F\u00f6ljande didaktiska reflektion handlar om betydelsen av att vi \u00e4r medvetna om hur vi f\u00f6rh\u00e5ller oss till idrott, skol\u00e4mnet idrott och h\u00e4lsa, idrottsdidaktik och idrottsvetenskap. F\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tten kan vara mer eller mindre exkluderande. Ju tydligare det kulturella inneh\u00e5llet best\u00e4ms, desto sv\u00e5rare blir det att efterstr\u00e4va j\u00e4mlikhet. I inl\u00e4gget behandlas ocks\u00e5 pedagogers\/ledares m\u00f6jligheter att p\u00e5verka den fostrande verksamheten i relation till bildningsideal och den politiska kontexten.<\/p>\n
I ett antologibidrag av Jonsson (2007) g\u00f6rs en analys av Franz Kafkas novell \u201dEn redog\u00f6relse till en akademi\u201d. Jonsson vill genom novellen problematisera det klassiska bildningsidealet utifr\u00e5n postkolonial teori. I korthet handlar novellen (utifr\u00e5n Jonssons beskrivning) om en apa som har inf\u00e5ngats p\u00e5 Guldkusten och som transporteras i en minimal bur i b\u00e5t till Europa. Situationen var oh\u00e5llbar och apan fann bara en utv\u00e4g \u2013 den var tvungen att upph\u00f6ra att existera som apa, och best\u00e4mde sig f\u00f6r att bli m\u00e4nniska och l\u00e4ra sig allt det som sj\u00f6m\u00e4nnen p\u00e5 b\u00e5ten gjorde \u2013 att spotta, r\u00f6ka, dricka sprit och l\u00e4ra sig tala och skriva, \u00e4n om det skedde under f\u00f6rtryckande former. Apan l\u00e4mnar in en redog\u00f6relse av denna bedrift till en akademi. I redog\u00f6relsen beskriver han \u201dsin vandring fr\u00e5n dunkel till klarhet, fr\u00e5n ett liv styrt av instinkter till en h\u00f6gre andlig tillvaro\u201d (s.199). och han skriver \u201dGenom en kraftanstr\u00e4ngning som \u00e4nnu ingen p\u00e5 denna jord lyckats g\u00f6ra om har jag n\u00e5tt en genomsnittlig europ\u00e9s bildningsniv\u00e5\u201d (s.199). \u00a0Man l\u00e4r sig mycket om man \u00e4r tvungen, menar apan som utpl\u00e5nade sin identitet f\u00f6r att \u00f6verleva. Kunskapen \u00e4r oftast kulturellt best\u00e4md, \u00e4ven om Jonsson f\u00f6r fram en vision om transnationella bildningsideal, d\u00e4r speglingen av olika kulturella former av kunskap kan visa allm\u00e4nm\u00e4nsklighetens k\u00e4rna.<\/p>\n
Skolan och universiteten i Europa \u00e4r emellertid t\u00e4mligen l\u00e5sta vid den v\u00e4sterl\u00e4ndska synen p\u00e5 bildning. F\u00f6r att utbilda om det \u201dgoda livet\u201d m\u00e5ste man ha en id\u00e9 om vad det goda livet \u00e4r. Och s\u00e5 fort man best\u00e4mmer sig f\u00f6r vad det goda livet \u00e4r s\u00e5 kommer det att finnas individer som beh\u00f6ver g\u00f6ra v\u00e5ld p\u00e5 sig f\u00f6r att f\u00e5 m\u00f6jlighet att ta del av detta, om \u00e4n fr\u00e5n en evigt underordnad position. Uljens (2006) menar dock att det finns ett pedagogiskt frirum som ger ett visst handlingsutrymme:<\/p>\n
”F\u00f6r att individen reellt skall f\u00e5 m\u00f6jlighet att utveckla ett personligt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt har den moderna [bildnings-]traditionen formulerat tanken om att ett pedagogiskt frirum i samh\u00e4llet \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt. Skolan skall f\u00f6rvisso f\u00f6rbereda eleverna f\u00f6r att stiga ut i samh\u00e4llet men skolan f\u00e5r inte totalt underordnas r\u00e5dande politiska, religi\u00f6sa eller ekonomiska intressen.” (Uljens 2006:15)<\/p>\n
