Celtic och Rangers – fotbollens Capulet och Montague

Det börjar i en stökig, fullsatt, nergången aula i en katolsk högstadieskola i Glasgow. På scenen en tjej av pakistansk börd klädd i samma anonymiserade skoluniform som alla andra. Hon ska redovisa ett grupparbete om samhällsstrukturer, minoriteter och kulturellt förtryck.De andra elevernas perception är på tomgång. Ointresset känns kompakt. Till och med lärarna verkar drömma sig bort någonstans. Det är ett långsamt, entonigt pedagogisk självmord tills plötsligt världen stannar och håller andan. Den lilla tjejen har med utmanande min avslutat föredraget genom att berätta att hon själv, hon är tjej, muslim och rangersupporter.

Öppningsscenen är hämtad från Ken Loachs nya filmAe Fond Kiss (En öm kyss). Den har premiär i Sverige den 26/11 och bär ett starkt släktskap med boken om livsbetingelserna för en Celticsupporter: Celtic Minded – essays on religion, politics, society, identity… and football.

Loachs senaste filmer har alla utspelat sig i Glasgow. Där tycker han sig se, tydligare än i västvärldens andra metropoler, de ökande samhällsklyftorna, dess mekanismer och konsekvenser. Ae Fond Kiss är ett slags modern Romeo och Julia i en värld där hudfärg, religion och fotbollsklubb avgör ens samhälleliga position.

Bokens brokiga blandning av författare använder ungefär samma metod som Shakespeare – de försöker förklara sin relation till Celtic F C och därigenom uppenbara vilka konsekvenser känslorna skapat, det vill säga lycka, kärlek, hat, mord, ond bråd död och böcker.

Det finns en hel uppsjö av akademisk och populärvetenskaplig litteratur om glasgowfotbollen. De flesta skribenter fastnar dock i Glasgow och i själva konflikten mellan dessa den leriga fotbollens Capulet och Montague. Standarverket är den australiensiske akademikern Bill Murrays ständigt uppdaterade bok om Old Firm. Den första redan 1984. Den senaste – Bhoys, Bears and Bigotry: The Old Firm in the New Age ( Mainstream) – utkom förra säsongen.

Celtic Minded är en annorlunda bok. Dels för att den enbart handlar om Celtic, dels därför att det är en blandning av akademiska texter, korta subjektiva värderingar och personliga historieanalyser. Denna gränsöverskridande förening kan verka rörig men det är det inte. Det fungerar och fungerar bra. Lika bra som Loachs utomordentliga film.

En av Storbritanniens mest välkända kompositörer, James MacMillan är förbannad. En parlamentsledamot, några historiker och sociologer, teologer, kvinnor, ekonomer två f d spelare m fl – alla vittnar, redogör eller berättar de på sitt sätt om vad det innebär att ha Celtic i huvudet. En St Pauli-supporter förklarar den omfattande attraktionsnivån mellan supportrarna för de båda klubbarna. En författare beskriver i en underbart dråplig text varför han inte gillar Celtic, trots sitt katolska, irländska arv. Varje författare presenteras dessutom med fakta från deras första match. Så som det ingick i varje Celticsupporters CV.

Texterna är något ojämna men bredden och engagemanget ger boken en underhållande, populärvetenskaplig klang. Det balanseras av den 70-sidiga inledningen av bokens redaktör, Joseph M Bradley. Han är ”lecturer” i Sport Studies vid Universitet i Sterling och har kallat sin text ”Celtic Football Club and the Irish in Scotland”.

I korthet skildrar han den av engelsmännen exploaterade hungersnöden på Irland under mitten av 1800-talet och hur ca en halv miljon katolska irländare flydde till sydvästra Skottland. Där blev de ett slags vita negrer – en befolkningsgrupp som utnyttjades och föraktades av det protestantiska samhället. Han försöker påvisa att det kulturella, religiösa och fotbollsmässiga förtrycket existerar än idag. Att det t o m är ett av fundamenten i det moderna skotska samhället.

Flera av teorierna och slutsatserna har visserligen tidigare publicerats av andra skribenter i högkvalitativa fanzines. Bradleys analys är dock glasklar, notförteckningen omfattande och den imponerande litteraturlistan sträcker sig över hela åtta sidor. Den största behållningen är verkets relativa lättillgänglig och den modiga genomgången av problemen med att vara Celtic Minded i dag. Modigt därför det är slutsatser som är politiskt tabubelagda och så pass kontroversiella att de inte räknas som meriterande i akademiska kretsar.

I huvudsak handlar boken, liksom Ae Fond Kiss, om en stor invandrargrupps vilja och ovilja till assimilering i det nya samhället. Det gör att man oavsett intresset för skotsk sociologi, historia och fotbollskultur kan läsa boken och se filmen med stor behållning.

Just fotbollsklubbar verkar för övrigt vara den stora bäraren av invandrarkultur. Många av dagen europeiska, och sydamerikanska, storlag uppstod som kulturbevarande invandrarföreningar. Det finns också många intressanta likheter mellan celticsupportrar och de som följer t ex Assyriska Fotbollsföreningen i Södertälje. Kanske ett uppslag för någon hungrig forskare?

Fotnot

Ken Loachs nästa film är under inspelning och handlar om några av de 10 000-tals celticsupportrar som följer sitt lags alla internationella matcher.