N\u00e4r jag \u00e5kte p\u00e5 mitt f\u00f6rsta tr\u00e4ningsl\u00e4ger var jag \u00e5tta \u00e5r gammal. Det var en stor h\u00e4ndelse, inte minst eftersom jag inte hade n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4lder med mig. Det b\u00f6rjade med t\u00e5gf\u00f6rsening \u2013 ja, det fanns s\u00e5dana \u00e4ven i b\u00f6rjan p\u00e5 1980-talet. Min mamma var p\u00e5 grund av ett planerat m\u00f6te till slut tvungen att l\u00e4mna perrongen innan t\u00e5get kom till stationen. F\u00f6rseningen ledde till att vi missade det anslutande t\u00e5get, jag tror att det var i Mj\u00f6lby. Det var oklart hur vi skulle kunna ta oss vidare till Hallsberg. Den tr\u00e4nare som jag hade d\u00e5 fann sig nog alltid i stunden. Trots att hon hade en otacksam uppgift att tillsammans med n\u00e5gra f\u00f6r\u00e4ldrar h\u00e5lla ihop en stor barn- och ungdomsgrupp, ordnade hon s\u00e5 att vi fick komma med ett fullbokat t\u00e5g. Jag minns att jag ett tag stod i en godsvagn tillsammans med diverse skidutrustningar. Det var kallt (i februari) och det var sv\u00e5rt att hitta n\u00e5gonstans att sitta.<\/p>\n
Tr\u00e4ningen och badhuset i Hallsberg kommer jag inte ih\u00e5g s\u00e5 mycket av. Vattnet inneh\u00f6ll mycket klor och jag fick svidande hudutslag p\u00e5 benen. Efter n\u00e5gra pass var benen r\u00f6da. Vidare g\u00e4llde det att h\u00e5lla sig undan f\u00f6r n\u00e5gra av de \u00e4ldsta pojkarna – mina mj\u00f6lkt\u00e4nder var utst\u00e5ende och jag blev retad f\u00f6r detta. Hann jag inte undan kunde jag bli slagen antingen p\u00e5 axeln eller i magen. Dock kan jag inte minnas att detta var mer vanligt under denna l\u00e4gervistelse \u00e4n under andra tr\u00e4ningssammanhang vid den tiden, och jag kan inte heller minnas att jag s\u00e5g det som ett st\u00f6rre problem \u2013 kanske var det f\u00f6r att jag k\u00e4nde mig trygg med tr\u00e4naren och visste att jag kunde lita p\u00e5 henne. Jag fick l\u00e5na serietidningar som jag kunde l\u00e4sa n\u00e4r vi inte tr\u00e4nade, annars vet jag inte vad jag gjorde n\u00e4r vi inte hade organiserade aktiviteter. Under l\u00e4gret s\u00e5g jag f\u00f6r f\u00f6rsta (och hittills enda) g\u00e5ngen en bandyrink. Den var gigantisk stor och det var mycket yta att \u00e5ka skridskor p\u00e5. Jag s\u00e5g ocks\u00e5 Grease – med en projektor och en portabel duk. Vi satt p\u00e5 golvet, ljuset var sl\u00e4ckt, och jag tror inte att jag riktigt f\u00f6rstod po\u00e4ngen med filmen.<\/p>\n
Efter Hallsberg f\u00f6ljde ett antal tr\u00e4ningsl\u00e4ger under de kommande loven. V\u00e4stervik, Oxel\u00f6sund, B\u00e5stad, Tyskland, \u00d6sterrike och Portugal var n\u00e5gra. Tv\u00e5 av dessa l\u00e4ger fick andra konsekvenser \u00e4n de f\u00f6rv\u00e4ntade. Fortfarande var jag yngst, minst fyra \u00e5r yngre \u00e4n de \u00e4ldsta. I takt med jag blev \u00e4ldre \u00f6kade kravet p\u00e5 min tr\u00e4ningsinsats, och som tio\u00e5ring f\u00f6rv\u00e4ntades jag kunna simma tr\u00e4ningspass p\u00e5 5000 meter. De flesta dagar simmade vi tv\u00e5 pass. Som