Huvudstadslagen – drömmar om en ljus framtid

Henrik Ystén
Drömmen om Europa: Djurgården vill mer
157 sid, hft.
Stockholm: Offside Press 2004Ulf Roosvald (red)
Brytningstid i Bajen:
Från svänggäng till big business
157 sid, hft.
Stockholm: Offside Press 2004

När tidskriften Offside kom ut med sitt första nummer för snart fem år sedan, var det många fotbolls­intresserade som log belåtet. I lång tid hade det saknats en svensk publikation som kunde komplettera dagspressens referat- och nyhetsinriktade rapportering och eter­mediernas snabba och flyktiga direkt­sändningar. Med Offside återinfördes det längre genomarbetade sportreportaget – en genre som länge lyst med sin frånvaro på svensk mark – och enligt min mening representerar tidskriften sedan starten det bästa av svensk fotbolls­journalistik. Att tidskriften nu ger sig på bokutgivning verkar därför som en logisk utveckling. Under etiketten Offside Fanatik skall tidskriften producera aktuella böcker ”som tar vid där fotbollsmagasinet slutar”. Först ut är två titlar som skildrar stockholmsklubbarna Djurgården och Hammarby.

Upplägget i de båda böckerna är i stort sett detsamma. Genom intervjuer med spelare, tränare, lagledning, aktieägare, supportrar, sponsorer osv. försöker författarna ge en fördjupad bild av var klubbarna befinner sig i nuläget. Det hela presenteras i reportagets form, med texter som överlag är välskrivna och lättlästa. De bygger på en mix av traditionella intervjuer, iakttagelser och reflektioner samt raka beskrivningar av olika händelse­förlopp där skribenten närmst sitter som en fluga på väggen och återger skeendena. Här finns en påtaglig närvarokänsla som ofta kryddas med författarnas blick för det tids­typiska. Just detta, öga och öra för miljöer, fraser, beteenden, hållningar etc. bidrar starkt till känslan av det här och nu som präglar de båda böckerna, och som också är deras styrka.

I Brytningstid i Bajen respektive Drömmen om Europa växer fram en bild av två klubbar vars förutsättningar och ambitioner är olika, även om det också finns likheter dem emellan. Fotbollens ekonomiska villkor har förändrats radikalt i takt med sportens professionalisering. Ekonomin blir alltmer avgörande, i synnerhet som de traditionella intäkterna från publik, spel, souvenirförsäljning, spelar­handel etc. inte längre räcker till för att matcha klubbarnas utgifter. Behovet av kapital är konstant, och böckerna ger en utmärkt beskrivning av klubbarnas förhållande till näringsliv, investorer och de multinationella företag som verkar inom den snabbt växande sport- och underhållnings­branschen. Hammarbys nuvarande samarbete med det USA-baserade företaget AEG (Anschutz Entertainment Group) är ett talande exempel på klubbarnas ansträngningar för att hitta en förhoppningsvis tryggare plattform i en, för svensk fotboll, relativt ny och många gånger bister, kommersiell verklighet.

Både Hammarby och Djurgården har i ögonblicket strategier som sträcker sig ett par år fram i tiden, och som också tycks vila på realistiska och förnuftiga bedömningar. Men det är inte en utveckling utan problem. Framförallt Hammarby-boken diskuterar de konflikter som uppstår i kölvattnet på de förändringar som pågår. Hur skall man gå tillväga för att hitta en balans mellan de nya, utifrån kommande förväntningarna och diktaten, och klubbens tradition och självbild? Inte minst fansen har synpunkter på vad det är som sker. Många fruktar att Hammarbys själ riskerar att gå förlorad när klubben är i händerna på utomstående krafter som saknar inblick i de värden som fansen menar är typiska för Hammarby.