Dock anpassas inte vissa nutida fostransfilosofier efter den enskilde eleven (t\u00e4nk p\u00e5 apan som var den som fick anpassa sig). Uljens exemplifierar med friskolor med s\u00e4rskilda profiler, exempelvis en viss pedagogisk-filosofisk inriktning. Undervisningen blir d\u00e5 normativt socialiserande och risken f\u00f6r indoktrinering \u00e4r stor. Han menar att den ensidigt socialiserade inte l\u00e4r sig att \u201dumg\u00e5s med m\u00e5ngfalden och d\u00e4rigenom bilda sig en \u00e5sk\u00e5dning.\u201d<\/p>\n
Resonemanget kan \u00e4ven pr\u00f6vas i en idrottskontext. Hur stort \u00e4r det pedagogiska frirummet inom idrotten? Idrotten menar sig vara opolitisk, och d\u00e5 borde det kanske inte vara problematiskt med frirummet. Men idrottsr\u00f6relsen \u00e4r en politisk konstruktion och idrotten \u00e4r ett tacksamt verktyg f\u00f6r att bedriva politik med \u2013 inte minst d\u00e5 m\u00e5nga idrottare tycks vara politiskt ointresserade och kanske s\u00e5ledes ocks\u00e5 mer ok\u00e4nsliga f\u00f6r n\u00e4r de blir schackpj\u00e4ser i n\u00e5gon annans match. Det finns naturligtvis ett stort spann inom idrottsr\u00f6relsen g\u00e4llande hur och till vad barn- och ungdomar fostras. Men man kan nog \u00e4nd\u00e5 p\u00e5st\u00e5 att tidig specialisering och elitsatsning f\u00f6r barn inte bidrar till att ut\u00f6varen l\u00e4r sig umg\u00e5s med m\u00e5ngfalden. Och IOK\/SOK ger inte heller s\u00e5 mycket frirum.<\/p>\n
Likas\u00e5 kan resonemanget pr\u00f6vas i en skolkontext, i skol\u00e4mnet idrott och h\u00e4lsa. Hur \u00e4r det pedagogiska frirummet h\u00e4r? Exempelvis \u00e4r idrottsr\u00f6relsen en stark intressent g\u00e4llande \u00e4mnets inneh\u00e5ll. Hur v\u00e4l kan l\u00e4rare frig\u00f6ra sig fr\u00e5n detta? Hur undviker vi ensidig normativ socialisering till idrottsr\u00f6relsens verksamhet (i stort)? Finns det ett \u201dgott liv\u201d som eleverna genom \u00e4mnet ska vilja v\u00e4lja och finns det utrymme f\u00f6r eleverna att v\u00e4lja? Kan det vara s\u00e5 att vissa elever v\u00e4ljer att inte n\u00e4rvara under lektionerna f\u00f6r att de inte kan eller vill v\u00e4lja det som eventuellt anses vara det \u201dgoda livet\u201d?<\/p>\n
Inom den idrottspedagogiska forskningen har skol\u00e4mnets k\u00e4rna dryftats. Man har ocks\u00e5 funderat \u00f6ver \u00e4mnets unika bidrag. Men kanske \u00e4r inte detta n\u00e5got som vi ska bekymra oss \u00f6ver alltf\u00f6r mycket? Vad h\u00e4nder om vi fokuserar mindre p\u00e5 \u201ddet goda\u201d (dvs. k\u00e4rnan och det unika bidraget)?<\/p>\n
”Om det pedagogiska handlandet uppfattas bidra till att utveckla det moraliska medvetandet, d\u00e4r fr\u00e5gan om det goda \u00e4r en \u00f6ppen fr\u00e5ga, och f\u00f6rbereda ett politiskt handlande i en demokrati, som b\u00e5de f\u00f6ruts\u00e4tter en reflektion \u00f6ver vad demokrati \u00f6verhuvudtaget \u00e4r samt f\u00f6rv\u00e4ntar sig att den v\u00e4xande bereds p\u00e5 politiskt deltagande och st\u00e4llningstagande, ja d\u00e5 kan varken pedagogisk teori eller pedagogiskt handlande h\u00e4rledas fr\u00e5n vare sig etik eller politik.” (Uljens 2006:17-18)<\/p>\n