fjorton\u00e5ring i Portugal kunde jag tr\u00e4na upp till 16000 meter per dag. Jag klarade under dessa l\u00e4ger inte av att leva upp till tr\u00e4narens f\u00f6rv\u00e4ntningar. Konsekvensen blev bestraffning och hot om bestraffning. I Tyskland var hotet att alla pass som avbrutits skulle tas igen under sista dagen. \u00c5ngestk\u00e4nslorna \u00f6kade successivt under veckan. Det var kallt i vattnet och tr\u00e4naren p\u00e5minde g\u00e4rna om vad som v\u00e4ntade. Ett annat minne fr\u00e5n denna vecka \u00e4r att tre pojkar beslutade sig f\u00f6r att sl\u00e4nga i mig i vattnet. Den tongivande tolv\u00e5ringen fick tag om mina f\u00f6tter och de andra tv\u00e5 i varsin arm. Jag fick oanade krafter, slet loss en fot och prickade i skrevet. Faran var avv\u00e4rjd. Det var en stor seger \u2013 jag hade ensam klarat av tre \u00e4ldre pojkar. Men ju l\u00e4ngre veckan gick, desto mer f\u00f6rtvivlad blev jag. Det fanns andra vuxna med p\u00e5 l\u00e4gret, men jag kan inte komma ih\u00e5g dem. Jag tror inte heller att jag v\u00e4nde mig till de fjorton\u00e5riga tjejerna, som var intresserade av tyska killar med mustasch, och som kollektivt hoppade i s\u00e4ngarna i takt med Noice och Ebba Gr\u00f6n. Via en telefon, som slukade mynt i en h\u00f6g takt, fick jag gr\u00e5tandes kontakt med mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Vad skulle h\u00e4nda sista dagen? Mina f\u00f6r\u00e4ldrar bilade s\u00f6derut, n\u00e4stan 50 mil, och r\u00e4ddade mig fr\u00e5n den upplevelsen. Ett annat f\u00f6r\u00e4ldrapar hade f\u00f6ljt med och \u00e4ven de h\u00e4mtade sin dotter som var ett \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n jag. Tio \u00e5r gammal best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att byta klubb. Jag ville aldrig mer se tr\u00e4naren.<\/p>\n
Fjorton \u00e5r gammal \u00e5kte jag till ett l\u00e4ger Portugal i tv\u00e5 veckor. Det var 80-tal, man simmade enbart i badbyxor och dyrkade sol. Vi (tjejerna) blev dock tillsagda att anv\u00e4nda baddr\u00e4kt ist\u00e4llet f\u00f6r badbyxor, f\u00f6r det var inte passande d\u00e4r vi befann oss. N\u00e5gra av killarna best\u00e4mde sig f\u00f6r att simma ett maraton och detta projekt hyllades. Vi hade n\u00e4ra till en vacker strand d\u00e4r vi ofta befann oss mellan tr\u00e4ningspassen under den icke-organiserade ledigheten. Tidvattnet kom och gick. Klubben tycktes ha god ekonomi och vi bodde p\u00e5 ett bra hotell. Flera av de yttre omst\u00e4ndigheterna var goda. Fr\u00e5n detta l\u00e4ger kommer jag bara ih\u00e5g en organiserad fritidsaktivitet och den fick jag inte vara med p\u00e5. Inte heller h\u00e4r kunde jag leva upp till f\u00f6rv\u00e4ntningarna. Bass\u00e4ngen var ouppv\u00e4rmd och p\u00e5 morgonen var det kallt i vattnet. Jag hade dessutom ont i ryggen. Tillsammans med n\u00e5gra \u00e4ldre killar fick jag stanna hemma fr\u00e5n turen till Lissabon. Jag fr\u00e5gade om jag var tvungen att stanna p\u00e5 hotellrummet eller om det var okej att jag gick till stranden. Jag k\u00e4nde en v\u00e5g av tacksamhet n\u00e4r jag fick lov att g\u00e5 till stranden. V\u00e4l p\u00e5 d\u00e4r fann jag de andra som inte fick f\u00f6lja med p\u00e5 utflykten, och fick s\u00e5ledes s\u00e4llskap. Det stora hotet handlade dock om att ifall vi inte sk\u00f6tte oss och tr\u00e4nade ordentligt s\u00e5 skulle man \u201dchartra\u201d ett flygplan och skicka hem oss. F\u00f6r\u00e4ldrarna skulle d\u00e5 f\u00e5 st\u00e5 f\u00f6r kostnaderna.<\/p>\n
