanhang.  Hastie beskriver i inledningskapitlet vad SE är och vilka grundläggande värderingar som karaktäriserar modellen. Därefter får läsaren ta del av studier med syfte att undersöka hur modellen implementerats i olika kulturer, skolor och ålderskategorier. Bokens syfte är att bidra med svar på följande frågor:

• What models have been developed to teach SE?
• What do successful SE programs look like?
• What do teachers think about SE and how to make it work?
• What are the implications for professional development across the range of human movement studies?

Boken är strukturerad i tre delar som föregås av ett inledande kapitel där Hastie beskriver ”The nature and purpose of Sport Education as an educational experience”. Del 1 ger en bild av hur SE använts i olika utbildningskontexter, i del 2 får läsaren ta del av elevers och lärares egna erfarenheter av SE, och den sista delen beskriver hur lärarstuderande och verksamma lärare i sin utbildning respektive fortbildning fått ta del av denna pedagogiska modell.

Så här långt undrar väl nu läsaren av denna recension vad Sport Education innebär och vad som kännetecknar den här pedagogiska modellen. Hastie förklarar tydligt vad SE innebär i det inledande kapitlet men jag tror att modellen behöver ses i ljuset av vissa skillnader mellan syftet med ämnet idrott och hälsa i Sverige och den internationella kontext som boken speglar. I de svenska styrdokumenten för ämnet nämns ingenting om att eleverna skall kunna olika sporter (även om flera studier visar på att olika sporter, företrädesvis bollsporter, utgör ett för givet taget innehåll) medan det internationellt ser annorlunda ut. I de länder som bokens innehåll relaterar till – England, Korea, Skottland, Australien, Nya Zeeland, Ryssland och USA – är den tävlingsbaserade sportkontexten formellt sett mycket starkare knuten till ämnet i skolan än vad som är fallet i Sverige och övriga nordiska länder. Detta förhållande tror jag måste beaktas för att bättre förstå varför Sport Education som pedagogisk modell växt fram, såväl som den bakomliggande logiken.

Sport Education beskrivs i boken som en pedagogisk modell vars syfte är att inom ramen för physical education (i skolan) ge elever möjlighet att erfara ’sportens’ grundläggande värden i en så autentisk miljö som möjligt. Modellen har ursprungligen utvecklats av Daryl Siedentop som ett alternativ till den vanligt förekommande smörgårdsbordsmodellen (multiactivity approach) där idrottsliga färdigheter lärs ut som isolerade företeelser utan att elever ges möjlighet till ett fördjupat lärande av sportaktiviteternas inneboende mening. Hastie skriver:

Siedentop’s criticism of the way in which sport was presented to students within physical education was that he considered those experiences to be inauthentic. That is, they did not resemble the exciting and engaging experiences that students either participated in outside of school, or watched on television. Rather, sport within physical education was characterized by a smorgasbord curriculum of short units in which any competition was ad hoc, team membership changed within lessons, and students often would not know what would transpire in a class when they entered the teaching space. Furthermore, he noted that the total experience is lacking of festivity. (s. 2)

Syftet var också att utmana den exkluderande mentalitet som kännetecknar elitidrotten där ”win at all cost” är framträdande. SE, skriver Hastie, bygger på fem principer som bör efterföljas om den ska kunna betraktas som fullvärdig:

1. Undervisningen måste pågå under en längre tid
2. Eleverna delas in i små lag som förblir samma under hela perioden
3. Sporten och spelet skall anpassas till elevernas utvecklingsnivå
4. Eleverna lär sig att inta roller utöver spelarrollen (domare, lagkapten, materialförvaltare, statiskregistrerare mm)
5. Eleverna skall erbjudas en erfarenhet som präglas av sportens festlighet

Om dessa principer följs bör, menar Hastie, eleverna ges möjlighet att utvecklas till ”competent”, ”literate” och ”enthusiastic” deltagare. Inledningskapitlet beskriver vidare vad detta innebär samtidigt som läsaren även får ta del av den positiva respons som SE-modellen genererat i många sammanhang där den använts.

