Den amerikanska drömmen och hästkapplöpningsindustrin

Mats Greiff
Malmö högskola

Inte sällan framställs idrotten som en arena där den amerikanska drömmen om individens klättring från fattigdom till ära, berömmelse och rikedom haft särskilda förutsättningar för att bli verklig. Inte minst har afrikansk-amerikanska proffsboxare ofta skildrats utifrån ett sådant perspektiv.

Inom hästkapplöpningarnas värld finns också dessa berättelser, där det antingen är hästen eller människorna runt omkring den som mot alla odds nått stora framgångar. Under 2000-talet har sålunda de båda galoppörerna Seabiscuit och Secretariat och människorna runt dem blivit föremål för både böcker och filmer. Uppmärksamheten visar på hur också hästar kan erövra status som idrottshjältar. Samma tendens finns för övrigt på de brittiska öarna, och i Danmark kom under 2013 filmen om den legendariske travhästen Tarok. Den hade samtidig premiär på 112 danska biografer och har setts av över 100.000 danskar. Hans död förorsakade att danska TV-nyheterna började sin utsändning den 20 januari 1981 med budskapet ”Dannebrog på fire ben er död”.

Hästsportjournalisten Brendan O’Mearas bok om hur det treåriga stoet Rachel Alexandra kunde besegra de jämnåriga hingstarna i Preakness Stakes 2009 och dessutom vinna titeln som årets häst passar väl in i denna genre av att beskriva hästar som idrottshjältar. Man kan emellertid läsa O’Mearas bok med andra glasögon också. Samtidigt som den är hjälteberättelsen kring Rachel Alexandra och hennes jockey, den under fattiga förhållanden uppväxte Calvin Borel, under framgångsåret 2009, ger den en inifrånskildring av hur den amerikanska hästkapplöpningsindustrin fungerar. Det senare görs genom att kapplöpningsmötet i Saratoga, New York State, har getts stort utrymme i boken. Genom att beskriva ett antal personer, hästägare; tränare; jockeyer; kapplöpningsbanans ledning; journalister; samt andra i ledande ställning, och deras agerande under de sex veckorna i Saratoga kan läsaren skaffa sig en inblick i kapplöpningsindustrins strukturer och inre motsättningar, men också i de hot som ständigt finns. Kommer de publikdragande hästarna? Är de friska och i form? Går det attrahera mer än en stjärna till ett lopp? Hur blir vädret? Hur är spelintresset?

Med van hand för O’Meara in läsaren i styrelserum, loger, restauranger och stall i sina beskrivningar. Däremot saknas en djupare analys av det som händer och av de olika slags maktrelationer som finns i denna manliga vita medelåldersvärld. Författaren dramatiserar händelser och skeenden på ett fängslande sätt, men läsaren tvingas göra samtliga analyser själv. Svaren på alla de varförfrågor man kan ställa sig om man läser boken med dessa glasögon får man själv försöka hitta. Det innebär att om boken ska ha någon vetenskaplig relevans krävs en djup förförståelse av hästkapplöpningsindustrin aktörer och strukturer. Då kan den bidra med empirisk kunskap. Men den kan också läsas som en spännande och fängslande berättelse om idrottshjälten Rachel Alexandra och därmed kan den placeras in i en helt annan genre än den vetenskapliga och ur den synpunkten är den väl värd att läsa.

Copyright © Mats Greiff 2014