Hotet om det chartrade planet upplevde jag som \u00f6verh\u00e4ngande. Jag visste att mina f\u00f6r\u00e4ldrar inte skulle ha r\u00e5d att betala. Jag kan fortfarande uppleva den hoppl\u00f6shet som jag k\u00e4nde d\u00e5. En dag n\u00e4r botten var n\u00e5dd gick jag till resebolagets kontor och d\u00e4r fick jag st\u00f6d. De lugnade mig och ber\u00e4ttade att det var bara vid sv\u00e5r sjukdom eller anh\u00f6rigas d\u00f6dsfall som man gjorde s\u00e5 och i s\u00e5dana fall s\u00e5 gick det p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4kringen. Med denna kunskap blev resten av l\u00e4gret l\u00e4ttare att uth\u00e4rda. Nu var jag inte lika utl\u00e4mnad d\u00e5 jag hade f\u00e5tt en allierad i form av resebolaget. Kanske var det naivt att tro p\u00e5 hotet, men jag upplevde det i alla fall som reellt.<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen ovan \u00e4r baserad p\u00e5 minnen, som kan vara f\u00f6rr\u00e4diska. Upplevelserna fr\u00e5n l\u00e4gren handlar dock i stort om utsatthet och ensamhet och om vissa vuxna som inte ser barn. Ber\u00e4ttelsen kan ocks\u00e5 analyseras utifr\u00e5n makt och disciplinering, h\u00e4r t\u00e4nker jag p\u00e5 hur jag kunde k\u00e4nna tacksamhet \u00f6ver ett beslut trots att det egentligen var en del av en bestraffning. Men \u00e4ven ett genusperspektiv \u00e4r m\u00f6jligt att anl\u00e4gga. S\u00e5 h\u00e4r i efterhand tror jag att hoten och reglerna nog egentligen var till f\u00f6r de \u00e4ldre killarna\/pojkarna, eftersom flickor vanligtvis anpassar sig, och att jag d\u00e4rf\u00f6r blev extra drabbad som flicka (som faktiskt ville vara duktig) och yngst.<\/p>\n
N\u00e4r jag simmade blev jag placerad i grupper efter mina t\u00e4vlingsresultat \u2013 inte utifr\u00e5n kompisar eller \u00e5lder. Och mina b\u00e4sta v\u00e4nner hade jag s\u00e5ledes utanf\u00f6r idrotten. F\u00f6r mig som barn, som duktig flicka, var det dock smickrande n\u00e4r jag placerades i b\u00e4ttre grupper \u2013 det var som att vinna ett pris till. Att inte utnyttja m\u00f6jligheten till idrottslig utmaning fanns inte p\u00e5 kartan. Men jag hade inget socialt n\u00e4tverk och jag saknade kulturellt kapital (mina f\u00f6r\u00e4ldrar saknade erfarenheter av idrottsr\u00f6relsen) och det \u00f6ppnade f\u00f6r en st\u00f6rre s\u00e5rbarhet. Fr\u00e5gan om det var v\u00e4rt priset \u00e4r inte m\u00f6jlig att besvara. Min aktiva tid inom idrottsr\u00f6relsen har satt sina sp\u00e5r och blivit en del av mig.<\/p>\n
F\u00f6r \u00f6vrigt anser jag att en verksamhet som inte utg\u00e5r fr\u00e5n barnens behov och intressen \u00e4r of\u00f6rsvarbar.<\/p>\n