Del 1 – Contexts of adoption of Sport Education – bidrar med fyra studier som rapporterar hur SE använts i olika kontexter.  Som exempel kan nämnas en fallstudie av O’Donovan,  MacPhail och Kirk som analyserar vilka faktorer som verkar bidra till att SE kan vara en hållbar pedagogisk modell samt en studie som rapporterar genomförande av ett SE-program i Korea. Varje del redogör för hur studien genomförts, vilka praktiska svårigheter som uppstått vid respektive skola samt SE-programmets innehåll (exempelvis vilken sport som valts) och olika faser i implementeringsprocessen.

Del 2 – Students’ and teachers’ responses to Sport Education – är strukturerad på liknande sätt som del 1. Här får vi ta del av studier som rapporterar hur SE införts och upplevts av elever och lärare i Spanien, Australien, England och på Cypern. Kapitlen i denna del innehåller ingående beskrivningar av lärare och elevers upplevelser under hela processen då SE-modellen använts inom ramen för den ordinarie PE-undervisningen. Många utvalda citat bidrar till en djupare förståelse för vad modellen innebär och bilden av SE får skarpare konturer.

Del 3 – Professional development for Sport Education – följer strukturen i de föregående delarna men här är kontexten lärarutbildning samt fortbildning för verksamma lärare. Studierna rapporterar hur SE på olika sätt fungerat som innehåll på universitetsbaserade fortbildningskurser och ordinarie utbildningsutbud för blivande lärare i PE.

Ett första intryck av boken som helhet är att den är lättläst och intressant på många sätt. Genom alla exempel som ges hur Sport Education tillämpats får läsaren med sig bland annat lärares kamp för att på sina skolor få genomföra en annorlunda undervisningsmetod, hur planeringsarbetet gått till, hur motgångar övervunnits och de krokiga stigar som lärare och elevers lärprocesser tagit. Det är engagerande läsning som också bidrar till flera tankar och idéer som mycket väl kan relateras till undervisningen i idrott och hälsa i Sverige. De exempel som ges handlar om hur sporter som fotboll, basket, ’netball’ och även påhittade spel, erbjuds som innehåll under en längre tid. Eleverna får möjlighet till ’djuplärande’ i spelens tekniker och idé, vilket även inbegriper fair play och andra sociala färdigheter. Det går att fånga ’djuplärandets’ idé och leka med tanken att den kan ersätta den smörgårdsbordsansats som enligt forskning karaktäriserar undervisningen i idrott och hälsa. Innehållet kan vara annat än sporter som bär på en underliggande tävlingslogik. Man kanske kan tänka sig att elever får möjlighet att lära och erfara en inneboende mening med simning som motionsform eller en inneboende mening med dans som expressiv form?

Ytterligare en stor behållning ger varje avsnitts beskrivning av idrottsämnets förutsättningar och syfte i de länder där studierna genomförts. Läsaren får ta del av hur forskningsläget ser ut, styrdokumentens riktlinjer samt verksamma lärares förutsättningar i praktiken.

Ett andra intryck blir att boken fungerar som en stor hyllning till denna pedagogiska modells förträfflighet. Även om den inte saknar kritiska inslag så förmår dessa inte ändra på helhetsintrycket av okritiskt lovordande trots att det i baksidestexten står att läsa:

With contributions from leading international scholars and practitioners from the United States, Europe and Asia, this book offers a more thoughtful and critical set of perspectives on SE than any other.

En fråga som först dyker upp är varför ingen av studierna diskuterar det oomstridda antagandet att sport (tävlingsidrott) som fenomen är av godo (bara man kan undvika fenomenets ’exluderande mentalitet’ som nämns i början) och att vägen till ett fysiskt aktivt liv går via deltagande i tävlingsidrott. Tävlingslogiken är central och förgivettagen. En andra fråga gäller det poängsystem som verkar tillämpas i modellen. Lagen får poäng som liknar det poängsystem som tillämpas i Harry Potter-böckerna. Avdrag för dåligt uppförande och pluspoäng för uppmuntrande kommentarer till lagmedlemmar. Jag blir nyfiken på om, och hur, det här poängsystemet relaterar till bedömning och betygsättning. Om detta nämns inget i boken. Sammantaget är boken dock intressant och läsvärd och kan nog utgöra ett substansrikt diskussionsunderlag på lärarutbildningar.