Ny forskningsrapport: Skilda världar – unga i och om framtidens föreningsidrott av Susanna Hedenborg & Marie Larneby

Forskningen är beställd av och rapporten publicerad av Riksidrottsförbundet (FoU-rapport 2016:1). Förordet är skrivet av Peter Mattsson, Verksamhetsområdeschef Idrott, och Stefan Bergh, Generalsekreterare. Vi saxar ur deras förord:

Idrottsrörelsen disponerade under perioden 2013–2015 årligen 500 miljoner kronor till en utvecklingssatsning inom barn- och ungdomsidrott, kallad Idrottslyftet. Satsningens har under perioden haft två mål; att öka idrottandet bland barn och unga, i åldrarna 7–25 år, och att förbättra kvalitén på den idrott de väljer att delta i.”

/…/

Föreliggande studie är ett av två forskningsprojekt inom området som närmare belyser idrottsrörelsens förmåga att behålla främst ungdomar. /…/ Titeln är Skilda världar – unga i och om framtidens föreningsidrott och syftet är att fördjupa förståelsen för hur ungdomar boende i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö ser på föreningsidrotten.

Studien visar bland annat att kraven från skolan samt föreningsidrottens förväntningar är två skäl till att ungdomar väljer att avsluta sitt idrottande och istället söker sig till gym eller annan verksamhet. /…/ RF:s förhoppning är att studien ska utgöra underlag för diskussion i föreningar, förbund och skolor om hur idrottsverksamheten kan utformas för att attrahera så många ungdomar som möjligt.

Här är några av resultaten som lyfts fram i författarnas sammanfattning.

• Idrottsaktiviteter konkurrerar med många aktiviteter i ungdomarnas liv, såsom skola, kompisar och andra fritidsaktiviteter. Några ungdomar menar att de lär sig att prioritera mellan dessa aktiviteter; andra menar att de slutar med idrotten eftersom de upplever att de inte hinner med allt de skulle vilja göra.
• Andra faktorer som gör att ungdomarna slutar med idrott är att de upplever att de inte ”kommer att bli något inom idrotten”, att kompisarna har slutat och att det då inte är lika roligt längre, samt att idrotten ”blev tråkig”, att det bara blev ”mer av samma sak”.
• Ungdomarna talar om att de istället för föreningsidrotten sökt sig till gym. Ett skäl till att välja gymmet är att de själva kan bestämma vilken tid de ska gå dit, hur mycket tid de ska lägga på sin fysiska aktivitet och vad de ska göra där. Friheten upplevs även som ett problem och några menar att de skulle behöva fastare rutiner, en ledare eller kanske någon som talar om vad de ska göra – något de förknippar med föreningsidrotten.
• Ungdomarna resonerar i huvudsak om två sätt utifrån vilka de tror att fler skulle kunna aktiveras inom föreningsidrotten: ”prova-på-aktiviteter” och samverkan mellan skola och föreningsidrott.
• Att vara en del av föreningsidrotten är inte något som ungdomarna ser som en del av att vara vuxna – vare sig som aktiva idrottare eller ledare. Några har föräldrar som varit ledare – få har varit det själva. När de talar om ledare handlar det mer om hur ledare borde vara snarare än att de själva skulle bli ledare som vuxna.

Rapporten kan laddas hem kostnadsfritt härifrån.