Lars-Magnus Engström, känd i idrottsforskningsvärlden som ”Mange”, var en centralgestalt inom svensk idrottsforskning; en av de ledande initiativtagarna och en enveten eldsjäl som under över fyra decennier initierade och ledde forskning på idrottsfältet. Han utbildade sig åren 1959–1961 till gymnastiklärare och var verksam som lärare tills den akademiska nyfikenheten tog överhanden och han tog anställning vid Lärarhögskolan i Stockholm som forskningsassistent.
Det projekt som Mange startade, som handlade om att undersöka synen på skolans gymnastikämne inför läroplansreformen 1969, blev upptakten till det så kallade MOL-projektet, motion och livsstil, en longitudinell studie om drygt 2 000 svenskars motionsvanor. Projektet utvecklades till en nära fyra decennier lång och världsunik kartläggning av vem som utvecklar smak för motion.
Mange disputerade 1975 och anställdes året efter som lektor i pedagogik på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Det var med utgångspunkt i denna anställning som Mange började det mödosamma arbetet med att skapa en idrottspedagogisk forskningsmiljö. År 1983 anställdes som professor i beteendevetenskaplig idrottsforskning med inriktning mot idrottspedagogik och med placering vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Mange var professorn som värderade både forskning, utbildning och utvecklingsarbete högt; han var specialisten, idrottspedagogen, som också blev en mycket respekterad generalist inom pedagogiken. Han var tidigt känd internationellt, inte minst genom arbetet med boken World Wide Trends in Youth Sport från 1996. Sitt stora internationella erkännande fick han 2008 i och med publiceringen av artikeln ”Who is physically active?” i den vetenskapliga tidskriften Physical Education and Sport Pedagogy, en artikel som utsågs till det årets bästa i tidskriften. 2005 erhöll Mange Centralföreningen för idrottens främjandes stora pris i idrottsvetenskap.
Som professor handledde Mange 15 doktorander till disputation, och under sin livstid hann han med att få uppleva såväl ”akademiska barnbarn” som ”barnbarnsbarn”. Mange avled i januari 2014. Han var verksam in i det sista och tvingades lämna oavslutade arbeten efter sig. Två av hans doktorander av första generationen, Håkan Larsson och Karin Redelius, medverkade i ett av dessa arbeten, en analys om rörelsekultur, deltagande och social stratifiering utifrån Bourdieus begrepp logic of practice. I enlighet med Manges önskemål har de fortsatt arbetet, vilket resulterat i en artikel som efter genomgången referentgranskning publicerats i den vetenskapliga tidskriften Sport, Education and Society under titeln ”Logics of practice in movement culture: Lars-Magnus Engström’s contribution to understanding participation in movement cultures”. Läs den här!
