© Susanna Hedenborg1, Annika Rosén1, Gabriella Thorell Palmquist2,
Oskar Solenes3, Guro Fiskergård Werner3
1 Malmö universitet; 2 Ridskolan Strömsholm; 3 Høgskolen i Molde
Redan 1991 skrev idrottshistorikern Jan Lindroth om hur idrotten har barnifierats – en process som handlar om att idrottsföreningar erbjuder aktiviteter för allt yngre barn (Lindroth, 1991; jämför även Carlsson & Fransson, 2006; Goksøyr, 2008; Solenes, 2009). När Lindroth skrev detta talade han om att barn i grundskolan nu ingick i föreningsidrotten. Idag har idrottsdeltagandet gått ned i åldrarna ytterligare. I den här artikeln ska vi studera idrott för de yngsta med fokus på ridskoleaktiviteter i Norge och Sverige genom en enkätstudie och intervjuer med verksamhetsledare på ridskolor. Resultaten pekar på att ridskolor både i Norge och Sverige, precis som andra organiserade idrottsverksamheter, erbjuder verksamhet för åldersgruppen 0–6 år. Verksamhetsledare motiverar detta genom att säga att det handlar om att fånga barnen tidigt – i konkurrens med andra idrotter och för att ge dem en bra grund för de ordinarie aktiviteterna. Det är värt att notera att, till skillnad från vad tidigare studier om ridskolornas verksamhet har visat, verksamheten för de yngre barnen bygger på andra principer än militära kommandon. Här används istället olika typer av lekar för att förmedla hur hästarna ska tas omhand och ridas. Verksamheten vilar även på att det finns medföljande vuxna som kan hjälpa sina barn. På de flesta ställen finns det hjälmar och säkerhetsvästar att låna. De hästar som används är oftast mindre och äldre än hästar i annan verksamhet. Uppfattningar om verksamheten skiljer sig åt. Några tycker att verksamheten är bra, men att den behöver anpassas till den här åldersgruppen, medan andra uppfattar den som problematiskt eftersom barnen är för små och/eller att föräldrarna saknar kunskap. Dessa aspekter ses som problematiska ur säkerhetsperspektiv.
Hämta ned fulltextversionen av artikeln här!
SUSANNA HEDENBORG är professor i idrottsvetenskap, Malmö universitet. Hedenborg har en akademisk bakgrund i social och ekonomisk historia. I sin idrottsforskning har hon fokuserat på barndoms- och ungdomsstudier, kön och hästsport. Hon är författare till många artiklar och läroböcker inom idrottsvetenskap. Hedenborg är ansluten till Norges Idrettshøgskole och ordförande för Centrum för idrottsforskning.
ANNIKA ROSÉN arbetar på Malmö universitet som lektor och universitetsjurist, hon är socionom, jurist och disputerad i socialt arbete och har tidigare arbetat som prefekt på olika fakulteter. Forskningsområden är forskningsetik, sociologi samt idrottsvetenskaplig forskning med fokus på barns idrottande med särskild inriktning på häst- och ridverksamhet.
GABRIELLA THORELL PALMQUIST är disputerad i idrottsvetenskap och verksam som huvudlärare i pedagogik vid Ridskolan Strömsholm. Hon undervisar främst på Hippologprogrammet men arbetar även med projekt på uppdrag av Svenska Ridsportförbundet.
OSKAR SOLENES är docent i sport management vid fakulteten för företagsekonomi och samhällsvetenskap vid Høgskolen i Molde, Norge. Han har en doktorsexamen i idrottshistoria och studerade utvecklingen av organiserad idrott för barn under 1900-talet. Hans forskningsintresse är särskilt kopplat till idrottens sociala och kulturella värderingar i allmänhet, såväl som frivillighet och speciellt organiseringen av barn- och ungdomsidrott.
GURO F. WERNER har en kandidatexamen i social utbildning från Høgskolen i Molde (2006) och har en magisterexamen i Handikapp och Samhälle från Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (2017). Under perioden 2019–2022 är hon doktorand i hälsovetenskap och socialvård vid Høgskolen i Molde och Høgskolen i Volda.
Läs mer på idrottsforum.orgs temasidor om
- hästsport
- barn- och ungdomsidrott
- svensk idrott, idrottspolitik och idrottsforskning
- norsk idrott, idrottspolitik och idrottsforskning