Uljens till\u00e4gger att detta dock inte \u00e4r samma sak som att det inte skulle finnas etiska eller politiska dimensioner. En dualism inom bildningen \u00e4r den mellan den materiella och den formella bildningsteorin. I den materiella bildningsteorin betonas \u00e4gandet av ett visst kulturellt bildningskapital (jmf med uttryck som \u201didrottsvetenskapliga klassiker\u201d och \u201d\u00e4mnets k\u00e4rna\u201d. Uljens till\u00e4gger ocks\u00e5 \u201di viss mening\u201d utbredningen av det \u00e4mnesdidaktiska t\u00e4nkandet). I den formella bildningsteorin betonas ist\u00e4llet f\u00f6rm\u00e5gor som att kunna argumentera, reflektera och analysera (ibid).<\/p>\n
F\u00f6r att kunna kombinera dessa tv\u00e5 teoretiska perspektiv kr\u00e4vs att vissa \u201dkulturella\u201d undervisningsinneh\u00e5ll lyfts fram, men att det g\u00f6rs p\u00e5 ett reflekterande s\u00e4tt som inte \u00e4r bundet till inneh\u00e5llet (ibid). Det vill s\u00e4ga, de \u201didrottsvetenskapliga klassikerna\u201d och k\u00e4rnan ska kunna belysas kritiskt, vilket inte \u00e4r m\u00f6jligt om det g\u00f6rs utifr\u00e5n traditionens och\/eller intresseorganisationers egna perspektiv. Det kritiska perspektivet inneb\u00e4r s\u00e5ledes inte att f\u00f6rh\u00e5lla sig till exempelvis bollspel\/dans\/friluftsliv utifr\u00e5n respektive omr\u00e5des perspektiv och villkor, d\u00e4remot kan man kritiskt f\u00f6rh\u00e5lla sig till inneh\u00e5llet som en eventuell del av (den kulturella) k\u00e4rnan. Vilka elever hamnar i buren och vilka visar hur det ska vara? \u00a0Detsamma kan man ju fundera \u00f6ver n\u00e4r det g\u00e4ller de \u201didrottsvetenskapliga klassikerna\u201d och idrottsdidaktiken.<\/p>\n
Ju tyngre \u00e4gandet av ett visst kulturellt utbildningskapital v\u00e4ger i viktningen mellan dessa bildningsideal, desto sv\u00e5rare blir det f\u00f6r dem som utbildas att l\u00e4ra sig umg\u00e5s med m\u00e5ngfalden och att kunna bilda sig en egen uppfattning som inte \u00e4r grundad i ensidig normativ socialisering (\u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r idrottare ofta inte vill engagera sig i politik?). Desto sv\u00e5rare blir det ocks\u00e5 f\u00f6r Kafkas apa att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n buren, kunna f\u00f6rbli apa och bli accepterad som j\u00e4mlike.<\/p>\n
Hur kulturellt best\u00e4md idrottsvetenskapen \u00e4r f\u00e5r vi f\u00f6rhoppningsvis reda p\u00e5 n\u00e4r Joakim Wir\u00e9n \u00c5kesson disputerar p\u00e5 temat senare i v\u00e5r. D\u00e4rtill p\u00e5g\u00e5r ju utv\u00e4rderingen av huvudomr\u00e5det idrottsvetenskap d\u00e4r resultatet kommer i h\u00f6st.<\/i><\/p>\n
<\/p>\n
Referenser<\/i><\/p>\n
Jonsson, Stefan (2007). Apans bildningsresa: Europeiska bildningsid\u00e9er och postkolonial teori. I B. Gustavsson. Bildningens f\u00f6rvandlingar<\/i>. Daidalos, G\u00f6teborg. s. 199-221.<\/p>\n