Precis som författarna antyder så befinner sig Hammarby idag i glappet mellan de gamla folkrörelseidealen och den nya tidens kommersialism. Hammarby är den lokalpatriotiska arbetarklubben som, för att kunna utvecklas och nå nya sportsliga framgångar, lierat sig med amerikansk kapitalism. På många sätt en ohelig allians, men kanske den enda vägen för Hammarby att gå för att bli den vinnarklubb de önskar.

Boken försöker inte ge några svar på huruvida Hammarby är på rätt väg. Den moraliserar heller inte på något sätt kring de val föreningen gjort. Den nöjer sig med att låta olika representanter komma till tals och ge sin bild av skeendena. Det räcker långt och väl.

I boken om Djurgården framträder en klubb som efter sina två mästerskap på raken verkar lite mätta på allsvenska framgångar, och istället siktar vidare mot högre höjder. Tonen slås an redan i baksidestexten: ”På några få år har Stockholms tredje bästa lag förvandlats till Sveriges klart ledande fotbollsklubb. Men Djurgården vill mer: nu handlar det om att etablera sig som ett framgångs­rikt fotbollslag i Europa.”

Till skillnad från kretsen runt Hammarby ger djurgårdarna ett betydligt mer självsäkert, stundom kaxigt, intryck. I bokens inledning möter vi vice VD i Djurgården Fotboll AB Tommy Jacobsson på plats i UEFA-borgen i Genève för att övervaka lottningen av de europeiska cuperna. Han själv tar plats i Champions League-rummet, medan AIK:s Sanny Åslund är hänvisad till UEFA-Cup-sektionen. ”Det är lite som businessklass och ekonomiklass på flyget”, kluckar han belåtet och söker medhåll hos ordföranden Bo Lundqvist.

Utom tvivel har Djurgården på relativt kort tid lyckats vända den negativa utveckling som klubben befann sig i under 90-talet. Skulderna är betalda, organisationen har trimmats, de har utvecklat ett sportsligt samarbete med klubbar både i Sverige och utanför Europa och dessutom fått in sköna pengar från hängivna riskkapitalister. En ny grund är lagd, och att boken i så stor utsträckning kretsar kring just Djurgårdens framtidsvision är därför inte så konstigt. Alla nyckelpersoner – tränare, klubbledning, ägare – verkar överens och modellen finns där redan. Med FC Köpenhamns organisationsbygge och Ajax spelmodell skall det växa fram ett nytt Djurgården. Men många pusselbitar återstår, och mellan raderna kan man ändå ana att det finns olika meningar. Liksom i Hammarby finns det en misstänksamhet bland fansen där långt ifrån alla ser med blida ögon på den förvandling Djurgården nu genom­går.

Mycket vatten har runnit under broarna bara i år, och sedan boken utgavs har guldtränaren Zoran Lukic lämnat laget efter oenigheter med ledningen. De tidigare parhästarna Tommy Jacobsson och Bo Lundqvist råkade i luven på varandra under sommarmånaderna med den konsekvens att Jacobsson nu är ute i kylan. Inte heller har de sportsliga ambitionerna kunnat infrias. Laget blev utslaget ur såväl Champions League-kvalet som UEFA-cupen redan i dess inledande omgångar, och i skrivande stund finns det inget som tyder på att laget ens når medaljplacering i Allsvenskan. Dessutom sviker publiken.

Kanske ligger det något i vad Zoran Lukic sa efter det att klubben bärgade senaste SM-pokalen: ”Det är ju det jag säger: alla älskar en vinnare, va. Alla älskar en vinnare!” Men i ögonblicket verkar det som om Djurgården har lång väg att gå för att bli den vinnare de så gärna vill vara.

Styrkan i de båda titlarna ligger som sagt i deras aktualitet. De ger en trovärdig bild av klubbarnas verklighet så som den ser ut just idag, och för den som har lust att tränga in i denna värld väntar spännande och intressant läsning. Inte minst visar skildringarna på den komplexitet som omger dagens moderna fotboll, där klubbarna strävar efter att finna en naturlig plats i den underhållnings-industri och globala ekonomi de alltmer blir en del av.